Pojkarna - Augustprisvinnaren 2011

Tre tjejer befinner sig precis i upptakten till "hormoneras sång" och vill bekämpa de redan förutbestämda kvinnomallarna.
De söker sin tillflykt till varandra och till ett växthus där de får tröst hos blommorna , jorden , insekterna.
En av tjejerna, Bella, är aningen mullig med väl tilltagna kvinnliga former, tjockt rätt hår och fråknar. Det är hon som har odlarintresset och växthuset.
Kim, berättelsens huvudperson, är tanig, tunn, lite sorgsen figur med eksem.
Momo är den påhittiga, bohemen som kommer på att de ska ha maskerad och syr upp dräkter till alla tre.
Bella beställer hem växter till växthuset och får med sändingen ett blomskott som hon inte känner till. Hon planterar den och efter endast ett dygn så har skottet, växten, vuxit en halvmeter! Bella blir lite besatt av växten och undersöker varje centimeter med lupp, pincett och skalpell. Hon konstaterar att det är en honblomma.

Efter ett övergrepp på Bella i skolan bestämmer sig tjejerna för hämnd. I gorilladräkt, harlekindräkt och tigerdräkt som en skimrande Shere Khan kliver de in i det festprydda växthuset för att ta en klunk av brygden med Magiskt Serum, en droppe nektar från den märkliga växten i varje glas!
Se så står de därefter nakna och ser och känner sina kroppar förändras. Muskler, behåring, könsorgan.
Dom springer nedför gatan i natten och möter pojkarna. Och...plötsligt inga hala glidande blicker, inga flinande munnar, inget begär. Det är ingen dröm, det är en lek.
De känner friheten. Att befinna sig i en pojkkropp är befriande härligt.
Så.
Om natten dricker de blomnektar, förvandlas till pojkar och känner friheten. Om dagarna lever de flickliv.
Bella och Momo tröttnar efter ett tag på pojkleken. Blomman i växthuset slokar allt mer och det känns allt mer vanskligt att fortsätta mjölka nektar.
Men Kim vill fortsätta leva pojkliv. Hon känner en dragningskraft värre än allt tidigare till Tony med stålblicken. Hon/han vill vara i Tonys vansinne. Vill vara i hans liv, leva kärleken med honom.
När skymningen kommer sliter det och drar i kroppen. Det verkar inte finnas någon kropp som passar.
Pojkarna av Jessica Schiefauer är 2011 års Augustprisvinnare i barn - och ungdomsbokklassen. Det är ett modigt val.
Pojkarna är som en blandning mellan Virginia Woolfs Orlando och musikalen A little shop of Horrors. Den passar inte alla men kommer att älskas och bli en kultbok av många!

Iggy & jag

Flo och Iggy är systrar och det gillar dom. Iggy heter egentligen Sam men eftersom Sam är en väldigt bestämd lillasyster så blir det Iggy även om pappa tycker att det låter som namnet på en griskulting och mamma inte alls gillar det, så blir det så ändå. Så det så!

Flo och Iggy leker genom hela boken. De klipper hår och gör en hel del bus. I alla fall Iggy. En riktig liten "Lotta på bråkmakargatan-unge" är hon. Fast modern. Iggy är lika tjurig som rolig. Hon har alltid svar på tal och går sin egen väg. "Att vara Iggys storasyster är inte lätt", tycker Flo.

Ibland är Iggy avvaktande och sur, t ex mot nya barnvakten med lila hår och svarta naglar som ska passa systrarna när mamma och pappa ska på fest.

Tack och lov har coola barnvakten med en stor väska innehållande både tapetrulle och tuschpennor. Det blir en annorlunda och kul kväll och allt slutar bra.

Den här boken visar på en barndom som hyllar det enkla, och oproblematiska. Att klippa snöstjärnor i papper, att leka tjugo-frågor i bilen, att ordna ett djursjukhus för trasiga och sjuka leksaker i klädskåpet. Här finns inte röken av vare sig datorer, TV-spel, deckarintriger eller kärleksbekymmer. Befriande lugnt tempo.

Många barn kommer att känna igen sig, få inspiration och leka Flo och Iggy för här finns mycket fantasi, fniss och kreativitet. Det enkla är det geniala. Allt går att leka.

Iggy & jag är första delen i en ny barnboksserie av det brittiska författaren Jenny Valentine.
Jenny Valentine belönades med Guardians barnbokspris 2007 för debuten Hitta Violet Park och är en av Storbritanniens hetaste författare just nu.

Trasig soppa

Rowan Clark får en dag ett fotonegativ av en cool kille men med vänligt ansikte. Rowan vägrar först att ta emot det för hon vet att det inte är hennes negativ. Killen framhärdar ändå och Rowan kan inte annat är ta emot det. Det är pinsamt och lite genant.

