Skärvor av J

Sara, Erik och Julia, 15 år och livet ligger framför. Men för en av dem gör det inte det. Inte för Julia. Hon försvinner efter att hon gjort slut då pojkvännen Liam varit otrogen.  Det blir skallgång och många dagars letande innan hon hittas. Död. Mördad. 

Det värsta har hänt. Misstankarna växer. I ett litet samhälle är det förödande. Ryktena och förtalet på facebook och tisslet och blickarna i skolan.
Saras pappa är polis och hon får lite mer insyn i utredningen än vad som är bra. Erik, Saras närmsta vän och kärleksobjekt,  vill bli medium och påstår sig kunna prata med de döda. 
Och så är det Julias styvpappa Kåre, som i  högsta grad är delaktig i allt. Uttalar sig i tidningarna och har seanser, dessutom har han ett TV-program, Hinsides. Är lite av samhällets kändis. 

När Saras allra närmsta, både pappan och pojkvännen blir misstänkta och häktade så rämnar det. Den för henne älskade dansen är räddningen men klasskompisen Ida sabbar även det för henne. 
Nu har hon ingen som tror på henne, ingen som hon kan tro på. Hur ska hon klara sig? 

Skärvor av J av Magnus Ljunggren är en bok som greppar över mycket. Det som sker är både alldeles för nära och alldeles för otroligt men det blir faktiskt ändå både trovärdigt och väldigt bra. 
Lite som Anne Cassidy eller som Twin Peaks. Mycket händer. Många är inblandade i det lilla inskränkta samhället. 
Det skulle bli en bra film. Eller TV-serie tänker jag. Hans tidigare böcker Hålla masken och VM-sommar är väldigt, väldigt bra också. Om sport, förväntningar, kärlek och livet. se också Magnus Ljunggrens egen hemsida http://www.magnusljunggren.se/

Brune

Den dagen morfar dog var Rune tvungen att vara hos sin faster. Senare på kvällen kom pappa och hämtade honom och berättade om morfar och att han var död. Okej, sa Rune. 
Nästa dag måste Rune vara hos faster igen. Det är så mycket praktiskt som ska ordnas. Men Rune förstår inte vad som är praktiskt. 
Hos faster finns en källare. Det är ett läskigt ställe som luktar gamla kvarglömda  gympakläder och väggen ser ut som en gammal handduk med svarta smutsprickar på. Rune ska hämta en flaska saft i källaren och får då ser det som kommer att ändra Runes nattliv ett tag framöver. Under trappen står några gamla burkar med målarfärg. Brun målarfärg. den färgen skulle vara bra att måla kojan med. Kojan som han och bästakompisen Atle har tillsammans. 
Av pappa får han en klocka som morfar har haft. En fin klocka, den går inte men den är tung och hänger i en tjock kedja. 
Det är i kojan det blir en massa problem. Där står en dag tre cyklar och upp i kojan är tre stora killar som förstör, sparkar och har sönder.  Det är Anton, Ruben från Drammen och Prästsonen. Rune blir arg och ropar åt dem. Men de lyssnar inte . Säger att det är deras koja. Säger att Rune och Atle inte skrivit sina namn på kojan. Säger att de behöver plankorna. 
Rune tittar på cyklarna. Ropar och frågar om de har skrivit sina namn på cyklarna? Rune behöver en cykel. ska du ha stryk? ropar Prästsonen. 

Det är nu  idén tänds att avvända den bruna målarfärgen. Rune skaffar en mantel, ett bälte en ögonmask och ger sig ut i natten för att göra den lite brunare. Rune blir Brune. 

Tillsammans med Atle (Svartle) och Åse (Blåse) tar de upp striden mot orättvisa och fiendskap. Med färg och list. 
Med morfars klocka och ett gammalt giraff-öra är Rune trygg och morfar är med och peppar. 

Den smakar Barbro Lindgrenskt. Brune är en underfundig, rolig och önsint bok om vänskap och saknad. Ljuvlig liten högläsningspärla från 6 år. 

