Den magiska hajtanden

Det är sommarlov och äntligen får storasyster Moa och lillasyster Margot åka ut till Trutviken och bo hos moster My och Kärran, hjälpa till lite i bageriet och spela kort...och vara med Jan-Torvald. Det är närmsta grannen som är spännande och lagom knäpp och som bägge systrarna vill vara med. Lite triangeldramatik och syskonbråk men mest roligheter och  spänning när systrarna och hunden Penny ska leverera dagens beställning med wienerbröd till en kund längre bort i byn.  
Okidoki. En dramatenväska, en karta med pilar  men framförallt Margots magiska hajtand är till stor hjälp för tjejerna. Däremot inte hunden Penny som ställer till mer besvär än de någonsin kunnat tänka sig. Jan-Torvald smyger och dyker upp just i rätt tillfälle men ändå för sent. Det är då den magiska hajtanden kommer till verklig användning. 
Det här är en jättemysig högläsningsbok lite okonventionell med My och hennes käresta, Kärran och med väldigt vardagsvanlig dramatik. 
En höjdarläsning i sommartider! Läs mer på Eva Sussos hemsida

Läs också fortsättningen Den mystiska fyren som utspelar sig i samma Trutviken men nu på höstlovet och med nya lagom läskiga bagerileverans-uppdrag. Jan- Torvald är med förstås och några spöken...  Tur att den magiska hajtanden är med. Här finns också recept på glasspökbakelser som vi även provat och godkänt. De blev jättegoda kan vi lova! 

Jag går dit du går

"Jag går dit du går", sa Ingrid till bästa vännen Caitlin. De har just gått ut första året på high school och har gemensamma planer för framtiden.  Men i gryningen var Ingrid död. Hon hade tagit sitt liv och Caitlin är chockad och ensam kvar. Det hon har kvar av vännen är sorgen, saknaden och en genomträngande känsla att något fattas.  Allt hon delat med Ingrid är borta. Konsten, fotograferandet, de hemliga besöken på den nedlagda biografen, musiken, skratten. Nu finns bara mörker och tomrum.

En dag hittar Caitlin Ingrids dagbok i sitt eget rum, under sängen. Det var knappast en slump och Caitlin bär med sig dagboken som något mycket ömtåligt. Läser en sida om dagen. Börjar förstå men är chockad över att hon inget märkte. Innan.
.  
Miss Delani, fotoläraren, som betydde så mycket för Ingrid och som såg och uppmuntrade hennes konstnärliga talang är nu helt blank och nonchalerar Caitlin. Det blir ytterligare en sorg. Medvetet sabbar hon sina egna bilder.

Caitlin kämpar på med själens obotliga ensamhetstickande och med sin allt mer tilltagande ilska. och bygger sig ett eget  rum. En trädkoja högt uppe i ett träd. En rum för perspektiv. Ett rum för ljus.

Nina Lacours debutroman är en mycket vacker sorgesång över en bästa väns liv men också en utvecklingsberättelser om en ung kvinnas väg upp ur depression och familjeförväntningar och in i vänskap, förtroende och tonårskärlek.
Romanen vindlar sig igenom dagboksanteckningarna, minnen, tankar och realtidsbeskrivningar. Det gör den mycket intressant att läsa, inget är förutsägbart men allt är viktigt.

Hemma kanske inte är en plats

Sara råkar ut för en allvarlig hästolycka som nästan kostar henne livet. Tillbaka hemma igen börjar hon fundera över sitt liv och hamnar i en rejäl existentiell kris. Hon bestämmer sig för att ta tag i sitt trassliga förflutna och resa tillbaka till Argentina där hon växte upp och som hon lämnade för åtta år sedan.
Hennes mamma är död och Sara har dåligt samvete för det usla förhållande som hon hade till den stressade affärskvinna som mamman var. Sakta rullas mammahistorien upp tillsammans historien om hennes argentinska "familj"på estancian som hon söker upp.