Livet förändras efter den där händelsen och långsamt rullas berättelsen om Rowan och henne familj upp för oss.
Det är en spännande, sorglig och oväntat romantisk historia som kretsar kring den älskade storebrodern Jacks död.
Berättelsen leker och slingrar och jag följer efter förundrad, oroad och hänförd.
Vad har hänt med Jack egentligen? Det är den stora frågan.
Rowan får ta ett stort, alltför stort ansvar i familjen. Hon får sköta om lillasyster Stroma, hon får sköta om sin mamma som går in i depressionens mörker och hopplöshet. Hon låtsas att allt är bra när pappa frågar. Hon måste vara stark och duktig.
Rowan träffar ganska snart den mystiske snälle killen med fotonegativet. Han heter Harper och bor i en ambulans!? Han är schysst och snäll och för honom kan hon berätta saker som hon inte gör för någon annan.
Hon lär känna Bee, som har hemligheter som hon inte anar.
Rowan tar hand om allt själv, på så sätt blir allt faktiskt bara värre. Istället för att berätta hur allt är så "lyckas hon göra livet till en trasig soppa istället för bara frukost." "det händer att man öppnar ögonen och inser att man har gått genom livet och blundat. Och det man trodde var världen var hela tiden bara insidan av ens eget huvud." så tänker Rowan och det är ju så klokt, så klokt. Man behöver en spegel och en distans för att förstå sig själv!

Jag lovar inte att man blir klokare efter att ha läst den här boken. Men det är en Stor Läsupplevelse, och man glömmer den inte! Den är spännande, romantisk, berörande, rolig. Vad mer kan man begära? Jenny Valentine skriver för barn och ungdomar och tidigare har jag läst och bloggat om Hitta Violet Park.http://barnochungdomsbok.blogspot.com/search?q=hitta+violet+park
Jag kommer att läsa allt av Jenny Valentine!

Den lille mannen och Gud

En morgon går den lille mannen på promenad. Vid en stig på en sten sitter ett stort Någonting. En liksom strålande barbapapaliknande figur som försäkrar att man inte ska vara rädd för honom. "Lättare sagt än gjort" tänker den lille mannen men frågar artigt vem figuren är. När han får höra att detta är Gud blir han förskräckt och inte så lite förvånad. För så där ser väl inte Gud ut. Eller?
Så följer en diskussion om hur Gud eller gudarna ser ut och just den här guden visar gärna sina förvandlingskonster för den lille mannen. Han kan lätt förvandla sig till både hare, hjort, cowboy och indian men när han blir till en gorilla blir den lille mannen rädd. Då blir Gud snabbt till en alldeles vanlig man en stund som faktiskt liknar den lille mannens egen pappa. Skönt, då kan den lille mannen pusta ut och han bjuder helt frankt hem Gud till sig, på en omelett. Gud hänger på men vet inte riktigt vad en omelett är.

Efter middagen vill Gud diska men det vill inte den lille mannen. Det är ju en sån härlig dag. De går och badar istället.
Men det visar sig att Gud hellre går på vattnet än simmar, hellre flyger än klättrar i träd. Gud är lite faktiskt lite klumpig. Inte lika kvick och vig som den lille mannen.
Gud och den lille mannen talar sedan en god stund om saker de tycker om innan de sedan båda beger sig hemåt. Gud hem till sin fru och den lille mannen till sitt kök och till disken. Den lille mannen ler och är lycklig! "såna här dagar förändrar ens liv för alltid" tänker han.

Författaren och bilderbokskonstären Kitty Crowther fick Alma-priset (priset till Astrid Lindgrens minne) 2010 och sedan dess har vi turligt nog fått flera av hennes utomordentliga bilderböcker översatta till svenska. Bilderböcker som inte kan liknas vid våra svenska "snälla och försiktiga" utan böcker som ställer frågor utan att för den skull ge alla svar. I boken "Den lille mannen och Gud" får vi träffa en Gud som inte ser ut eller uppför sig som den Gud vi kanske vanligtvis tänker oss.

Bilderna är enkla, luftiga nästan transperenta men emellanåt väldigt detaljrika (naturbilderna). Tecknade med färgpenna. Det blir något magiskt och väldigt fantasifullt, sagoaktigt över det hela. Gud är en saga, en fantasi och Gud lär sig lika mycket av den lille mannen som det omvända. Det gillar jag!

Söta pojkar är bara på låtsas

Ella, 16 år, med skådespelardrömmar, börjar på teaterprogammet på gymnasiet. Tiden är sent 90-tal och platsen är Laholm. Ella är frusterad över att fortfarande vara oskuld och längtar, längtar efter att bli älskad. Hon är populär, snygg, eftertraktad men det är ändå svårt att hitta någon som stämmer. De söta pojkarna är antingen redan upptagna eller vill bara ha one-nights-stand.
Att beklaga sig inför hippiemamman (med skånsk dialekt, orakade ben och udda kläder) är lönlöst. Hon har alltid någon lösning och uppmuntrande hejohå att komma med. "Det händer roliga saker hela tiden". Som nu tex att den lokala dagstidningen behöver ungdomskrönikörer och kulturskribenter... Men när man vill bli skådespelare!!? Efter lite tvekan kommer Ella på att hon faktiskt tycker att det är kul att skriva och anmäler sig, inspirerad av Linda Norrman Skugge.
Men det är ju fortfarande detta med killar, festivaler och sex. Som är det viktigaste. Just nu. Och särskilt när hon inte knep huvudrollen i skolans Hamletuppsättning. Ella är flirtig och rätt så framgångsrik. Emellanåt. Men det vill sig inte riktigt.
Mamma tröstar med att det blir bättre med åren. Inte allt men en hel del.