Brune är poeten Håkom Övreås barnboksdebut. Hemma i Norge mottogs boken med öppna armar och belönades bland annat med Norske Barne- og Ungdomsboksförfattares debutanters Trollkrittet. 
Boken är också vinnare av Nordiska Rådets pris för barn-och ungdomslitteratur 2014. 
Boken är rikligt illustrerad av Öyvind Torseter (i brunt, blått och svart o lite gult) 

Svart sommar

Mamma har ärvt ett sommartorp - Svärtan- av farmor. Lovat farmor att hon skulle ta över Svärtan. Men hon glömde en sak. Fråga de övriga i familjen om de var roade. Ingen vill. Men mamma som först i vuxen ålder lärt känna sin pappa och sin farmor är bestämd. Torpet ska bli deras nu och den här sommaren blir det varken Spanien eller havet. 

Döttrarna Annie (döpt efter farmor) och Wilma är inte glada. Hakim, mammas sambo är sur.  Värsta sommarlovet, ever. Deras farhågor besannas. Torpet ligger i skogen är litet, unket och gammeldags. Ingen wifi, ingen riktig TV (BARA skogskanaler) och det lukten är ofräsch. "Det handlar inte om hur du har det utan hur du tar det" är mammas svar på allt. Det är farmor Annies sätt att leva. Och det är precis så familjen ska möta den här sommaren. 
Det finns en campingplats i närheten, med minigolf och kiosk. Hmm. det finns en badstrand i närheten. Men den här sommaren börjar med regn, mera regn och ännu mera regn. Och varför är inte morfar intresserad av sitt barndomshem? Varför har han flyttat till Spanien? Frågor

Ett svart torp i en mörk skog och så namnet - Svärtan. Hunden Sessan är också misstänksam. Vägrar gå in i stugan.
En låst jordkällare ställer också frågor, liksom en spricka i tapeten och lukten... Annie drömmer mystiska drömmar. 
Hakim fortsätter att sura. Hugger ved och vill åka på utflykt. Till slut håller det inte längre. Hakim tar bilen och åker hem. Lovar att komma tillbaka i augusti. I augusti?!  Kvar är mamma och döttrarna, utan bil. Men mamma kvittrar och pratar reparationer och potatisland. 

Ja, den här sommaren blir verkligen en svart sommar. Svärtans sommar. Men det ligger en hemlighet i huset, i släkten och Annie drivs av nyfikenhet och längtan att få veta. Få veta hur man får upp källarluckan och vad allt det svarta handlar om. 

Läskigt bra  läsning om sommar, mörker och  familjehemligheter! 

Åsa Anderberg Strollo är författare till böcker som Bryta om (Augustprisnominerad 2007) , Blod och Hoppas. Hon skriver dramatik och är krönikör i Sydsvenskan. Svart sommar är hennes första bok för 9-12 år.  

Svensk synd

Otto och hans mamma är ständigt på flykt från Ottos galna farsa som vill döda.  Nu har de flyttat elva gånger på fyra år och hamnar denna gång i det lilla samhället Ryda i "the middle of fucking nowhere". 
Det är svårt att gömma sig när man jagas av en psykopat och polisen verkar inte bry sig, Att aldrig någonsin berätta om farsan är Ottos och morsans heliga överenskommelse. Kanske är Ryda faktiskt ändå the place to hide om man har en mörk hemlighet.

Morsan och Otto tar in på ett litet motell som drivs av Märta och hennes dotter Monika, Monkan, Monkey. 
Kanske kan de pusta ut ett tag här. Morsan får bra kontakt med motellägaren Märta och Otto får dessvärre en pinsam upplevelse med hennes dotter redan efter den första timmen. 
Otto sticker ut  och konstaterar att det inte är mycket action i Ryda efter klockan åtta. Men...det beror på att samhällets flesta medborgare befinner sig på väckelsemöte med den kristna rörelsen  "Evigheten"- som ska visa sig vara en sekt  värre en Knutby. The eternity church of Christ. 
Rektorn, kuratorn, polisen och hela samhällets viktiga personer är med i sekten och de som inte är med ska frälsas och räddas från djävulen och det brinnande helvetet. 

