Hugo och kepskampen av Christina Lindström

Hugo är killen med tigerrandiga shorts  och med russin i fickan. Shortsen gillar han verkligen och har dem året om. Även i januari. Hugo har sytt dem själv på slöjden. Tarzan är stilguiden. För. Nu när han går i sexan har han kommit på att inte bryr sig om vad de andra tycker. Tänk om de tycker fel? Tänk om han missuppfattar världen. 
 Hugo är tämligen osynlig och ointressant för de andra. Han är smart och försöker verkligen få igång intressanta samtal med de coola killarna i klassen. Det går väl sådär. Ingen bryr sig om Hugo.
Inte förrän han blir invald i elevrådet och på klasskompisarnas inrådan tar upp det förhatliga keps och-mössförbudet. Nu blir Hugo både respekterad och hyllad. Nästan som en hjälte och de tidigare mobbarna vill vara vän.
Simon i femman vill också vara vän. Han bor granne med Hugo. Simon är killen som gillar att skriva och läsa poesi. Men kan och vill Hugo var kompis med en sån lågstatuskille. Eller ska han maxa sin nya position? Det är många känslor som far runt. Hur ska man vara som cool. Hugo studerar och lär sig. Man ska INTE gilla att dansa på disco, man ska knuffa varandra, ligga och slappa, åka snabbt utför sjukt branta backar,  man KAN bara INTE gilla poesi. 
Nu gäller snart en ny fråga i elevrådet, fotbollsturnering eller poesifestival, coolhetspoäng eller bögrykte. 

Christina Lindström skriver med klockren dialog och tar upp viktiga ämnen utan att vara för pekpinnig.  Boken är rolig och på-kornet! Att ingjuta civilkurage och alternativt mod i ungdomshjärtan är bra. Jag gillar att läsa om Hugo och kepskampen. Att det ska vara så förbaskat svårt att bara vara sig själv. Vi är ju vi. 

Amy, Aron och anden av Ulf Stark och Per Gustavsson

Det är sommar. Amy och Aron står vid banvallen och önskar. Fred på jorden och en svart katt önskar sig Amy och Aron önskar att det är hans pappa som kör tåget. Men han vet redan att det inte är pappa för i så fall skulle han ha saktat ner och tutat tre gånger och singlat ut en liten present genom lokförarfönstret. Fastän det är emot reglementet. 
Tåget svischar förbi och barnen bestämmer sig för att leka leken "vi letar efter vi vet inte vad". Det är en av deras bästa lekar. Och bästa platsen att leka den leken är hos Amy, på Amys pappas Skrot. Pappan sitter på en solstol utanför skjulet som är hans kontor och lyssnar på jazz. "Var försiktiga så att ni inte ramlar och skär er på något vasst! " ropar han efter dem. "När ni är klara så grillar vi korv på en fullt användbar klotgrill som jag hittade igår" fortsätter han. Men… då har Amy och Aron redan hunnit vidare. Mot bilvraket utan motor och in i torkhuven som blir en tänkarhjälm. Så hörs ett pipande som från en liten fågelunge. Ljudet kommer från en rostbrun, bucklig liten oljekanna av plåt med skruvlock och pip. "Aj, trampa på ni bara och ha roligt! Bry er inte om mej. Der är det aldrig nån som gör i alla fall", stönar en liten pipig, ilsken röst. 
Vad som finns inne i den lilla oljekannan är en liten blyg och arg ande. Tänk, det är just sådant man kan hitta när man letar efter man vet inte vad. 
Aron stoppar ner den lilla oljekannan i fickan och båda hoppas att han ska vara på bättre humör i morgon. "Det tänker jag inte alls vara" piper anden. 

Anden heter Mujo men är rätt så sur. Kanske för att han inte har haft några vänner. Bara elaka tuff-andar som lurat in honom i den lilla oljekannan. Sen glömde de bort honom och svävade iväg. 
Men nu är anden hittad och Amy och Aron gör allt för att Mujo ska trivas, men det är inte så lätt. 

Ulf Stark har skrivit en härlig högläsningsbok full med fantasi och roligheter. Med barn som leker och leker och med en ande som är och blir helt verklig. Mer och mer synlig för de både vännerna. En bok om att bli sedd och omtyckt, om att ha vänner och att få önskningar uppfyllda.  
Per Gustavsson har illustrerat så att det blir ännu roligare att läsa den. En perfekt kombination. Passar från 5 år.