En som du inte känner

Två barn träffas. De känner inte varandra men vill.
De springer in i skogen, bort från skymningen och in i ett annat land. Ett ljusare och liksom rödare land "som det kan vara bakom ögonen ibland när man blundar". Flickan leder, den farligt-härliga leken. De hoppar ner i vattnet, kläderna blir blöta såklart men de simmar, simmar, fort, fort så inte det farliga ska komma. De kommer till stranden, solen torkar kläderna och barnen börjar prata lite.
Kanske är de kusiner, för det känns som de träffats förut, men det tror inte flickan. Hon vill inte berätta sitt namn och säger att hon heter "En som du inte känner". Pojken replikerar, vill inte heller tala om sitt namn " Äsch Ingenting" heter han. Barnen fortsätter att springa. Fötterna är som studsbollar och springet är så härligt. Så börjar det regna, det blir mörkare och ett hus tornar upp sig, grått, stort, lite dystert.

Flickan försvinner in i huset och pojken blir sittande utanför att vänta och vänta. En hund kommer och pojken berättar för hunden att "En Som Jag Inte Känner är borta. Vilken kort tid jag inte fick känna henne!"
Men så tar han mod till sig och går in i huset. För att leta.
Han kommer till en dörr som står öppen och därinne sitter hon i ett kök på en stol tillsammans med två STORA människor och en liten lillebror under bordet. Lite läskigt är det, de stora, som förmodligen är mamman och pappan sitter och äter pizza och ser inte direkt välkomnande ut. Inte alls. Han frågar om flickan får komma ut och leka. Det får hon inte. Säger mamman.
Så pojken går ut igen. Ensam. Långsamt.
Men... så kommer flickan springande med en liten bit pizza i näven. Och "lära-känna-varandra-leken" fortsätter. De pratar lite och skrattar lite och det är lite farligt men så härligt och de springer och springer och springer och "En Som Du Känner" får till och med ett namn. Till slut.

Thomas Tidholm har skrivit texten och Anna-Clara Tidholm har illustrerat. Texten är härligt mystisk, poetisk, rytmisk och nästan som en sång. Vi får lära känna två udda barn, en pojke från ingenstans och en flicka, ensam, lite vild, kanske nyinflyttad. Kanske har bägge dysfunktionella familjer. Man kan ana det. Men det är leken och springet som är det viktigaste. Och vänskapen.
Anna-Clara Tidholms bilder i akvarell är suggestiva, spännande i färg och perspektiv och alldeles underbara. Barnens hållning och uttryck förmedlas på pricken och jag älskar dem bägge. Jag får en melodislinga i huvudet "Vid en väg på en sten satt en liten flicka, bara fötter, bara ben, mager som en sticka".
Jag längtar, längtar att få läsa boken för något barn! Många gånger.

Jag finns

Jag finns är en realityrysare om livet när det är som jävligast.
Johanna blir misshandlad i skolan av två killar, Vedin och Martin. Som om inte det vore nog så blir hon också misshandlad hemma, av sin mamma. Både fysiskt och psykiskt.

Johanna äcklas av att vara Johanna och har ingen att ty sig till. Jo, hon har skrivboken och när hon är som räddast för livet och för döden går hon till trädet. Längtansträdet. Trädet som ger tröst. När det gör för ont och tankarna inte går att kontrollera så släpper hon allt och blir ett med platsen. Ett med nu.

Lillebror Linus är också en tröst. Han tycker att Johanna är fin fast hon klippt av håret för att inte likna mamma, inte alls likna, spolar ner håret. I toaletten. Linus tycker att hon är fin. Hon ser så Johanna ut.
Mamma vill att hennes lilla flicka ska ha på sig just sådana kläder som mamma bestämt, att mammas lilla flicka ska vara glad och duktig, passa Linus och inte vara så vansinnigt KLANTIG, något måste ha gått rejält snett när Johanna föddes. En förlossningsskada. Tror mamma. Aldrig kan hon lita på henne! Mamma tvingar upp hennes käkar och mal ner peppar, pepprar hennes mun. Drar ned byxorna, lägger henne över knät, det bränner när mamma slår. Hårt.