Otto börjar skolan i Ryda och träffar Sara som är en riktig hårding. Hon berättar sanningarna och lite till,  räddar Otto från de värsta frälsarhuliganerna men lär honom också röka på, köra bil och hämnas. Å sä är det Monkan och Kenny och Klon 

Att läsa Svensk synd är som att hamna rakt in i en centrifug av händelser. Man måste bara får veta hur det går. En  bladvändare av värsta rang som påminner en hel del om Cirkeln av Sara Bergmark-Elfgren  och Mats Strandberg. Eller om Twin Peaks.  Språket är också väldigt jargongigt på ett bra sätt. Det känns äkta. Hela tiden. Ja ni fattar. Det är spännande och råbra. Det var länge sen jag fastnade i en bok så här och verkligen sträckläste. 

Martin Jern är född 1978, uppväxt i Helsingborg och Texas. Han har ett produktionsbolag Dansk skalle som gör långfilm, bl a Fjorton suger och Odjuret. Martin Jern har tidigare gett ut  Så värt och kritikerrosade Affektion. 

Prinsessan och den fasansfulle Björnen

En morgon när Prinsessan vaknade var det något som saknades. Det var alldeles tyst. Inga fåglar som kvittrade. Inget knak eller brak från bullriga älgar. Till och med vinden verkade vara stilla. Men ... det var inte helt tyst. För från Prinsessan byrå kommer det konstiga ljud.

Alla skogens djur har gömt sig hos Prinsessan i hennes slott. Djuren är rädda. Skogen är nästan helt förstörd. Det är Björnen som tagit över skogen. Det är en BJÖRNSKOG säger han och inget annat. Björnen säger att bävrarna har löständer och grävlingarna är för FULA

 Det är dom ju inte och så kan det ju inte få vara! säger Prinsessan Det här fixar jag! 

Prinsessan ger sig iväg till skogen för att tala Björnen tillrätta men...det håller på att gå riktigt illa för Björnen är inte snäll. Han kastar iväg prinsessan så att hon flyger i en båge. 

Det här problemet klarar inte ens Prinsessan av. Hon behöver hjälp. Prinsessan samlar alla djuren. Tillsammans är vi starka! Här krävs samarbete! 

Per Gustavsson har skrivit en lång rad med prinsessböcker. Och prinsböcker. Den ena bättre än den andra. Denna gång har inspirationen kommit från barn som skrivit till honom: Prinsessan borde åka till Somalia och trolla bort kriget". Så himla bra att den här boken blev. Den behövs! 

Saras vingar

Det är november, grått. Den lilla rödhaken sitter och betraktar världen, rälsen, taggtråden, soldaterna på vakt. 

När tåget kommer ser det ut som ett godståg med många vagnar. Soldaterna börjar springa, hundarna skäller och vagnarna slås upp. Kvinnor och barn och gamla, skräckslagna på led. 

Rödhaken får syn på den lilla smala flickan med de stora ögonen. Hon har en blå klänning och ett blått hårband kanske sex, sju år. Titta mamma, en rödhake, viskar flickan  innan mamman brutalt blir ivägdragen av en soldat. De blir åtskilda trots moderns skrik och flickans stumma skräck. 

Rödhaken bestämmer sig för att aldrig lämna flickan ensam! Flickan måste lämna sin klänning, sitt hårband och sitt vackra mörka hår. Rödhaken ser och tröstar, smeker. Kvittrar i hennes öra tills hon somnar. Samlar lite ätbart; brödsmulor, potatisskal, men Sara blir allt svagare och blekare, allt mer lik en fågelunge. 

En morgon finner rödhaken flickan i ett led av barn, framför dem en hög skorsten med rök. Flickan lyfter armarna och ler lite svagt när hon får se rödhaken. Rödhaken bestämmer sig för att låna henne sina vingar. 

Saras vingar är en vacker och smärtsam bok om det allra värsta. En bok för att vi inte ska glömma. Det som några förnekar och som aldrig får hända igen. 

En allålders-bilderbok med text av den italienska författaren Lorenza Farina och med stilrena, gripande och mycket starka illustrationer av Sonia M.L Possentini. Färgskalan i svart-vitt med de röda rödhake-inslagen som varm kontrast till det hårda och brutala är kongenial! 

Den varsamt översatta texten står Camilla Storskog för. 