Självaste huvudanledningen till hennes resa tillbaka är att hon vill träffa sin älskade barndoms häst Nube, men hon möts av ett totalt förändrat land. Argentina har genomgått en ekonomisk kollaps och Pampas har omvandlats till genmanipulerad sojaproduktion. Gauchos har drivits bort och överklassen ägnar sig åt hästpolo. Klassamhället har hårdnat och fördjupats och det tar ett tag innan Sara förstår vidden. De barn som tidigare lekte sida vid sida på estancian är nu så långt ifrån varandra man kan tänka sig.
Otroligt nog hittar hon till slut sin älskade häst Nube som är gammal, smutsig och mager och transporterar sopor i slummen. Han har hamnat absout längst ner och Sara är chockad över hur hårt livet farit fram över sin häst sina vänner och hela samhället. 

Så småningom får vi veta varför Sara och hennes familj så brådstörtat lämnat Argentina för Sverige och varför mamman och Sara kommit så långt ifrån varandra. 

Boken är en både en uppgörelse med familjen och med klassamhället. En bra ungdomsbok som är en utvecklingsroman som ger mer än vanligt till samhällsförståelsen i vår globaliserade värld. 

Lin Hallberg skriver hästböcker så det bara sprakar om det, men då och då skriver ungdomsböcker som är mycket mer än hästskötsel och ridbeskrivningar. Den här boken är ovanligt lite häst, kanske några blir besvikna. Jag vet inte men inte jag i alla fall. Boken håller och är emellanåt en riktig bladvändare.  

Dödsknäpp

Lev hårt, dö ung! Så brukar Tottes pappa säga när han kör för fort ibland. De orden kommer han nog att ångra snart, när hans son har dött. 
Totte har bara två veckor kvar att leva. Han vet det för han har sett  ett läkarprogram på TV att om man har en knöl i ljumsken så  kan det vara en tumör, en livsfarlig cancertumör. Det är en lömsk sjukdom och allt går förfärligt fort,  han har förmodligen bara två veckor kvar att leva. Han är rädd men berättar inte för någon. Att han har en knöl. Han tänker bara på allt han måste hinna göra innan döden. 
Han vill ha ett par rullskridskor till exempel. Men han får en hund. Hunden Otto som mamma tror att han behöver för att vara mindre ensam. Hon försöker bara döva sitt egna dåliga samvete för att hon jobbar så extremt mycket och är så lite hemma. Samma med pappa. Totte fattar
Nästa dag köper han ett måttband som är 150 cm långt. Om han kapar tio centimeter om dagen så räcker det lagom, med en dag i reserv. Bra att ha koll. Tycker Totte. 
Han är rädd men mest är han arg på något konstigt sätt och den argheten använder han på Kurt och Filip, på idrottsläraren och på rektorn. och på några fler....Han har inget att förlora. Han är fullkomligt ärlig i allt, förutom att han inte berättar för någon om knölen och att han snart ska dö. Ingen vet. 

Nu blir han också både modig, snabb och stark. Medelåttiga halvduktiga, halvglada och halvfula Totte blir plötsligt lite av en hjälte i skolan. 
Synd bara att det kom nu när han snart ska dö.  Han skriver sin sista vilja, sitt testamente. Men ingen annan vet vad som väntar. 

Dödsknäpp av Håkan Jaensson är en galen, rolig och samtidigt sorglig bok. En bok om livet och döden och om Totte som är så mycket modigare än han själv kunde ana. Civilkurage är bara förnamnet. 
Ett existentiellt drama mitt i en elvaårings liv och en mycket läsvärd bok för alla unga filosofiska människor. (och deras föräldrar och lärare). 
Extrapoäng för  att Jaenssons andra bokfigurer finns med i bakgrunden, Buller och Linn och pappan som flyttat till Korpilombilo... 