Jag är böjd att hålla med. Att det blir bättre med åren, alltså. Det är så hög igenkänningsfaktor i denna bok att man blir pinsamt påmind om sin egen gymnasietid. Jag skulle ha slukat den här boken då. Jag skulle ha skrivit av Ellas manifest (10 punkter) och nålat upp det ovanför sängen.
Moa Eriksson Sandberg är debutant och har skrivit en ungdomsroman inspirerad av sin egen dagbok från gymnasiet. Det gör att den känns väldigt nära och äkta. Just så här var det, kan det vara, är det. Lite för många chansningar, lite för mycket osäkerhet och längtan. Lite för lite ilska.
Mycket "Glappet"-stämning!

Ville och monstergäddan

Martin Jonols nya bok, Ville och monstergäddan,  är en rolig, lättläst och lite grabbig bok om pinsamma föräldar, bråkiga syskon, nya familjerelationer och ett ovilligt sommaräventyr.


Villes pappa är en skön kille som gillar fotboll, rockabillymusik och pizza. Sedan Villes mamma för något halvår sedan fått nog av den slappa inställningen och flyttat till Barkaby, till en snubbe med villa och swimmingpool, så har det inte varit alltför kul därhemma.
Men  Ville vägrar bo i bushen hos mamma varannan vecka utan vill fortsätta träna fotboll, skateboard och käka kyckling och chips med brorsan och farsan i Östermora. Så långt är allt väl...
Men en dag kommer farsan till skolan för att hämta Ville. Han vill att de ska gå och fika.  Han är klädd i en laxröd snobbskjorta och verkade himla glad och Ville börjar ana misstankar. Något verkar skumt. För farsan hade inte varit glad på ett halvår och så den skjortan....
Det skumma får sin förklaring direkt för på fiket sitter  Anki och väntar. Det visar sig att det är hon som köpt den nya skjortan. Ville vill du bara ha allt som vanligt, det hederliga och som det brukar vara. Men nu förändras mycket. Farsan börjar intresserad sig för smådjursutställningar, för teater, bio och astrologi och började göra  typ fyrahundra sit-ups varje kväll?!
Anki har också en dotter, Linnea, och ett sommarhus i Hälsingland. Tyvärr, för det är nu det börjar bli riktigt jobbigt för Ville.
Pappa berättar att de åka dit tillsammans på sommarlovet. Ville blir helt galen och försöker på alla upptänkliga sätt få pappa att ändra sig. Han hotar, smörar, bråkar, men inget får farsan att ändra sig. Ville vill ju bara vara hemma och spela fotboll, träna skateboard och ha allt som vanligt men han kämpar förgäves. När storebrorsan Kalle får jobb och ska stanna i stan för att sedan åka till Slovenien på hiphopfestival blir det hela outhärdligt.
Pappa ger sig inte och snart ger de sig av. Mot muppnorrland!


En bok med hög fnissfaktor. Ville och monstergädda är lättläst och har kul slapstickhumor. Jag tror att det här är en perfekt bok att sticka i händerna på läsovilliga killar.
Martin Jonols har tidigare skrivit två böcker om fotbollstokiga Biljana; Biljana är bäst och Biljana är inte kär.

Dagens Harri

Tiia bor med sin pappa. De är en väldigt liten familj. Pappa är finlandssvensk och pratar inte klokt men är en toppenpappa, en mammapappa som jobbar som personlig assistent på dagarna.
Tiia går i fjärde klass och har en fröken som heter Bodil Brenner. Bodil Brenner har en streck-bok där man får streck om man gör eller säger dåliga saker. Därför har Tiia och hennes kompis Peggy kommit på ett eget språk, Urbanspråket, så kan de säga saker som Bodil Brenner säger att barn inte får säga, ändå. Harri får ofta streck i streck-boken. Han får mest streck av alla.  Tiia både gillar och ogillar Harri. De bråkar och retar varandra nästan varje dag. Ändå blir hon glad av honom.
"Dagens Harri" är det som Tiia berättar för sin pappa att Harri har gjort. Oftast är det galna grejer men pappa brukar nästan alltid försvara Harri.
Tiia har ett fotografi på sin mamma ovanför sin säng. Varje kväll pratar  hon med mamma en stund. Mamma är död och Tiias hjärta vill brista när hon tänker på det. Hon tror ibland att det var hennes fel att mamma dog. För att Tiia inte ville ha mössa på sig på vintern. Men nu vet hon att det var en olycka, en motorcykelolycka. Tiia var bara 4 år när mamma dog.
Tiia är allergisk också och har astma. Det är jobbigt, för många förstår inte och har sprutparfymer på sig ändå  och katthår på strumporna. Varför har nästan alla i klassen husdjur? Peggy är också allergisk, till och med ännu värre än Tiia.


