skip to main |
skip to sidebar
Att se högt flygande svalor under takbjälkarna när man vaknar är ett dåligt tecken. Det är sen gammalt. Typ - bondepraktikan. För det betyder att man inte ligger i sin säng.
Kort därefter upptäcker Madeleine att Rune ligger bredvid och då är det riktigt illa. Hon ligger på en höskulle tillsammans med skolans töntigaste kille och det är första morgonen på sommarlovet. Vad har hänt? Dessutom har hon hösnuva. Snabbt därifrån alltså.
Madeleine bor på en gård i en norrländsk by. Hon är enda barnet till sin föräldrar som hon nu har börjar tvivla på att de verkligen är. Hennes föräldrar alltså. Hon måste ha blivit bortbytt på BB. Det har hon läst att man kan bli. Det har hänt förr. Och bara det där att hon har hösnuva. Och att hennes föräldrar är bönder. Det är skumt.
Madeleine lever helt enkelt fel liv och nu är det på väg att blir ännu värre. Vad har hänt under natten. Är hon gravid?
Tillsammans med sin bästa vän åker hon till stan för att köpa akut p-piller. På apoteket träffar Madeleine oväntat sin faster som hon inte sett sedan hon var, typ fyra år. En faster som inte alls liknar hennes pappa och som har en lägenhet i stan. Nu öppnar sig lite nya möjligheter. Hennes faster kan hjälpa henne kolla vilka andra som föddes samma dag som henne, på samma BB.
Ett oväntat svårt och galet uppdrag som sätter en vänskap på prov.
Mia Öström har skrivit en rolig, skruvad och härlig bok om att hitta sig själv i den svåra ungdomstiden då man redan "borde" veta vad man vill bli och vem man vill vara. Knivskarp språkbehandling och filmiskt berättat.Mitt hjärta borde slå någon annanstans är en av årets bästa!
En mamma, en mormor och två tonårsdöttrar befinner sig i en bil på väg från Stockholm till Rättvik. Två katastrofer har drabbat dem. Flickornas pappa har nyligen dött och mormor har blivit svårt skadad i en husbrand.
Nu ska det bli nystart, tror mamma Marie som flyttar tillbaka till hemorten. Döttrarna Tove och Vivi är väl inte så peppade, precis. Mormor Tekla är tyst, kan knappt prata och är som i en annan värld.
Tove är inte som andra. Hon kan se de döda. Något hon inte skräms av själv men som kommer att få en avgörande betydelse i boken.
Huset som familjen flyttar in i är stort, slitet nästan förfallet. Eller, okej, ett ruckel. Tove och Vivi får i alla fall var sitt rum och mormor får bo i ett litet rum intill köket. Uppe finns också ett badkar som lever ett eget liv.
En granne till dem kommer över och berättar att det är något läskigt som hänt i huset för trettio år sedan. Ett ungt par bodde där och kvinnan var gravid och lite av en ensamvarg. Plötsligt försvinner hon, kort därefter också mannen. Allt verkar mycket skumt.
En annan granne är Chang som jobbar på Coop och som Tove blir lite förälskad i. På en fest vid halloween blir det mer än en flirt. De lämnar festen och går ner mot sjön. Där får Tove se något som skrämmer slag på både henne och Chang.
Det andra inte ser av Christoffer Holst är en riktig bladvändare. Trovärdig dialog och känsla i språket. Jag läser den med andan i halsen. Men... blir aningen besviken i slutet. Trådarna knyts inte ihop riktigt. Jag hade hoppats på mer.
Kerstin ligger i sin säng i den lilla lägenheten i ett hyreshus. Hon kan inte sova.
Familjen har ännu inte flyttat in till det nya huset... Och det är just det, som denna boken handlar om... för nya och halvfärdiga hus får ofta nattliga besök. Ibland kan det vara hemlighetsfulla varelser. Och om de hittar ett hus som de tycker om, så kan det hända att de bygger en port mellan sin och vår värld. Och det var det som var så egendomligt med det gula tegelhuset dit Kerstin och hennes familj snart skulle flytta in. Porten till De Vita Björnarnas Land. Det underbara landet med alla sina sällsamma invånare.
Kerstin kan inte somna. Då hör hon röster. Först avlägset men sedan närmare. Hundratals stämmor klingade omkring henne med höga och klara änglaröster. Kerstin! Kerstin! ropade de och innan hon hinner blir rädd så upptäckte Kerstin att hon plötsligt befann sig svävande i nattluften i sitt blommiga nattlinne utanför det gula tegelhuset. Och på trappan, satt den underligaste varelse. En mus lika stor som henne.
Musen lyfte artigt på mössan och sa "Välkommen människobarn"
Det var musen, björnarna, dockfolket, de snälla trollen och alla djuren som ropat på Kerstin. Musen öppnade en lönndörr i väggen och kröp in och Kerstin efter. "Detta är den urgamla ingången till De Vita Björnarnas Land, porten mellan din värld och min."
Så börjar äventyret för Kerstin. Av Limosa får hon fyra gåvor; En rösta av kristall, osynliga vingar, skönhet och styrka. Och ett uppdrag. Hon ska hämta ringen som heter Makt och som Björndrottningen Turkosilis blivit av med. Människobarnet ska färdas över stora vatten, genom eviga skogar och svarta klippor, genom stora faror till Underjorden, till Korsilias Rikr för att finna ringen och ge den åter till drottningen Turkosilis.
Och ... hon måste göra det ensam! I gryningen ska Kerstin lämna landet...
Åsa Nelvins De vita björnarna är en svensk barnbokspärla som nu blir tillgänglig igen för första gången på 50 år. Oförglömliga illustrationer av Hans Arnold och ett nyskrivet förord av docent Marie Öhman. Bästa högläsningen!
Liv är 17 år och har precis flyttat till "the middle of nowhere" från Stockholm. Från hyreslägenhet till stort charmigt hus med potential (läs ruckel) som ligger i en by, utanför en by, utanför en by. Ett av pappas drömhus sedan han själv bodde i byn. Att han vägrar bil försvårar visserligen flytten men allt för hans livs stora dröm. Hela han lyser som hjärtögonemoji när han pratar om huset.
Han försöker pappapeppa Liv med uttryck som att "Tänk att du är Beyoncé" när hon nu ska börja ny skola. Liv har aldrig förr i mänsklighetens historia varit längre från att vara någon slags queen. Liv är den vanliga, sorgliga sorten, inte det minsta drottninglik, just nu bara kall och kräkfärdig i väntan på bussen till skolan.
Liv överlever bussresan... just precis. Skolan går inte så vidare alls med krav på att vara social och pratig. Hmm toaletterna på rasterna är räddningen.
Dock är det en av tjejerna på bussen som drar Liv ur sitt stelfrusna tillstånd och tinar upp henne lite, lite. Alia ger sig inte utan knackar på och hjälper till. Liv leder henne vidare i Candycrush till Alias stora lycka.
Så småningom kommer Livs eldprov Ett grupparbete på franskan ska redovisas. Gunnar som läser Dostojevskij (på bussen) är i hennes grupp och hon får hjärtklappning av både honom och av tanken på redovisning. Dagen D närmar sig och Liv sover inte på hela natten. Katastrofen rusar allt närmare.
Lisa Bjärbo har skrivit en hjärtskärande bok om att vara blyg och introvert så till den milda grad att panikångesten når i kapp. Livs mammalösa bakgrund ligger som ett raster genom hela boken fast man inte vet hur och varför förrän på slutet.
Jag älskar den! Fint språk, härliga, läskiga episoder. En riktig bladvändare i inre kaos.