Augustinatt

Nora och hennes storebror Alfons är ensamma hemma i sommarhuset när mamma och pappa semestrar på Cypern. Nora tycker det är okej men Alfons kunde vara hemma lite oftare. Just nu är han vansinnigt förälskad och knappt kontaktbar, så Nora får klara sig själv så gott det går.  Ute är det augusti och övernaturligt varmt. 
Felix, hennes fina ljusgula siameskatt med violblåa ögon är borta och Nora oroar sig. Han kommer inte fastän och letar och ropar. Nu har Felix varit borta i tre dagar. 
Samma kväll hörs ett gnällande bortifrån äppelträdet och där ligger något. Ett bylte. Men... det är inte verkligen inte någon katt utan en liten unge, ett hittebarn. 
Nora tar in barnet och tröstar, värmer mjölk, matar. Barnet lugnar sig och somnar i famnen. När Alfons till slut kommer hem hittar han de båda, Nora och hittebarnet. Men.. ungen har ju en svans!? Vad betyder det? Är detta på riktigt?Har det något samband med Felix bortovaro? 

Nora och Alfons sköter om den lille och blir alltmer fäst vid honom. Tänk ändå att man kan tycka om en liten trollunge så mycket. För att lära sig mer letar Nora reda på Trollboken och där hittar hon ett vykort med mystisk text från någon Alice. 
Vem är det och vem är Nora? Hur hänger alltihop samman? Trollungen, katten och vykortet. Värmen, ögonen i skogen och mormors svävande svar. 

Ibland är saker och ting inte riktigt som man tror. 

Maud Mangold har skrivit Augustinatt, en bok som väver samman identitetfrågeställningar med kärlek och magi. en härlig sommarbok att läsa själv som kanske inte lämnar de djupaste avtrycken men som håller hela vägen. 

Två eller tre saker jag glömde berätta för dig

Merissa Charmichael skadar sig själv. För henne är det oväntat njutbart, hon kan förändra sitt fysiska tillstånd och hon kommer in i en hemlig värld. Merissa är söt, men det spelar ingen som helst roll om man är osäker, har dåligt självförtroende. Merissa är smart, en av den prestigefulla skolan Quaker Heights mest farmstående elever. Men när pappa inte är nöjd är inte heller Merissa nöjd. Hon vill straffa sig själv. Hon förtjänar att blir skadad. Hon är inte den perfekta.

Katarina Traumer, av alla kallad Tink, börjar i skolan. Hon är en kändis, har varit en mycket berömd barnskådis.( något hon absolut inte vill prata om nu) Hon får snabbt ett litet hov omkring sig. Tink AB. Men Tink värjer sig. " Jag vill gärna vara vän med er men bara om ni lovar att aldrig räkna med mig". Hon är mystisk och vissa dagar kommer hon inte alls till skolan. En dag får de ett SMS där Tink tar farväl.

Alla är förkrossad. Men Tinks tankar och coola sätt finns kvar. I dem alla.

Nadia Stillinger är en yppig, vacker men alldeles för ensam och förfärligt osäker tjej. Mamman är död. Den vanisnnigt rika pappan har en ny fru (den andra i ordningen)  ung, vacker och SMAL som varit hyllad fotomodell. Nadia har en styvmamma och känner sig som en flicka i en saga av bröderna Grimm. Det är avskyvärt.

Hon får dessutom vidriga sexmess som hon inte kan visa för någon. Den enda som är vettig mot henne i skolan är hennes naturkunskapslärare, Mr Kessler. Nadia är kär. Hon vill visa men ändå inte. Hon uppvaktar på sitt eget lite hemliga sätt.

Man läser med fasa, vet att det kommer att sluta illa...

Det läskiga slutet vänds till en seger. En härlig seger för tjejerna. Som tar saken i egna händer och jag bara älskar!! "Är det så här livet är? Man tänker inte bara på saker och ororas sig för dem - man gör något"

Joyce Carol Oates är relationsrysarförfattarens mästarinna. Man lever i och med huvudpersonerna som om man vore. Únderhudenläsning. Rekommenderas!