Småkrypsboll

Omko gillar inte fotboll men ska spela ändå. Kanske är det för att storasyster Amina gillar. Men Omko tycker att bollarna gör ont och dessutom är högra fotbollsskon för stor. 
Men mamma peppar och hjälper, skjutsar på cykeln till fotbollen och matchen. Tränaren klagar lite. Nu är du sen igen. Men mamma förklarar. 
Idag är det de röda mot de gula och domaren blåser i pipan. Omkos strumpor korvar sig. 
För femtioenlfte gången böjer han sig ned för att dra upp stumpan men det är då han märker...
Att det ligger nåt där i gräset. Det är en snigel. Den måste räddas! Och sen hittar han en humla och nu ryms ju inte skyddslingarna längre i handen så han vet inte hur han ska göra. För att rädda dem från att bli mos. Men så kommer han på. Han kan ju ta av sig skorna. Där finns det plats! 

Tove Pierrou har skrivit texten och Joanna Hellgren har skapat bilderna till denna helt ljuvliga och inkännande bilderbok. Alla barn gillar inte fotboll. Men...skorna kan ändå vara bra att ha. Till annat. 

Tove debuterar här som barnboksförfattare och Joanna Hellgren har tidigare illustrerat flera bilderböcker och skapat egna serier, Frances 1,2 och 3 och Min Nattbror.  Fint samarbete! Hoppas på fler bilderbokspärlor med dessa två. 

Skuggsommar

Rakel, den ensamma, taniga, illa klädda flickan med sin sjuka mamma har fått några gästsommarveckor på ön med kusin Ellikas familj.  Ellika gillar inte att Rakel är där. Hon stör och sticker ut. Men nu är det ju synd om Rakel så ….

Rakel känner sig obekväm med den vackra, fina familjen i sitt sommarhus med kaffemaskin, swimmingpool och vattenskidor. Och nu denna sommar ska huset genomgå en helrenovering. Det ska bli ljust och fräscht.
Ute i vattnet finns ett hopptorn, en hög ställning av stål och trä. Den verkar lite skrämmande. Tornet borde rivas, tycker Ellikas mamma. Men inte just nu, nu finns bara tid att renovera huset.

Familjen är ensamma på ön. Men så en dag upptäcker Rakel två flickor vid hopptornet. På högsta avsatsen. Majken och Lisen är tvillingar och bor hos sin farmor under sommaren. Men farmor vet inte om att de är i hopptornet och Rakel får lova att inte säga något. Till någon. Tvillingarna är Obehöriga och stranden Privat. Tvillingarna har lovat lära Rakel att dyka. Hon håller tyst. Om att de finns.

Ellika fortsätter att betrakta Rakel som något katten släpat in. Någon som hindrar. Någon som är i vägen. Som har hennes sommarklänning till låns. Nån som är till besvär.
Rakel håller sig ur vägen. Springer till tornet. Dyker, simmar och får uppdrag. Snart kan hon vara medlem i Hoppklubben. Bara de som är modiga får vara med. Modig är man om man genomför tre uppdrag.  Uppdrag som. SÄG EMOT eller GÖR NÅGOT FÖRBJUDET

Ellika kommer till hopptornet då och då. Hennes familj äger det och Ellika vet om det. 
När hon gör sig illa så går larmet till fina familjen och hopptornet ska bort. Det är farligt och ska rivas. Rakels livlina tycks vara i fara. Tvillingarna lovar att skrämmas. Som hämnd.
Smycken försvinner, kusliga saker händer,

När Rakel blir starkare blir Ellika mindre hotfull. Mot de fina familjeföräldrarna och rivningsexperten gör Rakel uppror. Och Ellika. De får husarrest. Bägge två.

Sommaren är snart slut. Men kommer alltid att finns kvar inne i Rakel. för alltid. som ett minne, en sten, en snäcka att gömma djupt inne, bygga sig själv kring, något starkt, väldigt fantastiskt, en helt egen plats.

Ett kärnminne - att bygga en egen ö med.

Skuggsommar av Mia Öström är en alldeles underbar bok i stilla tempo, suggestiv och med en filmisk berättaton. En utvecklingshistoria som bär hela vägen. Språket är vackert och sparsmakat. Allt skrivs inte på näsan. Det är både kusligt och vackert på samma gång.  Som en riktigt bra film. 
Jag  tänker på  Återkomsten av Zvjagintsev. 

Mia Öström debuterade 2010 med vuxenromanen Den du söker finns inte här . Hon har också skrivit ett par barnböcker om Sally tillsammans med författaren Anna Ehn.