Vedin och Martin bränner henne med cigaretter, släpar ut henne i duschen, gömmer hennes kläder, skriker om mens och äckliga saker som Johanna inte ens vill tänka på.
Det bränner inne i Johannakroppen, skammen bränner. För det måste vara hennes fel. Att hon är så äcklig. Att ingen kan tycka om henne. Att hon finns.
Men... Tills slut får hon nog. Hon vet att det bara är hon som kan göra något åt Johanna. Ingen annan kommer att göra åt åt henne. Hon skriker, skriker, skriker, hulkar, vaggar, gråter. Skriker tills hon blir hes och mamma galen. Hon slänger henne i bilen och åker till akuten. Mitt i natten.
Hon får hjälp.

Jag finns är en nästa outhärdlig berättelse om Johanna, skriven av debutanten Maja-Maria Henriksson. Ännu starkare blir det när man läser att historien bygger på författarens egen uppväxt. Men det är ingen vanlig eländesskildring. Språket är lysande. Personbeskrivningen likaså. Och berättelsen visar på ett stort mod, en överlevandskraft som öppnar utvägar.
Det är förjävligt men det finns hjälp. Det finns hopp! Boken är Augustprisnominerad i barn-och ungdomsboksklassen. Den borde ha en alldeles egen klass. En ögonöppnarklass!

Syltmackor & oturslivet

Nisse Berg har en egen liten drake. En liten Harry som älskar syltmackor och broccoli. Det är Harry som hjälper Nisse när kraften sinar och minnena värker i "hjärta och knä". Minnena efter mamma som är jättedöd och som aldrig kommer tillbaka och om det jäkla oturslivet som blivit Nisses liv tillsammans med lillebror Nodi och pappa.

Ödlan Harry fick Nisse av mamma strax innan han fick veta att hon blivit sjuk. Han blev inte särskilt glad, han vill ju ha en hund. Men nu är det som det är och ödlan finns därhemma och går omkring och ser ut som en liten arg gubbe. Det är därför han fick namnet Harry. Men allt detta var innan Nisse fick veta att Harry egentligen var en drake, en drake med STORT drakhjärta.

Pappa är arbetslös och fattig, lillebror Nodi är glad och gullig , mamma är död och borta och Nisse är lite slarvig men har en väldigt känslig hjärna.
Sedan mamma dog har pappa blivit som galen i pålägg. När han kommer hem från affären fyller han kylskåpet med leverpastejer, ostar, korv, skinka, marmelader och kapris. Ibland har han köpt så mycket att det inte ryms i kassarna utan måste stoppa fickorna fulla också.

När livets jävlighet känns extra jobbigt och Nisse sitter och deppar för att just han har så mycket otur och att han inte har någon dator och allt är skit så känner han att det luktar rök och han hör en liten röst nerifrån golvet. Han tror inte sina ögon eller öron när han ser Harry sitta och röka, tugga i sig en cigarett och hosta. "Hallojs, chilla, host, host, lugna bananer, coola ner" det är bara gamle Harry som pratar.
Från och med nu kommer ödlan-draken Harry till undsättning när han mest behövs. Han är lite småelak men har ändå bästa lev-livet-råden. Exempelvis hans drakhjärteråd:
Ett: En drake sviker aldrig sig själv
Två: En drakes mod är att alltid vara rädd om sig själv och se till att man äter, skiter och sover ordentligt
Tre: Var snäll mot andra men ät inte deras skit

De här samtalen med draken och hans kloka och ibland lite drastiska råd behöver Nisse verkligen. För Skit-Julen närmar sig (utan mamma), det finns ingen snö att åka snowboard på, pappa brakar ihop och hamnar inför rätten, farmor blir både förbannad och glad.

Det är svårt att sammanfatta den här boken för den innehåller verkligen allt från sorg, glädje, skam, lycka och en stor släng av fantasi. Att Anna Ehring lyckats få in så mycket i en och samma bok utan schabloner och med en alldeles egen stil är verkligen ett konststycke. Litet format, luftig layout och lite vardagsnonsensfoton insprängda här och där gör boken både lättillgänglig och lockande. En av årets aboluta höjdarböcker för mellanåldern! Augustprisnomineringen är helt rätt! Det vore kul om en mellanåldersbok vann. För en gång skull.

