Ylvania- Sagan om ljusbäraren av Ylva Hällen

Alba är sur. Inget händer och påsklovet suger. Jussi, Albas bästa kompis ska somvanligt åka bort på lovet och Alba sitter och tjurar på balkongen, inlindad i sitt täcke. Fosterfamiljen som Alba bor hos ska iväg till kolonilotten med lilla gullelillebror som är som en riktig mirakelpojke. 
Alba känner sig som något som katten släpat in (och ut på balkongen). Häromkvällen överhörde hon fosterföräldrarnas prat om henne, om en låtsasvärld och om en ask med brev som hon borde få. En klump i magen var det enda hon fick och ännu mer ilska och ledsenhet. Låtsasvärld?! Nej, men låtsasföräldrar är vad Anette och Pierre är! Hon sitter i sin ensamhet på balkongen och bygger upp sin ilska. 
Plötsligt dyker något svart upp som tycks falla genom luften. En svart fågel som tittar och kanske tillochmed  talar till henne. A-a-a-aalba? När fågeln flyger iväg igen hittar Alba en liten lapp i balkonglådan. Ett meddelande...om vem hon egentligen är och att hon snart ska föras till Ylvania av Blixtvinge för att rädda landet tillsammans med de andra väktarna. Hon ska inte vara rädd och hon får med sig en liten ljusängel som ska skydda henne. Vips har meddelandet förvandlats till en en fjäril. 

Alba är helt förvirrad men bestämmer sig för att leta upp den där asken med breven som låtsasföräldrarna pratat om. Tillsammans med kompisen Jussi som kommer på ett sista.besök-innan-lovet-stund hittar de både en mängd med foton + den där asken med breven.  I ett av breven finns också en liten tygpåse med ett halssmycke.  Brevet är undertecknat av Vida nyckelbäraren. Alba får hjärtklappning. I natt ska hon bli hämtad. Till något ställe hon har noll kunskap om och förväntas göra något hon inte har en aning om. 
Fosterföräldrarna får inte veta något och anar ingenting. 
Nu väntar äventyret "Ylvania"för Alba Ljubäraren tillsammans med de andra väktarbarnen, Stella Krigare, Jiro Vägvisare, och Adrian Tolken. Magins fyra väktare ska rädda landet. Häng me`! 

Ylva Hällens bok - Ylvania, sagan om ljusbäraren vann årets Barnromanpris i Sveriges Radio. De som sett barnprogram med Ylva Hällen på TV känner redan landet Ylvania. 
Detta är en klassisk fantasyhistoria med utvalda barn som har ett livsviktigt uppdrag. En bok som börjar i vår värld och fortsätter i fantasyvärlden. Samma tradition som i Mio min Mio, Harry Potter och Bröderna Lejonhjärta och många många fler. Illustrationerna är många, detaljrika och ger berättelsen en dimension till. Marcus Gunnar Pettersson har ritat. Ylvania är en bok att älska. Utmärkt högläsning! 

Gordon och Paddy - tre spännande, roliga och kluriga böcker av Ulf Nilsson

Gräsliga plundrare! Plundriga gräsare ropar det lilla djuret med en darrande pipig röst. Ekorren kommer inrusande på den lilla polisstationen för att anmäla en hemsk och sorglig stöld. Därinne brinner en brasa i kaminen och på en hylla står tre mycket stora kakburkar som doftar ljuvligt. (dessa tre burkar är verkligen inte oviktiga i böckerna)
 Ekorren håller så när på att glömma sitt ärende till poliskommissarie Gordon när han känner doften men så upptäcker han den  fruktade och berömde kommissarien som ligger och snarkar över skrivbordet.
 Men nej då! Inte sover han inte!! Han satt just och skrev något mycket viktigt. Ekorren berättar i en totalt osammanhängande berättelse om det förfärliga i att ett stort antal nötter är stulna. Kommissarien antecknar och lovar undersöka fallet. Det snöar ymnigt därute och spåren i snön syns helt tydligt. Men spåren leder endast till polisstationen och är ekorrens egna, så där försvann den ledtråden. 
Kommissarie Gordon tar posto utanför ett av ekorrens skafferier där stölden begåtts  för att i möjligaste mån kunna ta stortjuvarna på bar gärning. För det verkar sannolikt röra sig om stortjuvar då det kommit in anmälningar både från en nötkråka, en skogsmus och en nötskrika de senaste dagarna. Gordon står still i snö men försöker titta så surt och befallande på hålet som möjligt. 
Utan framgång. 
Senare kommer han att skriva i sin polisrapport "Bevakning av hålet. Inget händer" . Men ännu så länga står han kvar under trädet och bevakar hålet.  
Så hör han ett ljud från skafferihålet och Gordon skymtar något där inne. En liten, liten  mus! Och musen har en nöt i famnen. Det var alltså en lillmus som var  stortjuven! 
Tror kommissarien. 
Men så lätt var inte den här gåtan utan här startar istället vänskapen mellan den lilla musen och kommissariepaddan Gordon. En vänskap som ska visa sig vara både fruktbar och vänskaplig. Och underbart för oss att läsa om. 

En ljuvlig trilogi om kommissarie Gordon och polisassistent Paddy. En perfekt högläsningsbok för alla finurliga deckarlösare och djurvänner runt om i stugorna. Roligt, spännande och finurligt. En Nalle Puh + Det susar i säven med deckartema. Gitte Spee har illustrerat och Ulf Nilsson har skrivit. De andra två delarna heter; Det sista fallet? , och Ett fall i alla fall.  Filmen Gordon och Paddy är aktuell just nu på biograferna. Bäddat för succé! 

Lägret av Lena Ollmark

Hannah har anmält sig till ett konfirmationsläger. Största anledningen är väl Emil för inte har Hannah någonsin tänkt på att konfirmera sig. Men temat på lägret är musik och kanske kan hon äntligen få lära sig spela gitarr på riktigt. För att komma med överdriver hon sina musikkunskaper en aning.
Det där med Emil var egentligen ingen bra idé alls för han blir så himla konstig och avvisande direkt. Hannah fattar ingenting. 
Lägerledarna verkar schyssta, två ungdomsledare och två präster som verkar hur coola som helst.  Peppar att de ska sätta upp en mini-musikal av Jesus Christ Superstar. Gissa vem som ska spela Jesus? 
Ungdomsledaren Amanda är särskilt uppmärksam mot Hannah.  Särskilt när hon märker att Emil drar sig undan henne. Kanske är lägret inte någon dålig grej ändå. 
Men sen börjar det. Läskigheterna. 
En kväll berättar Amanda en riktigt kuslig spökhistoria om en grej som hänt på lägergården för länge sedan. En riktigt makaber grej om en ung kvinna som blir besatt av djävulen. 
Alla ungdomar vet att de inte ska gå ut i skogen, i alla fall inte efter kl. 8. Hannah bryr sig inte om det och dras till den unga upproriska Jonatan som tjuvröker i skogen bakom ett skjul.
Det är också i närheten av detta skjul som det verkligt läskiga äger rum. Ett par nätter efteråt. Hela skogen full av blod. Ondskan och djävulen finns. Nära. 
Du hör inte hemma här, säger Emil. 

