Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Maja bor i Kiruna och är rädd. Rädd att staden ska rasa. Varje natt ställer hon väckningen på tio minuter över ett. Den tiden då man spränger i gruven och risken för ras är störst.  Maja har packat en väska med överlevnadsgrejer som hon har under sängen. Till hela familjen. 

De måste flytta. För att de måste, annars riskerar de att dö. Falla ner i en grop. Slukas av ett hål, stort som en krater, svart som synden. Ända ner i helvetet. 

Majas rädsla är verklig. Hon tänker på raset och flytten varje dag. Och på döden. Men.. hon har inte alls tid att dö. Hon vill bli ihop med Anton. Om inte nu, så snart. Någon gång. 

Julia är bästabästa kompisen. De har alltid haft varandra och gillat samma saker och kunnat prata om allt. Men nu. Det är som en iskyla värre än den där gängen när det var minus trettiofem i stugan, det är som tortyr. Vad har hänt. Maja vet inte. Hon tänker på att nu kommer hon och Julia att bo långt ifrån varandra. Inte etthundratrettio steg som nu utan mycket längre. Och faktiskt ännu mycket längre från varnadra än Maja vet ännu. 

Kiruna ska flyttas för att LKAB spränger under jord och marken ovanför blir instabil. Det är risk för ras. Hela stan ska inte flyttas eller rivas men stora delar av dem, särskilt de delar som ligger närmast gruvan. Den delen där Maja bor. Bläckhornen. De vackraste husen i Kiruna. 

Nu vill läraren i skolan att de ska skriva om känslorna kring flytten. Känslor är viktigt! Skriv!
Julia skriver som en besatt. Maja kan inte. Men därhemma kommer orden. Jävelorden. Jävla järnmalm. Satans små pelletskultur. Skit-LKAB. 

Kiruna är exotiskt och spännande. Med gruvan, med Kebnekaise i närheten, med kylan, med mörkret och ljuset, med vackraste kyrkan och stadshuset. Men det är INTE spännande att bo här. Bara läskigt. 

Ann-Helén Laestadius har skrivit en bok om ett ämne som verkar lite ohippt men tvärtom vad man kanske kan tro så är boken så vansinnigt bra att man läser den som värsta thrillern med kärleksintrig och vänskapskrångel. 
Tio över ett innehåller både ångest, kärlek, familj och evig vänskap. 
Och nu fick Laestadius  ett VÄLFÖRTJÄNT Augustpris! Hipp Hurra! 

Noel och den magiska önskelistan av Janina Kastevik

Noel verkar alltid vara den som blir över. Det är snart jullov och Noel har gått i den nya skolan nästan en hel termin utan att få en kompis. Han är ensam på rasterna och Maggan som är hans lärare tycker att han själv borde göra något för att passa in, att han är lite knepig, sur och trumpen. Det har han själv hört henne säga utanför lärarrummet.
Noel blir såklart ledsen och sluter sig ännu mer inom sig. Han slutar helt enkelt att gå ut på rasterna,  sitter och läser och skriver upp spännande ord i sin röda anteckningsbok. Han brukade skriva upp fina ord som mildväder, serpentin och smaragdgrön, Men den här vintern blir det istället fula ord som varböld, slemsäck och klägg. 

Ensamheten känns också därhemma. Det är bara han och pappa nu.  Mamma är i Liberia och jobbar med "läkare utan gränser". Hon verkar inte fatta att hon har en son hemma. Som längtar efter henne. Pappa jobba mycket och låtsas att han och Noel klarar sig bra. 

Det är någon vecka innan jul, snöoväder och allmänt trist men just den här dagen händer något som kommer att förändra Noels liv. Det är på bussen. Där tränger sig en person ner bredvid Noel, fast det finns en massa tomma platser. Han luktar. Kropp, smuts, otvättade kläder och sprit. En guldtand har han, det ser Noel när han ler, och en massa påsar med tomburkar och annat skräp. Han ser ändå rätt snäll ut och lite bekant. När bussen bromsar in vid nästa hållplats får gubben bråttom att samla ihop sina påsar och hasa av. När dörrarna stängts ser Noel att gubben har glömt en prydligt ihopvikt papperslapp på sätet. Det är för sent att hinna hejda honom. Bussen åker iväg och Noel stoppar lappen i fickan. Han glömmer bort den.
Någon dag därefter får han en ny snygg dunjacka och den gamla jeansjackan hängs in i garderoben. En dag när det varit extra jobbigt i skolan drämmer Noel igen garderobsdörren extra hårt och den gamla slitna jackan ramlar ner och ur fickan ramlar lappen. Som Noel glömt. Han vecklar ut lappen och läser...Noel: önskelista…. 
Det svindlar och tankar om magiska feer och andar i gamla flaskor föresvävar Noel. Tänk om det här är just en magisk önskelista. För honom. Han prövar. Skriver ned sin högsta önskan: En vän. 
Just då ringer det på dörren.  Utanför står Silke. Som just flyttat in i huset. 