Jag tycker inte om vatten

Bilderbokskonst är vad det är. Eva Lindström har skrivit om Alf, en vanlig kille som vågar vara tvärtemot, som erkänner att han inte gillar vad alla andra tycks gilla. Vatten!
Olyckligtvis tappar Alf balansen när de andra badar och plaskar runt i plaskdammen. Ena foten, ena stöveln, hela byxbenet blir blött. Alf hatar vatten!
Lika dåligt går det när alla ska ut och paddla kanot. Alf och kompisen Igor välter med kanoten. På en gång. Allt blir genomsurt. Smörgåsarna är förstörda, helt tjocka av allt vatten.
Och så är det detta med grodyngel som alla är så betagna i. Äckligt!
Nej. Vatten går bara an när det är stelnat och fruset. Då kan man i alla fall åka och åka och åka. Pulka. Det funkar. Möjligen.

Tur att man inte är groda tycker Alf nöjt, och vickar med de strumpbeklädda tårna, på madrassen, stadigt förtöjd i strandkanten. Man måste faktiskt inte bada!

Jag tycker inte om vatten av Eva Lindström är en stillsam, humoristisk bilderbok om att våga vara annorlunda. Om att vara emot. Och att gilla det.

Med heltäckta akvarelluppslag i milda färger där stämning, fart och lek förmedlas på ett för bilderboken lite annorlunda sätt. Inget smicker, ingen dekoration. Eva Lindström har sin alldeles egna stil där perspektiven och färgerna tycks viktigast. Och att våga vara lite egen! Ett augustpris i år skulle sitta som en schmäck. Sjunde gången gillt!

Hos doktorn - en grymt bra bok

Vi har läst den gång på gång. Mina snart treåriga barnbarn och jag. Vi har läst "Hos doktorn" av Michaël Escoffier och Matthieu Maudet. Om och om igen.


I doktorns väntrum är det fullt. Krokodilen får hjälp med sin tandvärk, elefanten har ont i näsan och blåser ut världens största bubbelgum och nästa patient, vargen har ont i magen. Och undra på det för i väntrummet har några patienter försvunnit och vi anar anledningen till vargens magont. Men...det gör inte doktorn och oj oj vad är det som händer därnere? Nämen... Hallå...
Doktorn byts ut och nu finns endast en liten stackare kvar i väntrummet. Lammet!

Den här lilla franska bilderbokspärlan har något som gör att man vill läsa flera gånger. Den har ett mellanrum som inte skrivs ut. Ett drama i bilden som sker utanför texten. En spännande historia, en berättelse som man kan tro kanske saknar några sidor ( i varje fall Julian för han bläddrar och bläddrar och bläddrar och läser "Nästa" för sig själv i soffan.)
En härligt tragikomisk historia som blinkar åt flera andra bilderboksvänner, Doktor Dentista av William Steig och Min tur av Ernst Jandl.
En humoristisk väntrumsrysare. Grymt bra!

Maja söker Noa

Eva Salqvist har skrivit en lättläst bok om Maja eller Bajamaja som hon kallas och som upptäcker det mystiska med den nya killen som ska börja i klassen efter jullovet.
Flera i klassen har fått kontakt och chattar med Noa från Umeå som snart ska komma. Killarna, särskilt Simon, tycker att han är cool och tjejerna blir kära i honom.
Maja söker också kontakt med Noa och ger, efter lite tvekan, sitt mobilnummer till honom. Nästa dag i skolan får hon ett sms där Noa kommenterar hur hon ser ut, vilka kläder hon har på sig och avslutar med puss och kram.

Läskigt! Hur kan Noa veta vilka kläder hon har på sig när han bor i Umeå? Det är något som inte stämmer. Maja kollar upp saken och misstankarna bekräftas. Att den som utger sig för att vara Noa inte kan vara det. Utan någon på mycket närmare håll. Någon med läskiga avsikter.

Boken är både mycket snabbläst och mycket spännande.

Vitello äger

Pojken som lyssnar till namnet Vitello är en underbar bekantskap i nybörjarläsargenren.

Vitello bor med Mamsen i ett radhus, de äter ofta spagetti med smör och riven ost till kvällsmat eftersom det är billigt och för att Mamsen bott två långa månader i Italien. Innan Vitello var född förstås men det var ju också så han fått sitt italienskklingande namn. Anar man. Men någon pappa syns inte till, även om Vitello gör allt för att skaffa en. Alla andra har ju pappor. Vitello vill visa upp en pappa för sina kompisar och går ut för att skaffa en.