Lena Ollmark är en otroligt bra spökhistorieberättare. Håret står på ända. Undrar om någon vill fara på konfa-läger efter den här boken? Men man vill ju bli berörd.  Och jag lovar. Det blir man. 

Skräck - elva rysare för mellanstadiet

Några av Sveriges absoluta skräckmästare har skrivit elva rysarnoveller, krypande skräck och kalla kårar. Läskigt bra. 
Första novellen, Natten vid tjärnen,  har Ingelin Angerborn skrivit. Kusinerna Em och Klara  ska tälta första natten på sommarlovet hos mormor och morfar. Men inte alldeles nära huset utan i skogen vid tjärnen. Inte tjärnen tycker mormor, morfar skrattar och säger att det är därför hon är rädd för tjärngubben. Flickorna undrar över tjärngubben och morfar ska till att berätta men mormor tystar honom. - Skräm inte upp tjejerna! 
Tjejerna har bestämt sig för att tälta vid tjärnen och nu går ju inte det precis att ändra bara så där. Ja, ni får i alla fall inte bada i tjärnen säger mormor, den är väldigt djup. 
Ja, ni fattar... stämningen byggs upp. Tjejerna badar såklart, blir skrämda och kan inte somna. Inte förrän en bra bit efter tolvslaget. Till slut somnar de i alla fall men vaknar med ett ryck. Ett  flåsande ljud,  mobilen har ingen täckning, kanske är det ett djur... 

Petter Lidbeck har skrivit en berättelse om två killar som ska ut och ro, fiska i viken nedanför sura gubbens hus, Han som är galen. Ganska snart får de napp. Bottennapp. Med gemensamma krafter drar de upp en svart gummisäck, en sån där vattentät väska som dykare använder. Draget hade fastnat i remmen. De öppnar säcken och ut rasar en pyramid av sedelbuntar... De ror snabbt hem och ringer polisen. Det skulle de inte ha  gjort. Två miljoner trehundrafemtiotusen kronor. Vem har placerat pengarna i sjön?? och varför? 

Siri Spont har skrivit om Sätramumien i vattentornet dit killarna ska gå för att just där ligger bästa  Pokémongymmet. Mamma förbjuder dem att gå dit men såklart går de dit ändå.  "Akta dig för Sätramumien" har någon klottrat på tornet. Med blodröda bokstäver. Förbudsskyltar hindrar inte killarna från att öppna grinden och gå in. Malte springer fram till stegen och börjar klättra... 

Elva lagom långa rysare att läsa i denna mörka tid. Redaktör: Olivia Demant.  Läskigt bra! 
Medverkande författare är Ingelin Angerborn, Alex Haridi, Gustav Tegby, Moa Eriksson Sandberg, Petrus Dahlin, Petter Lidbeck, Siri Spont, Peter Arrhenius, Kerstin Lundberg Hahn, Johan Theorin, Rebecka Åhlund  

Pojken i paddan och jag av Jonatan Järvi

Valle är en kille som alltid har blåmärken. Som han försöker dölja därhemma. Det är Onders, eller Anders som han egentligen heter, som är värst. Förut nöjde han sig med att nypas och säga fula saker. Men nu slår han hårt, hårt och kallar honom Dockan så att alla skrattar. Onders är värre än värst och Valle har ont i magen varje dag men aldrig att han skulle berätta något därhemma. 

 Valle har fått pappas gamla padda och han brukar sitta och spela för att få tiden att gå. Men en dag händer något. Skärmen blixtrar till och ett pojkansikte fladdrar till. En pojke som vinkar och faktiskt kan prata från paddan. För pojken kan Valle berätta om det jobbiga. 

Nästa dag i skolan är Onders ännu värre. Han tar Valles nya mössa och hotar att ta jackan också. - Du ska inte ha finare kläder än vad jag har, snäser han. 
Valle blir arg men mest rädd. Han börjar skolka och ljuga om friluftsdagar och fågelholkar och allt möjligt. Aldrig att han skulle berätta för mamma och pappa. 

Pojken i paddan vill hjälpa. Tillsammans bestämmer de att Valle inte ska stänga av paddan på hela dagen så att pojken kan se vad som händer i skolan. Av pojken, som får namnet Bruno, blir Valle stärkt och får självförtroende men Onders fortsätter jävlas. Klipper sönder Valles jacka, slåss och hånar. Mobbingen fortsätter ända tills klassen får en nu lärare som  faktiskt ser vad som händer och reagerar.  

Valle är bra på flera saker. Han är bra på matte och att skriva och han är kan springa supersnabbt. En dag utmanar han Onders på löpning. Myran är domare. 

Jonatan Järvi har skrivit en hjärtskärande bok om mobbning. Det som Valle är med om är knappast på något sätt unikt. Inte heller att lärare väljer att blunda. Hoppas att boken blir en högläsningshöjdare i skolan. Jag spoilar att boken har ett lyckligt slut... LÄS! 

Den förskräckliga historien om lilla Hon

Lilla Hon heter egentligen något annat som ingen kommer ihåg längre  Hon har alltid kallats för Lilla Hon. Hon älskar att hoppa i sängen och kura ihop sig bland kuddar och madrasser. Och att äta bokstavskex och vissla på samma gång. Hon gillar däremot inte att vara ensam,  hon känner sig ofta rädd och ängslig då. Men hon ÄR väldigt ofta ensam. Hennes mamma och pappa är  trötta, tycker inte om smulor men älskar ordning och reda och att skynda. De skyndar och bär omkring papper och datorer. Hinner inte med Lilla Hon. Det blir bara oordning.

Lilla Hon älskar måndagar då hon får gå till skolan. För i skolan finns kuddrummet där Lilla Hon vill vara. Men de andra eleverna låter henne inte vara med. Hur ska hon göra för att få vara med i kuddrummet?
Lilla Hon tycker om både Magistern och skolan. Och hon ville vara duktig. Varje dag ger hon Magistern små presenter (som han tror är skräp och skyfflar ned i papperskorgen.)
De andra eleverna älskar att skrämma Lilla Hon. De släpper ned spindlar i hennes hår och daggmaskar i hennes väska. och att älskar att berätta de  rysliga historierna om hemska saker som hänt på skolan för länge sen.  Om de fyra spökena som finns i byggnaden. Det är Lärarinnan som spökar på vinden där hon hängde sig för länge sen, det är Matfabrorn som spökar i skolköket,  blodiga Slöjdflickan som spökar på slöjden och Bibliotekspojken som klämdes ihjäl i biblioteket och som skrattar sitt kusliga skratt. Lilla Hon är verkligen rysligt rädd för alla dom där berättelserna.

 En dag i skolan har de andra eleverna långtråkigt. De har tröttnat på att berätta spökhistorier. Istället vill de utmana Lilla Hon. OM hon går upp ensam på skolans vinden en yttepytteliten stund så ska hon få vara med i kuddrummet...

Alltså...  den här boken är så läskigt spännande, skruvad och galen så att man bara älskar den. Läckra illustrationer av Per Gustavsson och påkornetryslig text av Lena Ollmark. En riktigt, riktigt, riktigt bra spökhistoria!