Dagens Harri av Susanna Alakoski är en rappt och roligt skriven bok om den lilla familjen, om drömmar, om att tycka om någon som är jobbig och som man inte gillar, om allergi, om bråk i klassen, om sommarlov och om att ha en bästis att dela problem och galenskaper med. En härlig bok att läsa själv eller läsa högt.

I love you Viktoria Andersson

Linns katt Spiken har kommit bort. Det är sorgligt. Mamma planerar för en tjejfest för Linn. Det är ännu värre.
I samma hus bor också en sur granne som klagar på allt och alla. Livet är inte jättekul för Linn.
Men så dundrar Viktoria Andersson in på gården med sin bokbuss och sätter sprätt på både det ena och andra. Linn blir imponerad och sura grannen irriterad.
Viktoria Andersson är en cool bokbussbibliotekarie, lite cowboyaktig som har kört långtradare utomlands och kan rulla cigaretter med en hand. Hon citerar Schopenhauer och Oscar Wilde och blir Linns kompis.
Mamma oroar sig. Hon har ju hoppas att dottern ska få många tjejkompisar (liksom hon själv har) och inte en tantkompis. Skumt! Att Linn vill vara lite för sig själv ibland och t ex träna latinska citat kan mamma inte alls förstå. Hon envisas istället med att planera för glitterkalas med tjejerna i klassen.
Viktoria Andersson sammanför Linn med en jämnårig pojke, Simon som bor på andra sidan skogen. Det blir en fin vänskap som utvecklar bägge.

Maja Hjertzell har skrivit fem barn-och ungdomsböcker om lite vemodiga och melankoliska barn. Starka och modiga på sina sätt men inga mainstreambarn.
Det är bra att vi får flera olika barnbokspersonligheter att identifiera oss med. Alla gillar inte spontana och smått galna Pippi-tjejer. Alla barn är inte likadana, liksom alla vuxna inte är lika eller gillar samma saker. Det är ju självklart. Men varför accepterar vi inte det med barn? Eftertänksamma och vemodiga barn är lika rätt. Heja Linn, Maja, Emma och Gittan! Ni vinner i längden!

VITA STRECK och Öjvind

Sara Lundbergs andra bok om Vita Streck är en oemotståndlig vänskaps-och kärleksberättelse om Vita och Öjvind.
Vita målar streck. Vita, korta, ibland tjocka, så att bilarna ska förstå hitåt och ditåt. Det blir fint. Rakt och prydligt.

Så en dag rubbas Vitas välstreckade värld av en pojke som dimper rakt ned i hennes målarburk.
Det raka blir krokigt. Vita blir rasande. På pojken.
Men med den godaste leverpastejsmörgåsen (med lite fickludd) stannar allt upp och blir varmt och gott, mjukt och fint.

Så blåser det upp igen och Öjvind virvlar upp och iväg.
Jag måste hitta honom, tänker Vita. Men. Hur hittar man någon som vinden har tagit? Vita frågar Alvaro, han som tänder alla lampor när det blivit mörkt.
Vita fortsätter måla streck. Så att Öjvind ska hitta henne.

Sara Lundberg har skrivit en modern saga, en surrealistisk kärlekshistoria, en vägtrafikrysare. Hela berättelsen utspelas utomhus, i trafiken, på ängen, i öknen, på tivolit, i mörkaste skogen, i landskapet. Bilderna är ögonbedövande vackra, lite softade och blåsiga. De vita tunna streck som åskådliggör vinden förstärker virvelkänslan. Texten virvlar också med och stillnar när vinden. Boken är väg, vind och vän. Vita som väntar. På en liten prick längst bort vid horisonten. Det är någon som kommer gående... som tålmodigt följer strecken.
Ett hoppingivande slut.
Augustprisnomineringen sitter som en schmäck!

Ny frisyr

Stellas mamma har en hårsalong. Det är ett litet familjeföretag med mormor som svarar i telefon, storebror Elton och mamma Mimmi är frisörer och så pudeln Pudde som vaktar papiljottvagnen. Stella jobbar också och sopar avklippt hår. En del, det finaste, sparar hon till sin hårsamling.
Det verkar så mysigt och bra. De olika kunderna har sina egenheter. En liten flicka vill ínte klippa sig alls. Hennes farmor måste locka och pocka och låtsaslåta sig klippas också. Stellas kompis däremot vill bli klippt, Jonatan från skoaffären kommer varannan vecka och så är det Tebbe från vårdcentralen. Ellen Wadström är lite av en diva som inte kan bestämma sig vilken frisyr eller färg hon ska ha denna gång. Stella engagerar sig men oväntat nog verkar det vara Pudde som inspirerar. Ellen Wadström berättar en spännande historia om sin lillebror som vägrade klippa sig och liksom Simson upptäckte han att styrkan satt i håret. Lillebrorsan rymde hemifrån och uppträdde på cirkus. Tänk ändå! Men när han fyllde 40 år hade han tappat allt hår.