I nästa bok "Vitello får en vän" ger han sig den på att få en egen vän. Han funderar på att skaffa jättemycket godis och bjuda på och på det viset få en kompis men han har dessvärre inga pengar. Att köpa godis för. Istället kommer där en snorunge som vill hjälpa Vitello och som har ett förslag om att fånga kompisar i en grop.
Efter lite funderingar så börjar de gräva en grop tillsammans, mitt på stigen, nära centrum. En perfekt grop att fånga kompisar i. Vilken bra idé tycker dom. Eller?

I tredje boken "Vitello vill ha en hund" försöker han övertala Mamsen att skaffa en hund. Glöm det! säger hon. Då Vitello fortsätter att tjata tar Mamsen hårt tag om hans haka och stirrar honom stint i ögonen. "Du får inte svära, sa hon strängt. Du får inte repa bilen. Du får ingen hund. Punkt slut."

Det var ord och inga visor! Men Vitello ger sig inte. Får han ingen hund så får han själv VARA hund. Vitello börjar sitt nya hundliv men att skrämma några coola tjejer, bita en brevbärare i benet, gräva ned mammas locktång (istället för ett ben) och skälla ut en katt. Det sista skulle han inte ha gjort.

Författaren Kim Fupz Aakeson är en av Danmarks mest kända barnboksförfattare. Han är en mästare på att blanda humor med stort allvar i sina berättelser. I dessa tre böcker blir allt helgjutet och berättelserna presenteras på färgade uppslag och med härliga illustrationer av Niels Bo Bojesen. Man blir kär! I Vitello, i Mamsen och hela alltet.

Mysteriet - Döden

En bok som inte handlar så mycket om om sorgen efter, utan just OM döden. Osentimentalt och tillomochmed roligt om vad som händer efter döden. Eller om vad man tror händer.

Sedan stenåldern har så där 50 miljarder människor levt och dött. Ändå vet ingen levande människa vad som händer när man dör. Men många tror att de vet.

I boken Mysteriet- Döden, finns uppslag; om att finnas, om vad döden är rent fysiskt, om ett liv efter döden, om själen.
Förr trodde många att man hade minst ett par själar, kroppsjälen som försvann när man dog och frisjälen och drömsjälen som kunde lämna kroppen redan när man levde.
För över hundra år sedan var det en doktor som mätte vikten på människor på ett ålderdomshem före och efter de dog. När de dött vägde kroppen 21 gram mindre än när de levde. Han trodde att själen hade vikt och for iväg. Men numera tror man att han mätte fel. Om själen finns är det nog viktlös, skriver Lindström.

Och var hamnar själen? I det hemska helvetet, i ett vanligt och småtrist dödsrike eller i det mysiga paradiset?
Många människor tror inte på själen utan istället att vi föds igen. Återföds i en ny kropp. En del människor påstår ju att de minns lite grann från sitt tidigare liv...
Tänk om vi fick evigt liv. Några har låtit frysa ned sig själva i nära 200 minusgrader och hoppas att de ska kunna få nytt liv om någon gång i framtiden när man löst frågan om evigt liv.

Självtror jag inte alls på ett liv efter döden utan jag tror att när det man dör så är man död och det är svart. Man finns inte längre. Precis som innan man föddes...
Man får passa på att leva medan man lever!

Jonathan Lindström har skrivit om människans utveckling, om månen, om medeltiden, om universum. Stora och svåra ämnen som han lyckas gör både mycket intressanta och lättförståeliga. Det är inte för inte som ha blivit utsedd till "Årets Folkbildare" av Föreningen Vetenskap och Folkbildning. Jonathan Lindström har både illusterat och skrivit boken och han har tillägnat boken sina favoritdöingar, långt ut i universum. Puss, puss!
"Mysteriet döden" är både intressant, spännande och kanske lite skrämmande läsning.

Cirkusdeckarna och spökmysteriet

En ny Barndeckarserie, denna gång i cirkusmiljö och med tvillingarna Kaspar och Katinka som huvudpersoner.