Hjördis av Jujja Wieslander

Hjördis bor med mamma, pappa, sin syster och två katter på Solgatan 1. Det bästa stället i hela världen. Ibland kommer farmor och bor ett tag också. Då blir det lite trångt men mysigt. Syrran Marianne  får sova i köket då men det tycker hon är bara bra för hon vill ha ett eget rum.   I samma hus som Hjördis bor hennes bästa kompisar, Monkan och Lena. Det händer alltid roliga saker när Monkan är med, hon är riktigt kaxig och hittar på lite bus och så. Ibland åker de rullskridskor eller går på bio, visslar i biljetterna och käkar godis. 
De tre tjejerna har en egen hemlig klubb och ett hemligt ställe där de gömt ett hemligt skrin. För att hitta till det ställe där de gömt det hemliga skrinet så har de ritat en skattkarta. Och för att komma ihåg var de har skattkartan har de skrivit en lapp. Med osynligt bläck. 
Hjördis har också en alldeles egen hemlighet. Ett vacker ask med snäckor på. Den är så hemlig att inte ens Lena och Monkan får veta. Där har Hjördis gömt sina hemligaste lappar där det står DET HEMSKASTE SOM KAN HÄNDA. Alltså sånt som Hjördis är rädd för, sånt som bara inte FÅR hända. 
 Hjördis och hennes syster har varsin alldeles egen levande katt. Att ha djur är roligt och mysigt men kan också vara väldigt sorgligt som när det hemskaste faktiskt händer ändå. 

Jujja Wieslander har skrivit böckerna och Mamma Mu, Lillebror och Nalle och Dagspöket. Det enkla livet med lekar, roligheter och lite ledsenhet ibland. Även om det här med Hjördis hände för rätt så länge sedan  så kan alla känna igen sig. Känslorna är ju de samma över tiden. 
Hjördis är en perfekt högläsningsbok för fem-sex-åringen och deras och far-och morföräldrar. Boken är förtjusande illustrerad av Lotta Geffenblad. Helt enkelt oemotståndlig. 

Vakuum av Mia Öström

Jonna ska gå luciatåg. Ett år efter katastrofen. Inte har hon något vitt att ta på sig under linnet. Bara kläder i olika nyanser av svart. Hon är utslängd i ett ingenting, utan säkerhetslina. 
Att Jonna svimmar är inte konstigt alls. Säger kuratorn. Att sörja är ett heltidsarbete. Jonna pratar men säger ingenting. Munnen gör ljud som andra verkar förstå men ljuden betyder inget särskilt. 
Hon har gått till terapeuten (gängledaren) varje vecka i snart ett år. Gör ljud som terapeuten  (gängledaren) lyssnar till. Mamma och pappa hanterar sorgen själva. Hanterar. Hmm

Jonna hittar lappar som Johan har lämnat efter sig. I vinterstövlarna, i skrivbordslådan, i garderoben. Lappar skrivna på tyska. Det bästa språket. Nyckeln till världens bästa stad. Berlin. De skulle resa dit tillsammans. Jonna och Johan. Men nu är allt fucking Scheisse. Johan är verschwunden. 

Död. Dödat sig själv. Dagarna blir så långa när någon är död. Johan har varit borta snart ett år. Jonna också. 

Nu har mamma och pappa bestämt att Johans rum ska bli ett arbetsrum. Alla grejerna ska bort.  Till Myrorna. Rensas bort, så att Johans saker kan komma andra till nytta. Hjälp. 
Alla gula post-it-lappar med meddelanden till Jonna. Har hon hittat alla? På undersidan av en lampa finns en lapp. Das Berghaus. Fjällhuset. Det älskade fjällhuset där Johan varit varje sommar och jobbat någonstans i närheten. Johan som var tio år äldre och som kunde ALLT. Nyckeln ligger i en blomkruka på fjällhusets farstubro. 
Om några dagar är det julafton. En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär. Ingen julklapp till Johan.  I skolan står scenen riggad för julkonsert. Hur kommer det att låta utan trummor. För. Jonna ska inte vara med. Tåget går och Jonna är där. Hon ska leta efter Johan i fjällhuset. Nyckeln ligger i blomkrukan. För att Bearbeta. Förlust. Skulle gängledaren sagt. 

Vakuum är en svindlande vacker, sorgesam bok.  Man läser med tårar som sväller över. Man läser med klump i halsen och suddig blick. 

Mia Öström har skrivit en bok om att mista en nära och mycket kär person i det värsta som kan drabba. När den nära och kära bestämt att avsluta sitt liv själv finns inte bara sorgen, smärtan och saknaden utan också alla frågorna. 

Vakuum är en livsviktig bok. Om livet och döden och om att försöka förstå. Det värsta. 

Pojken från längesen av Kerstin Lundberg Hahn

Toves mamma upptäcker en annons på en antik-sajt. Litet skåp med spöke säljes. Lågt hörnskåp av centraleuropeiskt ursprung. Ca 1890. Slitage. Hyllplan saknas. Säljes p g a spöke.

Ha det skulle man ha, men det där med spöke är nog bara ett försäljningstrick tror mamma och klickar bort annonsen. Men Tove kan inte glömma skåpet och fortsätter kolla. 

Några veckor efteråt kom trädgårdsröjarhelgen och storrensning i garaget. Skräp och gammal bråte ska till återvinningen. 

Det är då, bland allt skräp i  containrarna som de upptäcker SKÅPET. Tove är bombsäker. Det är spökskåpet från nätet!  Mamma hoppar ned i containern och tillsammans lyfter de upp skåpet.  Det är rätt så tungt och något dunsar till inne i skåpet. Med förenade krafter lyckas de få skåpet upp på släpet. Ingen på återvinningscentralen verkar ha sett. Puh! 

"Ett riktigt fynd" tycker mamma. Tove torkar och putsar försiktigt skåpet och pappa byter gångjärn. De pysslar om det som om det vore en skadad fågel. Men en sak är väldigt konstig. Tove kunde ha svurit på att det varit något inne i skåpet när de lyfte upp det från containern, men nu är det helt tomt. 

Varför slänger man ett sådant fint gammalt skåp? 

Tove tjatar sig till att  ha skåpet inne i sitt rum. Det känns lite läskigt men det är ju så vackert. Tove tittar på skåpet tills hon somnar. Det hände inget speciellt. Inte den natten.

Nästa natt hörs ljud från skåpet, en djup suck... och ...skåpluckan åker upp! Tove blir livrädd och rusar in till mamma och pappa. Du kan sova hos oss i natt men i morrn åker schabraket ut, säger mamma. Men Tove vill ha kvar skåpet. Hon framhärdar. Det är något fint med att ha tagit omhand det. Räddat det från soptippen och en säker död.

Tove berättar för kompisarna Melker och Nour och de följer henne hem. De skrattar när de ser skåpet. Öppnar skåpdörren och gastar. Tove tycker att de är okänsliga men säger inget. När de har gått sätter hon sig framför skåpet och stryker på det. Ber skåpet om förlåtelse för Melkers och Nours slams och trams. Hon lovar att inte svika. 

Den följande natten väcks Tove av suckar och klagande ljud, snyftningar. Det kommer från skåpet. Hon blir livrädd men sätter sig upp och tittar. Inne i skåpet sitter en svagt genomskinlig pojke med trasiga kläder och färglöst hår. "Är du ...ett spöke? Vad heter du?" viskade Tove. 

Kerstin Lundberg Hahn har skrivit en annorlunda spökhistoria med historiskt tema som för oss tillbaka till andra världskriget, förföljelserna av romer och förintelsen. Alltihop så fint och berörande berättat att man ser de förskräckliga händelserna framför sig. Att Tove sedan får möjlighet att pussla ihop händelsen via en lyckosam tillfällighet, gör hela historien ännu bättre. Boken är illustrerad med underbara blyertsteckningar av Elisabeth Widmark. 

Mördarmormor av Petter Lidbeck

Mormor är barnvakt till Oskar och Elsa. Nu ska Oskar i säng, pronto. "Men Elsa då? försöker Oskar. "Hon är dubbelt så gammal som du" replikerar mormor och så fortsätter gå-och-lägga-sig -protesterna ett långt tag. Mormor är dock obeveklig och Oskar få foga sig men propsar i alla fall på att mormor ska läsa. Nu har hon ju inga glasögon med sig och där gick godnattläsningen bort. "Men berätta nåt´. Berätta om morden!" Mamma säger att morfar är snäll men att du mördar med tummen.
 Då kliver Elsa in i rummet och rättar. "Mamma brukar säga att du mördar med  folk med tungan" säger hon till mormor. Oskar skrattar och mormor räcker ut tungan. Inte är den så vass. 
Men ...Berätta nu! tjatar Oskar. "Berätta om när du och morfar var utomlands i alla länder".

Så startar den underbara och helt vansinniga historien om hur mormor lärde sig att mörda folk med sin tumme. För genom att trycka med tumnageln, mot en punkt bakom offrets öra kan man ha ihjäl värsta muskelberget utan ansträngning. Och det bästa av allt, det blir inga spår. Varken blod eller blåmärken. Först tränade mormor på en staty i trädgården. Minst tusen gånger. För det är viktigt att trycka med tumnageln mot exakt rätt punkt bakom offrets öra. Till slut, efter all träning ville hon prova på en levande människa. Hon berättade såklart inte sina ondsinta planer för någon annan. Inte alls för morfar inte för någon. Detta var en hemlighet som hon inte kunde avslöja det förstod hon. 

En dag kom tillfället som mormor väntat på. En ung man spillde glass på hennes kappa och under tiden han torkade bort kladdet så snodde han mormors plånbok. Detta upptäckte hon strax efter de skilts åt. Mormor blev fly förbannad och satte efter honom i full karriär, in  i en gränd. Han försökte värja sig men hon bara ... tryckte tummen bakom hans öra.  Han föll död ner. Det funkade! 
Detta var det första mordet och sedan följde fler i rask takt ett par tre ...hundra nånting. På ett ungefär. Mormor dödade såklart bara onda människor, onda troll. Det var som ett sätt att städa, göra världen lite bättre. Hmm. 
Ibland använde hon en liten mildare metod med den vänstra tummen och en kortare nagel så blev de endast sövda. Så ... kort eller lång tumnagel, söva eller döda, lite beroende på situation. 

I boken Mördar-Mormor tar Petter Lidbeck i av liv och lust. Dialogen är på kornet, berättelsen uppskruvad och helknäpp. Det är roligt och galet och HELT underbart. Petter Lidbeck i högform är som en svensk Roald Dahl.  

Farlig mark av Louis Sacher

Tamaya och Marshall har alltid sällskap från skolan. De är inte direkt vänner, går inte ens i samma årskurs eller klass men är grannar och Tamayas mamma vill att hon ska ha sällskap hem. 

Men numera är det inte så roligt för Marshall. Han är utsatt för mobbing och hot av skolans nykomling och coolaste kille, Chad. Nu vill Chad göra upp efter skolan. Marshall berättar inte för Tamaya men övertalar henne att de ska ta en genväg genom skogen. Som de aldrig tagit förut men som Marshall säger ska gå mycket snabbare. 

Hmm... snart är det mer skog och träd än vad de trott kunde finnas. Tamaya blir rädd och hon har också hört talas om en ensam man, en sinnesjuk eremit som bor i skogen med sina hundar. 
Marshall går fortare, Tamaya springer efter och snart har de kommit till en lergöl som verkar helt overklig. Det finns inga löv i gyttjepölen, resten av marken var täckt med löv men av någon anledning har inga löv landat på själva gyttjan. Plötsligt hör de och ser en pojke från skolan. Det är Chad. 

Han ger sig på Marshall och klipper till honom. Vräker ner honom på marken. Tamaya skriker, Chad skriker tillbaka "Snart är det din tur!" Så gör Tamaya något som hon aldrig trodde hon skulle våga. Hon tar upp en näve gyttja och trycker upp det i ansiktet på Chad. Sen flyr de bägge kompisarna.

Snart börjar det klia på Tamayas händer, det blir utslag som sprider sig och som blir till blåsor som blir till sår. Nu fattar Tamaya att det är något som inte är som det ska. Den där gyttjepölen är farlig mark och de har lämnat Chad i skogen. Chad kommer inte till skolan nästa dag.
Är det Tamayas fel? Finns något farligt i leran? 

Farlig mark är en mycket spännande bok med dystopiska inslag. Muterade ergonymer, frankenbaciller sprider sig i blixtens hastighet och det lilla samhället Heath Cliff försätts i karantän. Men boken handlar också om civilkurage, om mobbing och utsatthet. 

Louis Sachar  har skrivit ungdomsböcker sedan 1970-talet och har varit författare på heltid i över 25 år, men han är även utbildad jurist. För Ett hål om dagen belönades han med både National Book Award for Young People’s Literature och Newbery Medal. Louis Sachar bor i Austin, Texas.   

Försvunnen av Camilla Lagerqvist

Disa bor på barnhem men nu väntar hon på att morfar Ludde ska hälsa på henne. Tio veckor har hon varit på barnhemmet och tio söndagar har morfar Ludde kommit och hälsat på henne. Alltid samma tid. Men inte idag.. Disa blir orolig och vet inte vad som har hänt. Tänk om han också har försvunnit liksom mamma gjorde för sex år sedan. 
Att Disa hade hamnat på barnhemmet var Barnavårdsnämmndens fel. Hon hade kämpat emot men motståndet hade inte hjälpt. Barn som är av resandefolk ska omhändertas. Så är det bara. 
Disa har det ändå rätt bra. Barnhemmet ligger inrymt  i ett vackert hus, Villa Solhem.  Det finns vänner här och Fru Mårtensson som är föreståndarinna är, om inte hygglig så i alla fall inte den elakaste i världen, framförallt inte mot hennes eget barnbarn Albin som också bor på barnhemmet. Han är snäll och rolig. Disa och Albin är kompisar och även Ville som bor med sin välbärgade och stränga familj i ett sommarhus i närheten. 

Disa trivs men skulle mycket, mycket hellre velat bo med sin morfar Ludde.  Att åka med honom och hästen Shakespeare. Luffat runt och haft det fint, spelat på marknader och fester. Men det har pappa bestämt ställt sig emot. 
Så det blev barnhem för Disa. Men Ludde har inte kommit för att hälsa på idag och ingen vet var han är. Disa är orolig. 
Ville berättar om en riktig skummis i området, Mickel Falsum som jobbar på Rasbiologiska institutet. Ville berättar också att deras trädgårdsmästares syster försvunnit sen hon blev kallad dit.  Nu blir Disa ännu mer orolig. 
Tänk om Ludde blivit inlagd som forskningsobjekt. Som hon har hört skräckhistorier om. Tillsammans med Ville och Albin smider de en plan som är riskfylld men nödvändig. Att genomföra! 

