Livet enligt Dunne

Dunnes allra första skolår är slut och det första sommarlovet väntar. Men det händer något som gör att sommaren blir annorlunda. Hennes pappa blir påkörd. Han klarade  livhanken, men måste stanna på sjukhuset i flera månader. Dunne får ha sommarlovet tillsammans med sin allrabästavänivärlden, Ella Frida. På en ö i havet. Och som de leker och bygger kojor och fiskar och badar. Dunne hinner knappt längta efter pappa. De badar och badar och badar och spanar på djur och säljer kaffe och bullar och pysslar med Elle Fridas marsvin Roy och Partyboy.  Då kan Dunne längta. Efter sina egna marsvin Snö och Flinga och efter sin katt men allra, allra  mest efter sin pappa. Varje kväll ringer han han. Så fort de pratat med varandra känns det bättre. 
Men en kväll ringer inte pappa. Dunne blir orolig och tror det har hänt något. Men Ella Frida hittar på en ny lek och snart är det bortglömt igen. 
Ella Fridas mamma bakar extra mycket bullar och kakor för det ska bli en överraskning. Men innan dess ska Dunne städa och Elle Frida ska öva fiol. Städning går snabbt och visst kan man både öva fiol och leka. Så snart är de nere i vattnet igen och badar, nakna, precis som  Näcken och fiolen är med. 

Då kommer överraskningen. Och det är bara den första. Det blir fler. Överraskningar. Några fler besök och åtminstone en överraskning för mycket...

Livet enligt Dunne är fjärde boken i serien om Dunne och hennes lyckliga liv. Underbara böcker att läsa själv eller högt för varandra. Rose Lagercrantz har skrivit och Eva Eriksson har ritat. Tillsammans har de skapar ljuvliga böcker att älska. Läs även de tidigare böckerna Mitt lyckliga liv, Mitt hjärta hoppar och skrattar och Sist jag var som lyckligast. 

Det ringer, det ringer

Isa är hos mormor på landet. Hon är ovän med kompisen Ella och det känns jobbigt. Hon trycker bort alla Ellas telefonsamtal. Vill inte förlåta ännu.
 Men hos mormor är det lugnt och tryggt och både jordgubbar och hjortron är snart mogna. Men hjortronplockning är  kanske inte favoritsysselsättningen. Svettigt och myggigt. 
Så pratar de om momors mamma Sonja, som finns på ett gammat svartvitt foto. Sonja som bara försvann en åsknatt för många, många år sedan. Åskan är det enda som skrämmer mormor nu för tiden och hon varnar Isa. Att inte svara i telefonen när det åskar. 
Mormors mamma hade också ett brunt och ett blått öga. Precis som Isa. Men att hon bara försvann så där oförklarligt. Det verkar skumt. 
Isa rotar runt bland mormors gamla grejer. Hon gör några fina fynd. En härlig hippieklänning och en gammal Kobra-telefon. Det fasta telenätet funkar ju inte med telefonen är snygg. Skitsnygg. 
Isa får flera påringningar från dolt nummer, hon svara inte vill inte prata med Ella. Ett konstigt SMS också med noter. Hur knäppt som helst. 
Vid badplatsen träffar hon Robin, den nya grannpojken. Han har väntat på henne, säger han. Hmm lite Robin-pirr blir det, nästan på en gång. Heterokromia iridium säger han... heter det när man har olika färg på ögonen. Hans farmor har berättat. 
Och det blir mer av farmor Anita som pratar om energier, medium och andar. Om en melodi hon hör. Om drömfångare. Kanske är det därför som också Robin intresserat sig för ockulta saker som irrbloss och vilsna själar. 
Till slut berättar Isa för Robin om Ella och hennes konstiga telefonsamtal och notSMS. Farmor kan läsa noter säger Robin. Om jag fick noter i ett sms så skulle jag försöka ta reda på vad det betyder. Isa drömmer, hör telefonen som ringer, går i sömnen och så den där melodin. 
"Ibland är de döda inte färdiga. Ibland vill de berätta något för oss levande innan de kan gå vidare." Så säger Robins farmor och stirrar Isa in i hennes tvåfärgade ögon. Det känns som hon ser direkt in i själen. 

Anna Holmström Degerman har skrivit ett tiotal böcker och detta är hennes senaste men också första på Hegas förlag. Det ringer, det ringer är en slags spökhistoria med magisk realism. Härlig berättelse, med lagom mysrys+ kärlekspirr gör den till den perfekta bokpratsboken. Tobias Johansson har illustrerat med en egen suggestiv tecknarstil som passar perfekt i sammanhanget. Ett samarbete som man gärna vill se mer av. Heja! 

Fjärilslejonet

Bertie bor i Sydafrika på en enslig gård. Han är oftast ensam och tillbringar dagarna med att betrakta djuren som kommer till vattenhålet en bit utanför den inhägnad han absolut inte får gå utanför. Han får under inga villkor öppna grinden ut.  
Pappa är boskapsuppfödare och oftast borta, mamma är för det mesta sängliggande. Bertie är ensam och fördriver tiden.  
En dag får han vara med om något som kommer att förändra hans liv. En föräldralös vit liten lejonunge blir jagad och  sånär uppäten av några hyenor när Bertie får syn på dem. Då gör han det absolut förbjudna. Han öppnar  grinden till världen utanför och springer, springer och skriker, skriker för att skrämma. Hyenorna. låter sig skrämmas men bar en liten bit bort. Bertie är illa ute när han hör ett skott och snart ser han mamma komma utrusande från huset med geväret i högsta hugg. 

Tillsammans räddar de den vita lejonungen och matar honom, första med mjölk fyra gånger om dagen sedan med impalakött. Lejonet växer och blir till den lekkamrat, syster eller bror som Bertie aldrig fått. De är oskiljaktiga. 

Men även Bertie växer och nu kommer strax den tid då han ska börja skola, internatskola i England. En god god utbildning i en bra skola. Att ta med ett lejon är förstås omöjligt. Lejonet ska få komma till en fransk cirkus har pappa ordnat om.  Bertie blir förtvivlad men inser att det inte går att släppa ut det vita lejonet i frihet igen. Han klarar sig helt enkelt inte. Han kan inte bli vild igen. 
Så det blir som pappa vill. Ändå. Men Bertie lovar det vita lejonet att de ska mötas igen. Snart, snart. 
Men så kommer kriget... 

Michael Morpurgo har skrivit en stark, spännande och rörande berättelse om Bertie och kärleken till ett djur. En bok att älska och minnas.Att läsa högt och mysa med. 
Läs  mer om författaren på Morpurgos egen hemsida http://www.michaelmorpurgo.com/