Ny frisyr av Anna Bengtsson är en bok om arbete, om familj, om skönhet, om personliga stil, om färg och form. Hos en frisör kan man få hjälp att ändra sitt yttre eller man kan bli tvingad att ändra sin stil (barn). Alla har erfarenhet av frisering och gillar eller ogillar. Att bli frisör är många barns framtidsdröm. Anna Bengtsson berättar i ord och bild ett helt litet vardagsdrama.
Bilderna förstärker och leder vidare. Stora likheter finns, i varje fall i frillan, hos mamma Mimmi, storebror Elton och pudeln Pudde. (och hos Ellen Wadström) Pappa är flintis, men jag tycker att han är lite lik Jan Myrdal. Stella är cool och glad. Ny frisyr är en bilderbok att gilla. Jag ska ge ett ex till min frisör!

Apan och jag

Eva Lindström har just kommit med en bilderbok för lite yngre barn. En rimmad bok om lusten och våndan av att ha Apan som vän.

Det är kul att vara med Apan. Att jonglera med bananer och leka.
Men Apan gömmer sej titt som tätt. "Det är kul att leta i alla fall ett tag, men inte hela tiden och inte varje dag".
Kanske har han åkt till en annan vän med annorlunda svans. Längta hem nu, snälla apa. Längta hem till mig igen.
En apkul fest med popmusik kan locka, frukt och mat, en duk och två små fat. Men nej. Ingen apa syns till (men svansen, armen, ansiket skymtar fram både här och där så vi läsare vet minsann att apan luras lite grann) Stackars, stackars ensamma själ. Skärp dig nu och kom tillbaka!

Eva Lindström har med sin säregna stil skapat en underfundig och rolig bok. En avskalad layout i pastellig färgskala med många små luriga detaljer att upptäcka. En bok om vänskap om längtan och om svek. En bok om att livet inte är alldeles lätt att leva. Att leva ensam är inte lika roligt.
Att läsa Eva Lindström är alltid finurligt och roligt!

Spökriddaren och hans väpnare

Jon Whitcroft gillar inte att bli ivägskickad till internatskola. Han anar att mamma vill få honom hemifrån ett tag för att kunna ägna sin nya förälskelse odelad uppmärksamhet. Jon kallar den nye för "Skägget", han är tandläkare och Jon avskyr honom.
Internatskola långt hemifrån, strilande regn och två nya rumskamrater! Livet kunde varit roligare.
Men snart blir det värre. Mycket värre.
Efter några dagar på internatet börjar Jon se vålnader, han blir jagad och hotad till döds av fyra stycken varav ledaren kallar honom vid hans mors flicknamn.
En flicka, Ella, får reda på det fasansfulla och hjälper honom reda upp ett och annat. Ellas mormor leder spökvandringar i Salisbury och är bekant med vålnader, spöken och diverse osaliga andar. Tillsammans har de en plan som leder till många förvecklingar, till vädjan från spökriddare, till bortstulna hjärtan och till att få en gammal familjeförbannelse ur världen.
Och inte bara Ella, Ellas mormor Zelda utan också Skägget kommer till oväntad undsättning.
Cornelia Funke är en fantasyförfattare av rang. Hon har skrivit den fantastiska kult-triologin, Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd och andra fantasyböcker Drakryttarna, Reckless och Tjuvarnas herre. I denna bok Spökriddaren och hans väpnare är Funke tillbaka till Bläckmagikänslan. Boken är vackert illustrerad av Friedrich Hechelmann. Spökriddaren och hans väpnare är en riktigt härlig slukarbok och en magisk högläsningsbok med riktiga cliffhangers.

Gittan gömmer bort sej

Hon har kallats tjugohundratalets stora förnyare av bilderboken. Pija Lindenbaum är en av våra allra största bilderbokskonstnärer och när en ny bok av henne kommer, är förväntningarna stora.

Jag läser och njuter av bilderna, av typografin, av bildrytmen , dynamiken och spåket. Ett helt drama, en bilderboksrysare är det. Jag läser den först själv och sedan flera gånger med mitt 6-åriga barnbarn. Hon sitter blickstilla vid min sida och håller för öronen när klimax närmar sig. Då när det hemska händer, det som blir en smärre katastrof, när Gittan tappar en av småungarna i golvet och får värsta utskällning av barnflickan Puma (sen läser vi den igen och igen, det känns lättare då).

Puma är den coola, snygga, och häftiga tjejen som sköter om Hjördis och dagbarnen om dagarna när Gittan är på dagis. Ibland brukar Gittan hälsa på Puma (och Hjördis) och sitter då som klistrad vid Pumas läppar. Hon avgudar. Hon vill sitta nära Puma och kolla på när hon läser. Men det vill inte Hjördis! Hon vill springa omkring, hon vill hitta på nåt´. Hon hittar på att gå in till småungarna när dom sover fast hon vet att dom inte får!

Hjördis hittar på att leka att småungarna är i fängelse, att dom skriker när dom är där och för att det ska ske så skakar hon sängen så att småungarna ska vakna. Kanske vill dom vakna tänker Gittan stillsamt.
Småungarna vaknar men skriker inte. Så. Då hittar Hjördis på att leka varmkorv.