Camilla Lagerqvist har skrivit många böcker i historisk miljö. Cirkusflickan, Den vita döden, Spetälskesjukhuset och framförallt den älskade serien om Svarta Rosorna om Andra världskriget .
Försvunnen är första delen i en planerad serie, Blodsvänner. 

Camilla Lagerqvist bor i Sandviken och har fyra barn. Hon har en bakgrund som journalist, men jobbar numera som författare och föreläsare.

Anrop från inre rymden av Elin Nilsson

Doris var på smällen. Så börjar den här boken med åtta helt olika och fantastiskt bra noveller. 

Doris är en katt som alltså väntar ungar. Flickan köpte Doris av Jonnas mamma för ett år sedan. Då var hon så liten att hon rymdes i handen.  Jonna är nu helt kallsinnig när det gäller katten och frågar varför de inte gett henne p-piller. "Din pappa kommer att få slå ihjäl ungarna", meddelar hon. "Det finns ingen som vill ha kattungar nu." Jonna är inte bara kallsinnig när det gäller de väntade kattungarna utan också till den vänskap som tjejerna tidigare haft. Nu är det iskyla mellan dem. 

Och iskyla är det ute också. Snöstorm. Resten av familjen åker till farfar då de blir oroliga när han inte svarar. Flickan stannar hemma för att invänta Doris nedkomst. I kylan. Det blir strömavbrott. Hon hittar inte katten någonstans. Letar förtvivlat. Doris är försvunnen och flickan är på väg att försvinna. Snön som ett täcke. Snöängel och tystnad. Som ett anrop från en inre rymd eller som en sång av Frida Hyvönen. Ett underliggande hot gör att man läser med en föraning om att något hemskt ska hända... 

Svett-Jesus är nästa novell om en mattevikarie i en klass med två otroligt störiga killar. Igenkänningsfaktorn är hundra procent läskighet. 

Novellen "Trettiosju grader" handlar om en familjeresa till solen.  Om två systrar och en kompis. Hjärtat i halsgropen hela tiden. 

Liksom i novellen Backa pappa. En pojke och hans nyskilda pappa som ska fira nyår med släkten. Pappa har köpt en sjukt stor mängd raketer. Som säkert hade kostat tusentals kronor, tänker Oliver. "Och pappa som inte ens har råd att köpa ny soffa till lägenheten." 

Alla novellerna är helt överjordiskt bra, skrivna i jag-perspektiv och med en stålsäker precision och känslighet, med en utgång som inte är förutsägbar och som gör att man faktiskt drar en suck av lättnad när man läst klart. Nerverna på spänn. Stor litteratur. Novell när den är som bäst. 

I natt jag drömde av Mårten Melin

Malik är på sommarkollo. Där sover flera ungdomar i samma rum. Men Malik kan inte sova. Elias snarkar som en gammal get. Hur jobbigt är det inte att sova med andra i samma rum. Alla sover (och snarkar) utom just Malik. Han håller på att tappa tålamodet. 

Men det är då han upptäcker det. Sin superkraft. Ett ljusstreck, en glipa i luften som ett draperi syns ovanför den sovande Elias. En glipa så stor att man kan krypa in. 

Malik hämtar en stol och kryper in och hamnar rakt in i Elias dröm. Det coolaste och häftigaste han någonsin varit med om. 
Elias är ute och fiskar med sin pappa Olof. Det är bara det att pappan varit död i över två år. Men här finns han, i drömmen. Elias pappa frågar Malik om han vill fiska med dem. Så himla sjukt. Lite läskigt ändå. Malik drar sig undan medveten om att Elias vill ha sin pappa för sig själv. Han kryper tillbaka till sovsalen igen. Han ser sig om och upptäcker att alla har sådana glipor ovanför sina sängar.   När de sover. 

Så börjar äventyret för Malik och så småningom för fina söta Sira som dras med in i drömmarna. Så himla coolt. Men farligt också för om den som drömmer vaknar så kan man fastna och bli kvar i dennes dröm. Så klart är det just det som händer. 
Och sedan händer ännu läskigare saker med en dam som styr både över goda och onda drömmar och som heter Jonna. Hon ser ut som en sexbomb och superhjälte, hon luktar som sockervadd och befaller som en drottning. 
Skogsbingelskolans rektor är med på ett hörn liksom landets statsminister. Låter det skruvat? Det är just vad det är. Men helt trovärdigt ändå. 

Precis så som Mårten Melin är så himla bra på. Att skriva om det magiska i vardagen. Och så om kärlek, kyssar och pirr. Heja Livet!  

Talmannens hämnd. En politisk thriller.

Felix Eriksson är journalist och rapporterar om svensk politik i TV. Nu tänker ni nog att det kanske inte är världens roligaste jobb. Men Felix var en duktig journalist och var bra på det han gjorde. Han intervjuade politiker och rörde sig hemtamt i riksdagen liksom i regeringens korridorer. Okej, ärligt talat var han lite trött på sitt jobb nu. En massa käbbel och sällan något nytt. ...ehuru icke såsom det å andra sidan.... Gäsp! 
Felix Erikssons tankar flyger iväg. Han tänker på sin 11-åriga dotter Amanda som brukar sitta vid sin mobil och fnittra. Åt vad berättade hon inte för pappa. Inte mer än att det var åt en sida som hette "Barnens talman" . Som sagt. Felix Eriksson var en duktig journalist och ganska nyfiken.  Han googlade  "Barnens talman" på sin egen dator och kom till en sida som var MYCKET intressant. Barnens talman hade uppenbarligen full koll på landets regeringspolitiker och jobbade av allt att döma på Rosenbad. 
Dock hade Felix aldrig hört talas om detta ämbete och då kände han ju nästan alla som jobbade på Rosenbad.  Felix ägnade halva natten åt att läsa igenom barnens frågor och talmannens svar. Mycket intressanta och handfasta svar. Fritt ur hjärtat på allt från hur man kysser någon (försiktigt) till hur man sätter mobbare på plats (med en fet smäll om inget annat hjälper). Det som var mest intressant var ändå att Barnens talman tycktes veta en hel del om arbetet i regeringen. Om de olika departementen, om vilka som jobbade var, om skvaller och skandaler om de olika ministrarna. 
Felix frågar tjänstemännen på Rosenbad om Barnens talman. Ingen vet något. 
Men Felix står på sig. "Barnens talman skrev om att kulturministern somnade på Fina teatern i förra veckan. Och till och med snarkat! IP-adressen kommer från Rosenbad" Nu blir det lite liv i luckan. Från tjänstemannan till kulturministern som får reda på skvallret och fnyser. 

Snart kommer det fram ännu mer spännande information från Barnens talman. Finansministern skulle ha provsmakat en massa lösgodis utan att betala för det. Utbildningsministern lär ha fuskat sig igenom skolan. Detta berättade Barnens talman om liksom i förbifarten när barnen frågade sina fråga på hemsidan. Mycket initierat men relevant i sitt sammanhang. Pinsamma hemligheter. En sak är säker,  Barnens talman har mycket god insyn i regeringens dagliga arbete. 

