De försvunna av Cecilia Lidbeck

I bussen sitter nio barn. De ska på läger, sä är de i alla fall tänkt... Ledaren står framme i förarhytten och pratar... Judit har för länge sen slutat lyssna på honom. Rösten är entonig och han pratat om regler, om vikten att hålla sig till lägerområdet och aldrig gå iväg utan sällskap. Men det blir bara till ett sövande surr som får henne att gäspa. 
Bussen kör på smala vägar ut i ingenting, längre och längre in i skogen. Plötsligt går det snabbare och snabbare, bussen vinglar fram medan grenar och kvistar sopar fönstren. Träden rusar emot dem, bussen kantrar vägrenen och med ena hjulparet uppe på vägen och med det andra i diket kör i en evighet innan den tar sig upp igen, stannar och blir lutande.  
Kaos! Judit ligger på golvet, Frej snyftar. Noomis fot ligger inklämd under ett säte. Chauffören vilande över ratten med armarna hängande mot golvet. Något känns fel. Mycket fel. Hon är död...
Ledaren hämtar en filt och lägger över chauffören. Kommenderar att barnen ska plocka ihop sakerna och gå ut. På en gång. 
Ingen av mobilerna fungerar. Ledaren ska hämta hjälp. Barnen måste stanna kvar. Absolut inte gå därifrån. Två av barnen vägrar, följer med ledaren. De andra stannar. Vincent, Frej, Sissela, Noomi, Judit, Kim och Abel. 
Hur ska de klara sig? Ensamma i skogen. Med en buss och en död busschaufför. En mardröm i vakenhet. Barnen ger sig så småningom i väg. Ändå. När ledaren inte dyker upp. Stadsbarn lost in the Forrest. Maten tar slut, vattnet tar slut... Noomi har besvärligt i sin fot. Nu gäller det at hålla ihop och hjälpas åt. Men ... det är inte så lätt. 

Cecilia Lidbeck har skrivit en realityrysare i skogsmiljö. Många stapatser blir det och ingen räddning i sikte. På många dagar (och nätter). 
En bok om livet vad man kan råka ut för. I nöden ställs vännerna på prov, hungern är en stor fiende och skogen är väldig och skrämmande. 
Läs också Cecilia Lidbecks thriller "Barnhemmet" https://barnochungdomsbok.blogspot.com/2013/10/barnhemmet-edvaed.html 

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Sasha har funny bones. Hon är rolig ända in i skelettet, liksom uppbyggd av rolighet. Men det vet hon inte ännu, det är bara något hon har hört hennes mamma säga att det finns. Sen finns det människor som kan lära sig att bli roliga, som samlar på roligheter och övar och övar och blir roliga på så sätt. Sen finns det en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker. Som eventuellt hennes lärare Cecilia. 

Sasha har på sin lista med saker som hon ska göra, att hon ska bli rolig, en stå-upp-komiker, en Comedy Queen. På överlevnadslistan finns en massa andra saker också. Klippa av håret, inte försöka ta hand om något som lever, att inte läsa några böcker, att ha färgglada kläder, att inte tänka för mycket, att undvika promenader och skogen. En lista att överleva efter. 

Så börjar den här boken om Sasha, hennes bästis Märta, hennes pappa och farbror Ossi men kanske ändå mest om hennes mamma som inte finns med längre och som dog av depression. 
Sasha har sitt eget sätt att hantera den sorgen och det är inte alla som fattar men den där överlevnadslistan är viktig. Riktigt viktig!

För att bli en Comedy Queen så måste man träna. Sasha tränar på klassen i samband med en redovisning (fungerar sådär...) hon tränar också inför ett gäng kaniner (fungerar inte heller så bra och blir helt enkelt katastrof när två av henne klasskompisar råkar höra henne). Som tur är har Sasha farbror Ossi som är hennes största fan och påhittiga killen. Ossi känner några som har en stå-upp show-club. Tänk om det går att ordna att hon får ett gig. 

På BUP kan hon inte utöva sina funny bones. I alla fall inte vid första mötet. Pappa är helt förvirrad och fattar inte vad hon håller på med. Att inte läsa böcker. Varför? Att inte vilja ha en hund. Varför? 
Varför skulle Sashas mamma gå och dö. Varför? Kunde Sasha ha  förhindrat det? Det är vad hon tror i alla fall. 

Trots det allvarliga och sorgsorgliga ämnet så får Jenny Jägerfeld den här boken att lysa. Skratt och gråt samsas hela boken igenom. Genialiskt bra! 
Jag vill rekommendera den till alla 11+ människor i världen! 

Våffelhjärtat och Min bästis målvakten av Maria Parr

I Våffelhjärtat får vi lära känna Trille och hans granne Lena Lid som är de allra bästa vänner. Lena är en så som alltid hittar på roliga och ibland ganska farliga saker. Som den där linbanan t ex som Lena kommit på att de ska spänna upp mellan deras hus. Det är högt och det håller på att gå åt pipsvängen om inte Trille räddat situationen med madrasser. "Din sölkorv" säger Lena och hoppar ner. Trille är glad att hon överlevde, som vanligt. 
Det är sommarlov och viken Dunk-Mathilde är deras kungarike. Snart är det midsommar och det ska firas som vanligt med stort midsommarbål och midsommarbrudpar. Men detta år vägrar Trille och Lena att klär ut sig till brudpar. "Trille och jag blir alldeles förgiftade. Vi vägrar!" säger Lena och så är det sagt. 
Älskade faster-farmor kommer på besök. Hon är Trilles farfars syster och gräddar de  allra bästa våfflorna som finns. Trilles farmor är död sedan länge så nog är det fantastiskt att ha en faster-farmor. En överraskning, en farlighet och en sällan skådad räddningsinsats av farfar avslutar denna midsommar. 
Sommaren fortsätter med en båttur med djur precis som på  Noaks ark och senare med sjörövarlek. Lena leker galjonsfigur och får hjärnskakning. Hon överlever denna gång också! 