- Visst är det kul! Jag har inte lekt det en enda gång tänker Gittan. Det är efter varmkorvleken och teaterleken som det hemska händer. När det är färdiglekt och småungarna ska tillbaka till spjälsängen. När Gittan ska lyfta upp den ena småungen och lägga tillbaka den i sängen så ... råkar dem ramla i golvet!! Ungen skriker. Puma kommer inrusande. Puma vrålar till Gittan!!

Gittan springer. Bort. Hem. Hon gömmer bort sej längst in i garderoben dit hon går när hon måste tänka nåt viktigt. För nu står det efter livet!

Hon sitter i säkert tusen minuter men sen börjar några små vesselliknande djur att försöka trösta och muntra upp henne, på olika sätt. Hon får kittla dem så att de kiknar. Sen vill de bli kastade i luften. Och... de gillar faktiskt att ramla och slå sig hårt!

Sen ringer det på dörren! Det är Puma...

Pija Lindenbaum har gjort en bilderbok där det stora stora dramat sker inombords. En stämning byggs upp som gör att man läser med ståpäls. Katastrofen kommer snart! Det vet man.

Gittan rör sig bara fysiskt mellan ett par våningar i huset där hon bor. Men hon rör sig mellan oceaner av känslor innuti. Beundran, oro, rädsla, fasa, skuld och skam. Bilderna speglar Gittans känslor i färg från gult och rosa till det kallare och mer hotfulla gröna gråa och lila. Gittans ögon och kroppshållning visar hennes kval.

Trappbilden där Gittan rusar ut, upp och hem är läskig! Värsta Hitchcock! Varenda mening, vartenda ord är också väl avvägda. Inte för mycket och inte för lite. Hon är noga med språket och lekjargongen känns helt naturlig. Fin att läsa. Om och om igen!

De karaktäristiska Gittandjur, som räddar ensamma själar, finns med men i denna bok är de lite mer anonyma och betydligt stillsammare än både gråvargar, fårskallar och älgbrorsor.

Pija Lindenbaum har gjort en alldeles underbar och förfärlig skuldoskamrysare! Alla barn och vuxna kommer att känna igen sig i hur det kändes att få skäll, att bli rädd, ledsen och sedan skämmas! Mästerligt berättat i ord och bild för oss alla!

Splitter

Boken "Splitter" börjar där den slutar. I en massa blod! Man vet att det inte kommer att gå bra.
Vi får följa Kyles sista år i livet, från första officiella dagen i tionde läsåret till det dramatiska slutet med blod och splitter.
I Kyles klass går också Ashley Bianchi, snygga fina Ashley, annars är det mesta skit, förutom matten som han faktiskt gillar. Lite och faktiskt till sin egen förvåning. "Den fösta dagen är den dag jag tycker allra bäst om på hela året, säger läraren. "Alla börjar på A+, ingen har lämnat in hemuppgifterna för sent, ingen har fått kvarsittning. Det är viktigt att komma ihåg att det är ni som bestämmer över ert år. Om ni inte trivs med tillvaron, fundera ut hur ni vill ha det och se till att det blir så".
Det låter ju bra men Kyle Chase vet att det är BULLSHIT. För i så fall hade han behövt gå om åttan och inte gå omkring som nu som en slacker i hoodie-uniform. Han är en loser.
Allt är ändå ganska som vanligt i tråkskolan, med kompisar, med festerna, med tjat från föräldrar, med Ashley. Tills...Zack börjar i skolan. Coola, roliga Zack, vågade, eleganta Zack. Som allting snurrar kring. Zack-on-the-edge. Det är före och efter Zack.

Det är ett du - tilltal i boken som gör att det blir en väldigt förtrolig läsning. Det är en rolig, spännande, välskriven bok att läsa (roliga listor och alternativa utgångar) och man hoppas ändå hela tiden att det ska sluta annorlunda än det som början utlovade....
Splitter av Charles Benoit är en jäkligt bra bok utgiven på förlaget Xpublishing.

Fifteen love

John går i nian och hatar skolan mer än mors dag. Hans mamma dog i en bilolycka för tre år sedan och han saknar henne så in i helvete.
Men inte många vet det. Han skärper sig, visar inte Johnny Depp så ofta. Inte ens för pappa.
John har fått en privata ärkeängel, Gabriel, som räddat honom från mobbning och förnedring och som nu är hans bästa kompis. Men Gabriel är ofta Förmycket och John gör allt för att hänga med.
Därhemma har pappa anlitat en polsk städerska, Violetta, med svarta svarta stövlar och en alldeles underbar brytning (och kropp). John blir upp-över-öronen-kär och gör allt för att vara hemma när Violetta städar. Han tillochmed spionerar på henne, han blir upptäckt och ramlar illa.
Violetta anar inget om att hon skulle vara målet för en stark åtrå och kärlek utan hon tar istället tillfället att bli förtrolig med John och berättar om sin svårt sjuka syster hemma i Polen. John slukar hennes berättelser och drömmer (våta drömmar) om Violetta på nätterna
Dessvärre berättar han om sin kärlek till Violetta för Gabriel... Det skulle han inte ha gjort!

