Isa är hos mormor på landet. Hon är ovän med kompisen Ella och det känns jobbigt. Hon trycker bort alla Ellas telefonsamtal. Vill inte förlåta ännu.
Men hos mormor är det lugnt och tryggt och både jordgubbar och hjortron är snart mogna. Men hjortronplockning är kanske inte favoritsysselsättningen. Svettigt och myggigt.
Så pratar de om momors mamma Sonja, som finns på ett gammat svartvitt foto. Sonja som bara försvann en åsknatt för många, många år sedan. Åskan är det enda som skrämmer mormor nu för tiden och hon varnar Isa. Att inte svara i telefonen när det åskar.
Mormors mamma hade också ett brunt och ett blått öga. Precis som Isa. Men att hon bara försvann så där oförklarligt. Det verkar skumt.
Isa rotar runt bland mormors gamla grejer. Hon gör några fina fynd. En härlig hippieklänning och en gammal Kobra-telefon. Det fasta telenätet funkar ju inte med telefonen är snygg. Skitsnygg.
Isa får flera påringningar från dolt nummer, hon svara inte vill inte prata med Ella. Ett konstigt SMS också med noter. Hur knäppt som helst.
Vid badplatsen träffar hon Robin, den nya grannpojken. Han har väntat på henne, säger han. Hmm lite Robin-pirr blir det, nästan på en gång. Heterokromia iridium säger han... heter det när man har olika färg på ögonen. Hans farmor har berättat.
Och det blir mer av farmor Anita som pratar om energier, medium och andar. Om en melodi hon hör. Om drömfångare. Kanske är det därför som också Robin intresserat sig för ockulta saker som irrbloss och vilsna själar.
Till slut berättar Isa för Robin om Ella och hennes konstiga telefonsamtal och notSMS. Farmor kan läsa noter säger Robin. Om jag fick noter i ett sms så skulle jag försöka ta reda på vad det betyder. Isa drömmer, hör telefonen som ringer, går i sömnen och så den där melodin.
"Ibland är de döda inte färdiga. Ibland vill de berätta något för oss levande innan de kan gå vidare." Så säger Robins farmor och stirrar Isa in i hennes tvåfärgade ögon. Det känns som hon ser direkt in i själen.
Anna Holmström Degerman har skrivit ett tiotal böcker och detta är hennes senaste men också första på Hegas förlag. Det ringer, det ringer är en slags spökhistoria med magisk realism. Härlig berättelse, med lagom mysrys+ kärlekspirr gör den till den perfekta bokpratsboken. Tobias Johansson har illustrerat med en egen suggestiv tecknarstil som passar perfekt i sammanhanget. Ett samarbete som man gärna vill se mer av. Heja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar