De bortgömda barnens kyrkogård - Estrid av Petrus Dahlin

Ruben är sen på väg till träningen och tar en snabbare väg genom skogen för att hinna.  I skogen råkar han nästan snubbla över en mossig gravsten med ett barns namn. Mitt i skogen? Han kan inte sluta tänka på vad han sett och återvänder några dagar senare och upptäcker då något ännu märkligare: en hel kyrkogård med barns förnamn på gravstenar  dold under granar och mossa. Här ligger barn utan någon verkar minnas dem. 

Gravstenarna står där stumma och stirrar på Ruben. Han fattar ingenting. Varför har de inga efternamn och varför verkar ingen har brytt sig om gravarna. En dag då han låtsas vara sjuk för mamma för att få stanna hemma så ger han sig ut i skogen och söker upp gravplatsen. Han har noterat att det är lilla Estrids födelsedag och bestämt sig för att hon för en gång skull ska bli ihågkommen. Men med skräck och förvåning upptäcker han ett födelsedagspaket på hennes grav. Ruben kan inte låta bli att röra paketet och han öppnar det fast han fattar att det är fel. I paketet ligger en kniv, en samekniv. 

Ruben börjar känna sig annorlunda. Som om något – eller någon – följer honom. Som om någon väntar på att han ska göra något. Och samtidigt växer ett mörker i honom som han inte längre kan kontrollera.

De bortglömda barnens kyrkogård av Petrus Dahlin är en kuslig och känsloladdad berättelse om ensamhet och hämnd – och om att stå emot det som lockar en djupast inne i mörkret. Den utspelar sig på Backen och på Umedalen utanför Umeå. 

Räkna tyst till tio av Laura Lähteenmäki

 Myy, Viivi, Heta, Aada och Camilla är en grupp på fem tjejer som kallar sig Minibitarna. Efter sommarlovet innan femma så förstår Myy att hon inte längre är efterfrågad i gruppen. De andra tjejerna har anmält sig till ett läger utan att ens nämna saken för Myy. Ett gymnastikläger. 

Myy låtsas att hon faktiskt har hört talas om det där lägret men egentligen har hon ingen aning. "Du sa ju att du skulle åka till din morfar" påminde Aada henne. det har Myy heller ingen aning om att hon har sagt. 

Isbitar och trassel i  magen. Morfar är viktig och Myy och mamma åker ofta till honom nu sedan mormor gått bort. 

Men så dyker det upp en ny pojke i området. Han heter Lassi. Myy och Lassi börjar leka i skogen som ligger mellan deras hus och i leken upphör tid och rum. Vad händer när resten av tjejgänget får syn på Lassi?

Hur hanterar man fnissande, insinuerande tjejklompisar som börjat intressera sig mycket mer för smink och kläder än för skog och lekar. 

Räkna tyst till tio av Laura Lähteenmäki skildrar en sommar i gränslandet mellan barndom och tonår.   En finkänslig och hudnära bok om vad som händer när vänner växer ifrån varandra och ger plats för något nytt. 

Boken nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2024 

Äckelklubben av Emelie Franc och Hanna Klinthage

 Allt började med ett tuggumi. Sorkens storebrorsa hade slagit vad om att Sorken aldig skulle våga ta ett tuggumiie från marken och stoppa det i munnen. Sorken vågade men han ville inte. Sen dess har Sorkens storebrorsa kallat honom för fegis så ... med kompisarna Frank och Nisse bestämmer de sig för att bevisa för Sorkens storebrorsa att det inte är några fegisar. 

De skriver en lista på äckliga saker de ska göra, den ena äckligare än den andra; Dricka vatten ur en vattenpöl, byta Pysens bajsblöja, ha picknick i soprummet, slicka på alla skolans dörrhandtag. Det blir tio äckliga saker som ska genomföras före tvåans skolavslutning. Det lovar de varandra. Men Frank är egentligen inte lika förtjust i tanken på äckelklubben. Han tycker ju om Sally som luktar som en tropisk blomma. Och det är verkligen inte äckligt. Den sista punkten på listan är att pussa nån. Kanske det kan vara nåt?

Äckelklubben av Emelie Franc är en superrolig och dödsallvarlig bok om vänskap, mod, syskonavundsjuka, kärlekspirr och pinsamheter. Hanna Klinthage har gjort illustrationer som pricken över i. 

Läs bara. Högt tillsammans eller tipsa nybörjarläsaren som kommit igång. Succé!