Det är faktiskt sant. Den här listan är en önskelista där önskningarna slår in. Men… något skumt och dåligt inträffar också samtidigt. Noel testar listan, flera gånger. 

Noel Sandström tvingas till många svåra val. Han önskar saker som får obehagliga konsekvenser och han blir orolig. Mamma är borta, julen närmar sig och Silke verkar ha fått en annan killkompis. Ingen vill vara med Noel. 
"Men vem ska trösta Noel med att säga sanningen: om du bara springer undan så får du ingen vän"

Janina Kastevik har skrivit en mycket vacker och sorgesam bok om Noel och hans längtan efter vänskap. En magiska realism som både förstärker och förundrar. Silke som finns och är så klok och rolig. Gubben med listan dyker upp i en teckning och allt blir både underbart och läskigt. 

Jag boken och hoppas att många hittar den. Lite Elvis. Lite Knyttet. Lite Extra och Lite Agnes Cecilia. Vackert vemodig och härligt varm berättelse. 

Flykten från den brinnande staden av Michael Morpurgo

Lizzi på äldreboendet pratar om en elefant som hon rymde med när hon var ung. Ha ha, hon är snurrig i bollen och kan inte skilja på fantasi och verklighet tror de som jobbar där och nonchalerar hennes prat. Men när hon börjar berätta hela historien om elefanten för Karl, vars mamma är sjuksköterska på boendet, så visar det sig vara en mycket spännande livshistoria mitt under brinnande världskrig. 

Lizzis och Karlis mamma arbetade på Dresdens zoo, men 1945 hotades staden av flygbombningar och djurparksdirektören beslutar att alla djur måste avlivas. Familjen tar då hem den unge elefanthonan  Marlene till sin bakgård . Men snart börjar bomberna falla och de har inget annat val än att fly med sin elefant från den brinnande staden. 
Familjen, bestående av Mutti, Lizzi och lille Karli och numera också elefanten Marlene, beger sig till några släktingars lantgård utanför staden. Släktingarna har dock redan flytt gården ...men där finns någon annan person som gömmer sig. 
En kanadensisk bombflygare, Peter,  har lyckats rädda sig från ett stridsplan och har tagit skydd på gården. Mutti blir rädd och rasande och vill jaga iväg honom men efter ett hjältemodigt ingripande blir de vänner och mer än så, Lizzi, den femtonåriga dottern blir kär och Karli dyrkar honom. Peter blir upptagen i "familjen" och de bestämmer sig för att bege sig västerut, bort från ryssarna, bort från bombningarna. 
De håller ihop och med en kompass, uppfinningsrikedom och en elefant i bagaget ger de sig iväg. De vandrar nattetid och flykten blir naturligtvis väldigt strapatsrikt men de har också tur och Peter är otroligt bra på att leta upp mat och gömställen. Det går ganska bra för familjen och de blir hoppfulla att nå närmre den amerikanska armén...men så blir den astmasjuke Karli dålig och får feber. Hur ska det gå? De måste få komma till en läkare. 

Flykten från den brinnande staden är en spännande, varm och romantisk andravärldskriget-historia av den  engelske författaren Mickael Morpurgo. Morpurgo har skrivit ett hundratals böcker, ofta finns det ett djur och de flesta är historiska. Man blir berörd och det vill man ju bli. 

Sagasagor : Studsmatta, simhall och en borttappad tigertass

Saga Louise Larsson bor i ett av gladhusen på Solrosvägen. Saga är fem år och önskar sig allra mest en egen hund. Men mamma är allergisk och det kan inte komma på tal att skaffa ett husdjur. Möjligen en guldfisk. Men Saga har tur för i ett av husen bor tant Betty och hon har en alldeles underbar liten tigertass-katt som Saga får blir extramatte till. 

En studsmatta har Sagas familj i alla fall. Saga älskar att hoppa men pappa tjatar jämt om att hon ska hoppa försiktigt. Hur lätt är det egentligen? Saga försöker men det är svårt särskilt när Samir kommer och också vill hoppa. Då blir det ännu ännu  roligare men också mycket svårare att vara försiktig. 

På onsdagarna är det stressigt för pappa för då hämtar han Saga tidigare på förskolan så att hon ska hinna vara med på simskolan. Skynda, skynda… springa till bussen, ett mellanmålsäpple i farten och så in i duschen. Men.. var är baddräkten? Pappa la ju fram kassen med badkläderna på pallen i hallen. 

Att sova borta är spännande. Nu ska Saga få sova själv för första gången hos morfar. Där känner hon sig stor och får steka falukorv vid spisen och dricka kaffe i kantarellskogen. Men när mamma ringer så blir det en klump i magen. Tur att morfar är så klok och rolig. 

Sagasagor: studsmatta, simskola och en borttappad tigertass är en vardagsvänlig, varm och småspännande kapitelbok av  barnboksdebutanten och journalisten Josefine Sundström och med många lockande färgillustrationer av Emma Göthner. 
En toppenbra första högläsningskapitelbok för 3 - 5 åringen och deras föräldrar.