Felix Eriksson får mycket att kolla upp. Amanda hjälper till på sitt sätt. Trådar leder honom till förre statsministern Jöns Eriksson som odlar ekologiska tomater på sin herrgård i Västergötland. Felix åker dit för att få tips om vem Barnens talman verkligen kan vara. Hmm Jöns Eriksson är mer intresserad av sina tomater. 

Upplösningen är minst sagt rafflande och de tre ministrarna som gjort oegentligheter försöker förtvivlat förklara för statsministern Jonas Galans som får mycket att stå i. Liksom Dagmar Persson som vaknar upp ur sitt fönsterlösa kontor nere i Rosenbad och anar faran i tid. 

Författarna Martin Widmark och Petter Lidbeck har modet och känslan att skriva om till synes omöjliga ämnen. För barn. Om pensionärer som blir lurade och tar hämnd på samhället, om världens elakaste fröken och nu .. En politisk thriller för barn. Alla likheter med verkligheten är tillfälligheter. Eller...?

Sällan har en barnbok kommit mer rätt i tiden som denna. En snäll statsminister som tvingas säga upp tre ministrar på grund av tabbar och oegentligheter. Jag hade verkligen STORT nöje av denna bok. Hoppas att många för den högläst för sig för jag tror att det är då den är som bäst. Och. Detta med Barnens Talman är väl en himla BRA idé! 

Miras Martin av Anna Ehring

Mira hatar strumpor som det är hål i. Det är nästan det värsta hon vet. Det bästa är den hemliga gropen och mormors äppelmos. Det där med strumporna har hon inte berättat för någon. Det är så pinsamt. Ina skulle bli sur om hon fick veta. Hon är nästan alltid sur. Ina och Mira är inte bästisar, fast alla verkar tror det. 
Miras bästis är Martin. Alla är kära i Martin. Han är sötast på hela skolan. Mira älskar också Martin men det skulle hon aldrig i livet berätta. Då kanske hon inte skulle få vara bästis med honom längre. Tillsammans har de en koja i gropen. En alldeles superhemlig plats. Kojan är lika hemlig som att de är kompisar. I skolan låtsas de knappt känna varandra. 
Mira bor men mamma och för henne kan hon berätta nästan allt. Lite grann om gropen till och med. Men INTE att hon älskar Martin. Där går gränsen. 
Martin och några kompisar ska starta ett band. De behöver nån som ska spela synth. Kanske Mira vill. Det är nu som problemen börjar. 
Mira kan inte spela, hennes mamma har verkligen inte råd att köpa en synth eller keyboard. Kan det funka med en blockflöjt? Undrar mamma. Hmm. Med Mira är det så att hon har svårt att berätta rakt ut vad hon vill till kompisarna så nu tror alla i bandet att Mira inte vill spela synth. Fast hon vill ju men hon kan inte. För... ja ni vet. Ännu krångligare blir det när Ina vill hänga på. Hon har alltid tusen frågor och vill va med Mira. Ina har det lite tufft nu då hennes brorsa hamnat på sjukhus efter att ha åkt moppe och krockat med en bil. Såklart ska Ina hänga med. Till Miras Martin och bandet. Ja ett riktigt triangeldrama blir det. 
Men ännu har inte det värsta hänt. 

Anna Ehring är en mästare på att skriva vardagsdramatik på ett enkelt, roligt och träffande sätt. Hon får med så mycket. Kompistrubbel, kärlekspirr, svartsjuka, ovänskap, olika familjekonstellationer och nya. Den tidigare "Drakhjärteserien" gick rakt in i mitt bokhjärta och om Gammelmormor och Daisy har Anna Ehring skrivit två underbara bilderböcker om kärleken och döden. Det viktigaste av allt. 

Miras Martin är en trovärdigt och mycket inkännande bok allt som kan hända mellan kärlek och kojlek på mellanstadiet. Om livet  i den underbara åldern innan puberteten då ALLT är möjligt!
Läs mer om Anna på Bonnier Carlséns hemsida http://www.bonniercarlsen.se/forfattare/e/anna-ehring/

Barnen på Svartbäckens sanatorium av Janina Kastevik

Första dagarna på sommarlovet brukar ju vara helt underbara. Hela sommaren som en oas av ljuva soldagar framför sig. Men för Saga är den här sommaren inte alls som de andra. Hon sitter på ett skakigt tåg, mår illa och känner sig olustig över allt. Hon ska tillbringa sommaren tillsammans med sin farfar som hon inte alls känner. Han är visserligen en berömd skräckförfattare, har bott i London i många år och har nu flyttat hem till Sverige, till Svartbäcken av alla ställen. Men vad hjälper det, Han är en gubbe, helt enkelt. Som hon knappt träffat. Kontakten genom åren har varit enbart ett kort till jul och ett till födelsedagen. Så intresserad har han varit! 
Sagas pappa är död sen flera år, mamma har det knapert och ska jobba extra i Norge som sjuksköterska hela sommaren och Sagas kompisar är bortresta. Så... vad ska hon göra. Farfar Alvar har motvilligt lovat att hans 13-åriga sondotter ska få bo med honom i stora disponentvillan i en håla i Dalarna. Hur kul ska det bli? Dessutom regnar det och Alvar kommer inte och möter henne på stationen som han lovat. 
Ensam, utslängd i Ingenting hamnar Saga rakt i en historia med läskigheter. Husets toaletten ligger nere i källaren, Badsjön heter Blodsjön och i närheten finns inte bara en nedlagd fabrik utan också ett nedlagt sanatorium och barnhem. Byn andas ödslighet och Saga är inte direkt den mest modiga tjejen. dessutom verka farfar vara halvgalen och  folkilsken som är usel på matlagning.  En katt finns i huset som en liten räddning och så är det Teo... 
... som dyker upp och  som gillar att fotografera gamla ödehus. De blir kompisar och gör mer eller mindre vådliga husliga äventyr.
Det Saga inte vet ännu är att i Svartbäcken vilar en kuslig hemlighet som för henne till en glömd gravplats och en död pojke som går igen. 
Lagom läskig magiskrealistisk bok. Gillar du Ingelin Angerborn, Katarina Genar och  Kristina Ohlsson kommer du att sluka Svartbäckens sanatorium. Bra berättat av Janina Kastevik som också skrivit Noel och den magiska önskelistan. se trailern på https://www.youtube.com/watch?v=K5kle5igl94

Åskan av Ulf Stark

Inte långt från Ulfs hus bor en jätte som heter Oskarsson. Han är läskig och är den hemskaste mannen i hela området.  Bullrig och livsfarlig, mycket hår på armarna och på händerna. till och med ur näsan och öronen sticker det ut hårtussar. Iklädd en hawaiiskjorta som inte går att knäppa runt magen jobbar han i trädgården. Till vardags jobbar han som slaktare  Ulf och kompisen Bernt är bombsäker på att han äter kaniner och guldhamstrar och katter och småbarn. Varför är han annars så tjock. 

De kallar honom Åskan och är skitskraj för honom.  Men han har en fin trädgård och framförallt har han ett stort plommonträd, viktoriaplommon, den godaste sorten enligt Bernt. Nästa gång kanske de ska ta några. Eller inte för det är helt enkelt för läskigt. 

Ulfs pappa är tandläkare och har tandläkarmottagning i huset. Ulfs mamma lagar mat och bakar,  tröstar barn och städar. Hon gör allt. Men hon har två krav. Att få spela piano i tjugo minuter varje kväll och att en eftermiddag varje helg få cykla i väg till det lilla huset på kullen, Ensamheten. Där sitter hon några timmar och blir sig själv. Det är viktigt. 

Men så händer några saker som förändrar allt. Ulf berättar en superhemlig grej som Bernt brukar göra när han blir nervös. Ett träd faller i stormen över mammahuset, Ensamheten och totalförstörs och Åskan upptäcks gilla mammans pianomusik. Väldigt mycket. 

Bernt har berättat att man kan hypnotisera folk för att få dem att göra det man vill att de ska göra. Att det fungerar är obegripligt. Men Ulf testar på brorsan (fungerar inte) och sen på Åskan. Om det fungerar eller inte får ni själva läsa. 

Boken är en juvel i högläsningsgenren. Marcus-Gunnars Petterssons bilder förstärker och kompletterar. Ulf Starks berättarröst har tystnat alldeles för tidigt och vi är många som är förkrossade och chockade. Vilken tur att hans böcker finns kvar. Läs och njut! 

Spökflickan av Katarina Genar

Det är sommarlov. Anna kunde ha haft hur roligt som helst om de bott kvar i stan eller om Karolina åtminstone svarade i telefon när hon ringde. Inte kom hon när Anna fyllde år heller. Så livet känns trist i det nya huset på landet. Mammas och pappas drömprojekt.

Anna trivs inte alls och inga nya kompisar har hon fått. Skolan börjar inte förrän om några veckor och Anna tvingas lyssna på alla renoveringsplaner som föräldrarna har. På en marknad, dit hon åker med sin mamma, undrar en tant hur hon trivs i huset. Frågar lite trevande om hon inte sett någon... En av tvillingpojkarna på marknaden frågar också om hon inte sett... spökflickan.
Anna börjar drömma på nätterna. Drömma om en flicka i volangklänning. "Snälla hjälp mig!" säger hon.
En regnig dag åker mamma och pappa iväg färg att handla färg och tapeter. Anna vägrar följa med utan är hemma ensam i huset. Hängmattan slår i vinden, något skrapar mot grusgången, eller kom ljudet från grusgången, Då plötsligt dyker ett blekt ansikte upp på andra sidan rutan. Anna skriker rakt ut!
Katarina Genár har gjort det igen. Skrivit en bok om magisk realism. Det är lättläst, spännande och högst trovärdigt om generationer, vänskap och om familj. Fint berättad!

En annan Albin av Johan Unenge

Albins pappa tycker att Albin borde spela mer och bättre fotboll. "Du kan ju inte bara säga att du är fri! Du måste ju vara det också! Synas!" "Du måste stå på dig!" pappa babblar på om fotbollen och så om farmor. Farmor som ligger på Geriatriken och pappa som menar att det är Albin som ska hålla henne sällskap. Själv har han inte tid att vara där. Skyller alltid på något t ex att han ska åka och köpa dom där tapeterna till Albins rum. Grå tapeter med fåglar på och inte den oranga färgen som Albin vill ha.
På sjukhuset träffar han en klasskompis, Emma som är mycket speciell och fin. Farmor är också speciell. Hon kan liksom läsa av Albin och så lyser hon upp när hon berättar om sin morfar. Som hade lanthandel och som var allas vän. Kände till allas namn och visste allt om deras liv, sjukdomar, släktingar, skolbetyg. Samma berättelse varje gång hos farmor men så fint att höra.

Nu kommer snart den dagen som har en mycket avgörande betydelse för Albin. Orientering med karta och kompass i små grupper. Albin hamnar tillsammans med två killar som tycks vara de coolaste i skolan, Marcus och Simon. Ingen kan kompassen, ingen av dem är särskilt intresserade och de hamnar på efterkälken. Albin är sjöblöt om fötterna redan och när han sen fastnar med foten i ett slukhål så hamnar han helt efter. Marcus och Simon fortsätter gå på som om han inte fanns. Plötsligt är han helt lost. Vilse i skogen. Känner inte igen sig. Hittar inte.

Albin ser till slut  buske med några bär som han äter, somnar sen under en stor gran och vaknar inte förrän en främmande tant väcker honom. Han är hittad! Sökandet avblåses, en ambulans kommer och det blir stort pådrag med sjukhus undersökning, näringslösning och tidningsintervjuer.  Nu är Albin något av en hjälte. En spårlöst försvunnen pojke återfunnen. Han blir helt enkelt en stjärna, över en natt.  Alla vill prata, heja, få autografer. Simon och Marcus påstår att de blev rädda och trodde att Albin sprungit ifrån en älg. Rektorn menar att skolan gjort allt de kunnat i sökandet trots att polisen fick larm två timmar efter avslutad idrottsdag. "Det är omöjligt att i varje ögonblick ha full uppmärksamhet på individnivå" säger rektorn. 

Albin funderar mycket på detta som rektorn sagt och på sin  nya roll och status i skolan. Han behöver fixa mycket nu och han behöver styrka. Det får han när han äter bären från den där speciella busken på ängen. Men det blir ganska svårt att hinna plocka bären i smyg på natten, rädda skolan från rektorns enväldiga beslut. Han vill bli  tuffare och säga ifrån, han vill utmana rektorn men också vara en bra kompis. Hur ska han få ihop det? Emma tycker att han blir förändrad. Men de där mystiska bären kan de hjälpa honom? 

Situationen blir allt mer ohållbar. 

Johan Unenge har skrivit en bok om makt och maktlöshet om att synas och inte, om hur makten förändrar en person och vad som egentligen är viktigt. Jag tycker väldigt mycket om den här boken. . Den borde kunna fungera jättebra som högläsningsbok i mellanstadieåldern. Jag hoppas, hoppas verkligen att  En annan Albin får många läsare.  

Från och med nu - Amanda och Ila

Amanda får en egen häst. Det blir en sommar som hon aldrig trodde skulle hända. Bästakompisen Linnea har åkt iväg på teaterläger, mamma har flyttat till Uppsala. Amanda hade slutat hoppas men nu har pappa och Ylva från stallet i byn hittat en häst som passar. En alldeles underbar Ila.  Hon är en sån där pigg en. Kanske är hon lite för pigg. Amanda vet inte. Ännu. 
Så kommer Kaja som är tre år äldre och redan har en häst, Tovan. 

Så nu är det ridträning som gäller och Ila testar Amanda. Kaja skrattar och säger att den där hästen får du inte tråkigt med. Men det är inget elakt skratt utan snällt och vänligt. Så berättar Kaja att hon ska flytta, flytta ut i en barack så att hon slipper sin morsa. Bara så där säger hon det. 
Amanda förstår inget. Hur kan man bara flytta hemifrån när man är femton. 

Det blir en annorlunda sommar med hästar, med Kaja och med Ylva i stallet. 
Inget är enkelt, ibland känns allt hopplöst med både Ila och med Kaja, med bortamamma och hemmapappa. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt. 

