Inte långt från Ulfs hus bor en jätte som heter Oskarsson. Han är läskig och är den hemskaste mannen i hela området. Bullrig och livsfarlig, mycket hår på armarna och på händerna. till och med ur näsan och öronen sticker det ut hårtussar. Iklädd en hawaiiskjorta som inte går att knäppa runt magen jobbar han i trädgården. Till vardags jobbar han som slaktare Ulf och kompisen Bernt är bombsäker på att han äter kaniner och guldhamstrar och katter och småbarn. Varför är han annars så tjock.
De kallar honom Åskan och är skitskraj för honom. Men han har en fin trädgård och framförallt har han ett stort plommonträd, viktoriaplommon, den godaste sorten enligt Bernt. Nästa gång kanske de ska ta några. Eller inte för det är helt enkelt för läskigt.
Ulfs pappa är tandläkare och har tandläkarmottagning i huset. Ulfs mamma lagar mat och bakar, tröstar barn och städar. Hon gör allt. Men hon har två krav. Att få spela piano i tjugo minuter varje kväll och att en eftermiddag varje helg få cykla i väg till det lilla huset på kullen, Ensamheten. Där sitter hon några timmar och blir sig själv. Det är viktigt.
Men så händer några saker som förändrar allt. Ulf berättar en superhemlig grej som Bernt brukar göra när han blir nervös. Ett träd faller i stormen över mammahuset, Ensamheten och totalförstörs och Åskan upptäcks gilla mammans pianomusik. Väldigt mycket.
Bernt har berättat att man kan hypnotisera folk för att få dem att göra det man vill att de ska göra. Att det fungerar är obegripligt. Men Ulf testar på brorsan (fungerar inte) och sen på Åskan. Om det fungerar eller inte får ni själva läsa.
Boken är en juvel i högläsningsgenren. Marcus-Gunnars Petterssons bilder förstärker och kompletterar. Ulf Starks berättarröst har tystnat alldeles för tidigt och vi är många som är förkrossade och chockade. Vilken tur att hans böcker finns kvar. Läs och njut!