När hösten kommer börjar de årskurs fyra. Lena är enda flickan i klassen men klår upp mobbaren Kai-Tommy  så att han flyger i en båge. Precis som på film. Lena är också målvakt i fotbollslaget. Hon är faktiskt bäst. Tycker i alla fall Trille och Lena. 

I den alldeles  nyutkomna boken Min bästis målvakten fortsätter kampen med Kai-Tommy i klassen och i fotbollslaget. Lena ger inte upp fotbollen fast de har fått en ny tränare som kör skithårt med dem alla. Trille inser att fotboll inte är något för honom och lägger istället ner allt mer energi på Birgitte, en ny flicka från Holland som flyttat  till Dunk-Mathilde. "Man behöver inte bli en idiot för att man är kär" säger Lena. 

Lena och Trille har byggt en flotte, en riktigt fin som ska sjösättas. Birgitte har målat seglet. Första flottfärden blir vådlig och alla tre hamnar i vattnet. Ryktet om flottkantringen sprider sig och Birgittes föräldrar blir lite skraja. Lite mer tid med farfar istället. För Trille och Lena. Men äventyren fortsätter och Lena bryter armen i linjaltricket och bägge håller på att gå åt i orkanstormen kring juletid då de ska gå julbock i gårdarna. Trille hänger med fast han vet att det är rysligt farligt. Han vill ju inte bli kallad mes. 

Maria Parr har bara skrivit tre böcker men är redan en barnboksförfattare i mästarklass. Hon är född 1981 och  kommer från Fiskå i Norge. Hon kallas Astrid Lindgren för vår tid och är översatt till flera språk. Kritikerhyllningarna och priserna har haglat över henne sedan debuten. 
Hennes böcker passar utmärkt att högläsa. Här finns allt som gör en bok bra; spänning, humor, glädje, sorg, vänskap, svartsjuka och äkta Lena Lid-ilska. Underbara böcker för hela familjen! 

Läs också Tonje och de hemliga brevet som jag skrivit om tidigare. https://barnochungdomsbok.blogspot.com/search?q=tonje+

Hjördis hos farmor

Det är sommarlov och Hjördis och kusin Gunnel ska vara hos farmor några veckor. Som vanligt. Hjördis får åka tåg helt själv i år och sedan blir det taxi hem till farmor. Allt går bra och Hjördis går en runda i huset för att se att allt är som vanligt. Iväg till ladugården, till sjön och sen en titt i alla smålådorna med alla spännande grejer och så det mest spännande av allt. Glaskupan med en bild av en baby. Det är en bild på farmors lilla döda pojke. Så får farmor lov att berätta hela historien om babyn som blev sjuk och allt det sorgliga. Hua, ja så sorgligt. Men fick vi ju din pappa, säger farmor. Så  blir det kaffe och saft och bullar.

Snart kommer också kusin Gunnel, fast då är Hjördis farmor hennes mormor. Det känns lite konstigt.
Farmors hus hör till en bondgård och här finns massor med djur. Kor och kalvar, hästar och grisar, höns och lagårdskatter. Men det är inte farmors djur, hon hur bara sin lilla stuga. Det är en bonde och hans fru som äger gården. De har också en flicka som är lika gammal som Gunnel och Hjördis och de brukar busa och bada och leka tillsammans. Men ibland blir det bråk.

Men bad blir det, nästan hela dagarna, flickorna leker att de är sjöjungfrur, fast lite synd att de inte har långt hår, men i alla fall. Farmor följer aldrig med och badar fast de tjatar på henne. Gunnel vet varför, farmor har aldrig fått lära sig att simma. Hon har bara fått jobba och jobba och aldrig haft tid att lära sig. 
Så bygger de en koja och hittar på ett väldigt farligt bus.

När Isabella och hennes familj kommer blir det ännu mer fart och fläkt. Isabella har fått en egen kanot OCH en egen hund. Som heter Cappy. Kanoten döper hon till Izabella med z. Både Gunnel och Hjördis får prova att paddla men pinsamt värre blir det när Isabellas mamma kommer och vill paddla, utan bikiniöverdel.

Hela boken andas äventyr och lekfullhet. En underliggande lite katastrofkänsla finns där men det här är ju på riktigt och blir aldrig värre än att de värsta går att avstyra. Sommar, sol. lek och bad boken igenom. De vuxna finns på behörigt avstånd. Det är som att läsa Ulf Stark eller Barbro Lindgren. Underbart helt enkelt.
Jujja Wieslander heter inte helt överraskande egentligen Hjördis.
Hjördis hos farmor är helt fristående fortsättning på Hjördis. Läs bägge vettja! Klockren högläsning!