Fifteen love är en rapp, rolig, romantisk men också sorglig berättelse om en ung tonårkilles tankar, liv och drömmar. Jag tycker att det är modigt av författaren att skriva om en polsk vacker städerska som kärleksobjekt för grubblande ung man. Här finns många fallgropar och shabloner att falla in i. Men Peter Barlach lyckas över all förväntan undvika dessa och jag läser med stor behållning om John och hans kval. Det var faktiskt länge sedan jag läste en sådan tonsäker ungdomsbok om kärlek, sorg, identitet och med sådan fin humor. En klar tiopoängare!
Tidigar böcker i serien är : Inte bara tennis och Dubbelfel men Fifteen Love kan läsas helt fristående. Se http://peterbarlach.blogspot.com/2011/06/fifteen-love.html

Hoppas

Hoppas är en bok som vill förändra, en bok som skrivits i ilska över att inget görs. En bok som ger röst åt unga som tappat förtroendet för vuxenvärlden.

Hoppas är Åsa Anderberg Strollos tredje ungdomsbok, efter Bryta om (som blev Augustprisnominerad och kritikerälskad) och Blod. Den här är svartare men mycket övertygande och spännande berättad om Jonna som får nog av sin svikarmamma och sin periodar-mormor och rymmer hemifrån.

När mamma berättar att hon tänker tillbringa jullovet på Kanarieöarna tillsammans med sin nya pojkvän få Jonna nog. Hon lämnar gymnasieskolan och småstaden och drar iväg till Stockholm. Hon ska rädda sig själv, hon kommer att klara sig. Inget jobb, ingen bostad, inga vänner....men... det kommer att ordna sig. Det är hon helt säker på. Hon räknar, trappstegen, bokstäverna, kopparna, stolarna. Hon räknar, som ett mantra. Hon räknar och hoppas.

Men efter första dagens misslyckande både med att få jobb, övernattning och när hon dessutom blir av med mobilen så blir hon lite nedstämd. Men hon ger sig inte. Allt kommer att ordna sig. Natten får hon tillbringa i sätet på en nattbuss.

Trots Jonnas optimism så visar det sig vara lika svårt som hopplöst att få ett jobb för att inte tala om bostad. Snart hamnar hon i tveksamt sällskap, hon träffar Alex, en tuff brud som säger sanningar till Alex. Sluta hoppas, man blir så besviken annars! Hon träffar också Elina som verkligen har slutat hoppas. Har hon några alternativ?

Åsa Anderberg Strollo har skrivit en lättläst och spännande bok om ett aktuellt och stort problem. Det är ingen rakt- igenom-misär-historia men handlar om ungdomar som hoppar av skolan, som rymmer, om ungdomar som inte har något socialt nätverk eller stöd och som är för unga för socialbidrag eller annan hjälp. Författaren har skrivit boken i nära samarbete med Stockholms Stadsmission. Hoppas är en bok om Fattig-Sverige som vi hoppats inte fanns. Hoppas denna bok läses av makthavare! Den behövs!

Jag är jag

Mickan är varken supersnygg eller fulast i universum . Det är bra för då får hon vara i fred. Mickan gillar inte så mycket att synas eller höras eller gå på läskiga Big Bangkalas eller räcka upp handen i skolan. Hon är rädd för snickis och för knottriga saker, och för Katla i matsalen.
Men hon gillar att rita. Det är hon bäst i klassen på. Särskilt svanar.
Hon gillar kaniner också och så har hon en bästakompis som heter Penny.
När Mickan tittar sig i spegeln så måste hon bara upprepa för sig själv "jag är jag" då får hon den där specialkänslan som säger att hon är en speciell person. Och det är hon ju. Mickan!

Emma Adbåge är en välkänd bilderbokskonstnär. Nu har hon skrivit en kapitelbok om blyga, tysta Mickan. Många kommer att känna igen sig och jag tycker att hon har hittat en på-kornet-ton i berättelsen som vinner i alla lägen. Det är det enkla som är det geniala! En härlig högläsningsbok!

Lilla Darling

Jerry målar sorgränder runt sina ögon. Han är sorgöga. Han har så många mörka känslor att han måste visa dem med svart kajal. Många tycker det ser bögigt ut men det är inte alls som dom tror. Han är hemligt och hopplöst förälskad i Diana i parallellklassen. Hon som luktar sommar, sommar med regn och som han kallar Lilla Darling.
Förutom lillasyster Agnes så är Lilla Darling det som är allra viktigast för Jerry eller Jeremia som han heter. Hans föräldrar är fromma, troende kristna.
Men det är något som krackelerar därhemma. Mamma deppar, gråter och röker i smyg.
Pappa är orolig över det svarta och har bekymmersminen. Det är bara Agnes som är som vanligt.
Det drar det ihop sig till gängbråk. Villagänget mot invandrargänget. Jerry är mittemellan, kompis med Reza, men deltar ändå. Han vill visa Lilla Darling att han inte är någon mes!
På chatten kan Jerry våga lite mer. Han tar kontakt med Diana, lilla Darling, anonymt och det är precis som han trodde. Hon är inte ytlig, ingen partytjej eller bimbo. Hon är meningen med livet!
Johanna Nilsson skriver om kärlek, tankar och sorg så att det känns rakt i veka livet. Universella funderingar, existensiella frågor. Inga lätta svar! Läs också om Johanna Nilsson på hennes egen hemsida http://www.nilssonlind.com/