Amanda lär känna både Ila och Kaja mer och mer.  Liksom vi läsare. 

Från och med nu. av Katja Timgren är en hästbok som kommer att älskas av många. En hästbok som har så mycket mer av liv, familj, dramatik och spänning så att det räcker till oss som inte är helt och hållet hästtokiga också. Från och med nu. är första boken i en kommande serie om Amanda och Ila. Längta nästa!  

Billie avgång 9:42 till nya livet av Sara Kadefors

Billie är tolv år och  på väg hemifrån. Ett tag, bara.  Hem till en ny familj. En fosterfamilj. Till perfekta prästmamman Petra och hennes sportnördiga man Mange och deras två barn, Tea och Alvar. Familjen bor i Bokarp sedan länge.  Enligt Petra är det lugnt och trevligt och "så känner man alla". Vad är bra med att känna alla undrar Billie. 

Bokarp är ett litet samhälle som knappt märks. Hur ska hon stå ut i tråkigheten? Familjen bor i ett brunt hus men inuti är allt vitt. Kliniskt. Skor i prydliga rader, fyra jackor på krokarna. Kallt och kalt. Billie får nästan panik. 
Barnen i familjen är tysta och stilla, nästan som spökbarn i en skräckfilm. Alvar och Billie ska gå i samma klass. Jättekul tycker mamma Petra. Men Alvar säger inget. 

Billie har bott ensam med sin mamma i alla år. I Stockholm i en liten lägenhet. Det har bara varit dom två, förutom assistenterna. Det har varit trångt och enkelt, inga regler och annat tjafs. 
Nu kommer Billie till en totalt annan värld. Hemma hos familjen Petra präst är allting uppstyrt, planer, platser och tider, middagar, utflykter och myskvällar. Pingisträning och körövning. Kyrka och skola. 
Ja, ett samhälle så långt från Billies värld som det bara går att komma. I skolan blir Billie populär. Hon är spännande med Stockholmserfarenhet och annorlunda utseende. Billie lär sig se saker som ingen annan ser. Meningen är att hon ska passa in men det är ganska mycket som skaver både här och där i både i familj, skola och samhälle.
Billie är nyfiken och rakt på. Hon frågar och tar reda på saker. Saker som ingen tidigare pratat om. 
Hon är klok och stark och modig. Ingen överdängare bara en ovanligt klok överlevare. 

Sara Kadefors har skrivit en superduperhärlig relationsroman för unga och för oss andra. Den här boken är så bra att man blir ledsen när den tar slut. Omslagsbilden har tagits fram i en tävling för mellanstadieelever. Över 2000 bidrag kom in och vinnaren är Philip Edqust från klass 5D i Guldkroksskolan  i Hjo. Snyggt och spännande. Ger också en liten hint om innehållet. Kringelikrokigt och coolt på samma gång. Läs också del 2. Billie du är bäst.

Hugo och kepskampen av Christina Lindström

Hugo är killen med tigerrandiga shorts  och med russin i fickan. Shortsen gillar han verkligen och har dem året om. Även i januari. Hugo har sytt dem själv på slöjden. Tarzan är stilguiden. För. Nu när han går i sexan har han kommit på att inte bryr sig om vad de andra tycker. Tänk om de tycker fel? Tänk om han missuppfattar världen. 
 Hugo är tämligen osynlig och ointressant för de andra. Han är smart och försöker verkligen få igång intressanta samtal med de coola killarna i klassen. Det går väl sådär. Ingen bryr sig om Hugo.
Inte förrän han blir invald i elevrådet och på klasskompisarnas inrådan tar upp det förhatliga keps och-mössförbudet. Nu blir Hugo både respekterad och hyllad. Nästan som en hjälte och de tidigare mobbarna vill vara vän.
Simon i femman vill också vara vän. Han bor granne med Hugo. Simon är killen som gillar att skriva och läsa poesi. Men kan och vill Hugo var kompis med en sån lågstatuskille. Eller ska han maxa sin nya position? Det är många känslor som far runt. Hur ska man vara som cool. Hugo studerar och lär sig. Man ska INTE gilla att dansa på disco, man ska knuffa varandra, ligga och slappa, åka snabbt utför sjukt branta backar,  man KAN bara INTE gilla poesi. 
Nu gäller snart en ny fråga i elevrådet, fotbollsturnering eller poesifestival, coolhetspoäng eller bögrykte. 

Christina Lindström skriver med klockren dialog och tar upp viktiga ämnen utan att vara för pekpinnig.  Boken är rolig och på-kornet! Att ingjuta civilkurage och alternativt mod i ungdomshjärtan är bra. Jag gillar att läsa om Hugo och kepskampen. Att det ska vara så förbaskat svårt att bara vara sig själv. Vi är ju vi. 

Amy, Aron och anden av Ulf Stark och Per Gustavsson

Det är sommar. Amy och Aron står vid banvallen och önskar. Fred på jorden och en svart katt önskar sig Amy och Aron önskar att det är hans pappa som kör tåget. Men han vet redan att det inte är pappa för i så fall skulle han ha saktat ner och tutat tre gånger och singlat ut en liten present genom lokförarfönstret. Fastän det är emot reglementet. 
Tåget svischar förbi och barnen bestämmer sig för att leka leken "vi letar efter vi vet inte vad". Det är en av deras bästa lekar. Och bästa platsen att leka den leken är hos Amy, på Amys pappas Skrot. Pappan sitter på en solstol utanför skjulet som är hans kontor och lyssnar på jazz. "Var försiktiga så att ni inte ramlar och skär er på något vasst! " ropar han efter dem. "När ni är klara så grillar vi korv på en fullt användbar klotgrill som jag hittade igår" fortsätter han. Men… då har Amy och Aron redan hunnit vidare. Mot bilvraket utan motor och in i torkhuven som blir en tänkarhjälm. Så hörs ett pipande som från en liten fågelunge. Ljudet kommer från en rostbrun, bucklig liten oljekanna av plåt med skruvlock och pip. "Aj, trampa på ni bara och ha roligt! Bry er inte om mej. Der är det aldrig nån som gör i alla fall", stönar en liten pipig, ilsken röst. 
Vad som finns inne i den lilla oljekannan är en liten blyg och arg ande. Tänk, det är just sådant man kan hitta när man letar efter man vet inte vad. 
Aron stoppar ner den lilla oljekannan i fickan och båda hoppas att han ska vara på bättre humör i morgon. "Det tänker jag inte alls vara" piper anden. 

Anden heter Mujo men är rätt så sur. Kanske för att han inte har haft några vänner. Bara elaka tuff-andar som lurat in honom i den lilla oljekannan. Sen glömde de bort honom och svävade iväg. 
Men nu är anden hittad och Amy och Aron gör allt för att Mujo ska trivas, men det är inte så lätt. 

Ulf Stark har skrivit en härlig högläsningsbok full med fantasi och roligheter. Med barn som leker och leker och med en ande som är och blir helt verklig. Mer och mer synlig för de både vännerna. En bok om att bli sedd och omtyckt, om att ha vänner och att få önskningar uppfyllda.  
Per Gustavsson har illustrerat så att det blir ännu roligare att läsa den. En perfekt kombination. Passar från 5 år.