På Cirkus Pommery är Kaspar och Katinka kända som "The fabulous Twins" och ett av cirkusens stora dragplåster. Kanske största? Katinkas specialitet är hästar och Kaspar är en fantastisk jonglör.

Barnen har bott på cirkusen i hela sitt liv. Där finns det en mängd udda, roliga och tokiga figurer och en del riktigt otrevliga också, tex Keegan som är cirkusens djurskötare. Han behandlar djuren illa och pressar dem alldeles för hårt. Barnens lärare, Inga-Britt är inte heller särskilt trevlig, hon svär och kastar saker omkring sig. Hon trivs inte att jobba på cirkusen men är egentligen, innerst inne ganska schysst.

Cirkusdirektören Ferdinand älskar sin cirkus men ännu mer älskar han äpplen.
Sen finns där en clown förstås, en tigertämjare och en tiger och så barnens föräldrar Pappa Kahn som är "Starke Mannen" och Mamma Katja som går på lina.


Katinkas älskade hästmedaljer och vinnarpokaler försvinner en dag, uppenbarligen stulna, och senare samma vecka försvinner också cirkusens apa och en av hästarna.
Katinka och Kasper smyger, spejar och spanar för att få reda på vem som är skurken.

Dan Höjer har skrivit en lättläst och rolig bok och Stina Lövkvist står för illustrationerna. Kommer att passa Lasse-Maja-läsarna perfekt.

Bara kärleken kan krossa ditt hjärta

Bara kärleken kan krossa ditt hjärta är den poetiska titeln på Gunnar Ardelius senaste ungdomsroman. Ardelius skriver om kärlek, sorg, föräldratrubbel och hela det vingliga livet.

Morris har blivit dumpad, lämnad av Betty som han hållit ihop med och som nu har en plan. Betty alltså, hon har en framtidsplan om att få leva i lyx och överflöd, att förföra män, att få dem att köpa saker till henne och nu måste hon bara lära sig franska först. Det måste man om man ska få korn på rika män och bli deras älskarinnor. Och... Morris passar inte in i framtidsplanen. Inte alls.
Han försöker glömma, tänka att Betty aldrig har ägt rum. Om han i en svag stund börjar tänka på ett minne är han förlorad. Det krävs så lite för att tända en minnesgnista. Han är självantändlig.

Han löptränar alltså, för att glömma. Han springer för att hålla ihop allt det vingliga, springer med pappa som vill att de ska ta en tävling tillsammans. Tränar, tränar, tränar för att kanske kunna orka springa en halvmara. Pappa springer för att hålla depressionen borta, 5 gånger i veckan springer han. De möts i löparspåret och springer varv på varv men åt olika håll.

Det är också i löparspåret han möter Lena. Som också springer. Fort och snabbt. Och som har en riktig löparkropp. Och som har ett hår som flyger i vinden, som stretchar vigare än ingen annan.

Hemma väntar mamma som pratar dejter, killar och bantingsmetoder. Som har problem med magen, som längtar och drömmer efter kärlek , äkthet och närhet. Som har en drömfångare, en jumbopack kondomer i understa skrivbordslådan och problem med magen. Förstoppning.
Pappa är bippad, bipolär, manodepressiv, bor en bit bort i egen lägenhet och försöker springar ifatt sitt eget liv.
En dag är pappa försvunnen, han ringer inte , han svarar inte i telefon, han öppnar inte. På flera dagar. Han sviker och det gör ont, ont. Han är sjuk, tänk så säger mamma.

Och så hör Betty av sig igen. Hon vill träffas. Morris känner sig som ett paket glass som någon tagit fram ur frysen och som mjuknar och har sådana där iskristaller i kanterna. Men han vill inte mjukna, han vill vara stark och veta vad han vill. Att göra slut tar längre tid än man kan tro. Och nu är han kär igen. I Lena.

Bara kärlek kan krossa ditt hjärta är en poetisk och alldeles fantastisk bok om kärleken och sorg. Om att lämna, förlora, finna och gå vidare. Om hela det knepiga livet. Gunnar Ardelius debuterade 2006 med ungdomsromanen Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Boken blev Augustprisnominerad samma år och fick utmärkelsen Slangbellan för bästa debutbok. Jag tycker att den här boken är minst lika bra.