Min pappa är snäll och min mamma är utlänning

Egentligen en helt omöjlig titel på en ungdomsbok men den funkar - meningen som också är boktiteln, "Min pappa är snäll och min mamma är utlänning", är ett citat från en skoluppgift som författaren som 8-åring fick för att beskriva sin familj. Och huvudpersonen i boken, Alicija, har en mamma som är väldigt polsk, och väldigt yvig...och väldigt släktkär. Boken är lika galen och rolig som titeln antyder. Det är skruvade kulturkollisioner och drastiska skämt om Polen - påven - och psykologbesök.
Alicja ser fram emot ett lugnt och skönt sommarlov. Men hennes polska mamma Beata ser till att det blir allt annat är lugnt. Mammas nyskilda kedjerökande släkting med illasinnad trettonårig dotter kommer farande till Sverige för att söka jobb och kanske ny man. De flyttar in hos Alicja och hennes välmenande mamma och behöver all tänkbar hjälp.
Mitt i alltihop ska huset repareras och det dyker upp polska hantverkare för att fixa kök och badrum och allt blir en enda röra och den snälla pappan är bortrest på tjänsteresa i USA och märks över huvudtaget inte alls.
Alicjas blir också kär i samma snygga kille som hennes bästa kompis är kär i och hon känner sig som värsta svikaren. Dessförinnan har hon närapå blivit styckmördad, fått en död grävling kastad på sig, blivit arresterad av polisen och skickad till psykolog.
Ja, ni hör ju. det är helt skruvat men väldigt kärleksfullt, roligt och mysigt. En galet kul bok. Jag gapskrattade!
Dessutom finns det polsk levnadsvisdom i punktform som Alicja lite sarkastiskt antecknar och som t ex kan vara # 234: Acceptera att äldre och för omvärlden helt obekanta eller förkastade huskurer från Polen är bättre än alla vetenskapligt utprovade läkemedel som går att köpa på Apoteket. eller #237: Acceptera att allt som kan kokas, bör kokas - så länge som bara möjligt.

Emmy Abrahamson är författardebutant. Hennes mamma kommer från Polen och pappa är journalisten Kjell Albin Abrahamson, Sveriges Radios Östeuropakorrespondent.

Förvandlad

Måns vaknar en vanlig morgon och känner att det är något som inte stämmer. Han är hur törstig som helst.
Han märker att han har en massa jord under fötterna och att han har en massa små hårstrån i munnen. Vad har hänt? Har han gått i sömnen?

Mamma får något ledset i ögonen och tar Måns i ett allvarligt samtal. Hon pratar om tjejer, om sin farfar och om en förbannelse i hans by. Och ... hon vill att Måns ska byta skola! Redan nästa dag! En skola där han ska få hjälp med det där, att han går i sömnen. En internatskola.
Det kom lite plötsligt och Måns vet inte riktigt vad han ska tro. Men ...varför inte, det är inte så att han stortrivs i sin klass precis.
Det är långt att åka till Skogsbingelskolan, eller Monsterskolan som den kallas av folk i bygden, och det visar sig vara en väldigt speciell skola för väldigt speciella ungdomar. Måns får ett eget rum med galler för fönstren och ett kors i en kedja att ha om halsen. Han får ett schema och stränga förhållningsregeler om att vara inne på rummet innan mörket faller. Det är något skumt. Han blir inlåst i sitt rum för natten.
Det är nog bara för att skydda dig tröstar mamma från mobilen.... men snart ska Måns erfara vad de vill skydda honom ifrån och varför.

Förvandlad är en fantasyberättelse i vår verklighet och i gränslandet mellan Twighlight och Hogwarths. Inte så många vampyrer men flera förförerskor, häxor och förvirrade självinsikter. En spännande och lättläst bok av Mårten Melin som tidigare skrivit "Som trolleri"och som han helt nyligen fick Nils Holgersson-plaketten för. Grattis Mårten!

Iris Karlssons värsta sommar

Det är första fina dagen på härliga sommarlovet men Iris Karlsson tycker att det är den sämsta. Hon ska åka till farmor och vara där hela sommaren!!Till farmor som har gråtit och deppat hela våren för att ingenting är som förut. Ingenting är roligt sedan farfar dog, och ...på självaste julafton till och med. Iris önskar att det inte funnits någon julafton.
Som om Iris skulle kunna göra allt bra igen...
När hon stiger av tåget vid den lilla stationen så står ingen farmor där och väntar. Det är alldeles tomt och stationshuset är stängt. Den enda som syns till är en mörk typ med motorcykel. En knasboll som viftar och vinkar.
Den knasbollen är ingen annan en farmor, som skaffat sig en motorcykel med sidovagn och två hjälmar men har glömt att fråga hur man stänger av mackapären. "Livet är kort, säger farmor. Man måste testa alla saker minst en gång."
Nu är det slut med gråtandet och stirra-ut-genom-köksfönstret-tiden. Fast farmor aldrig kört motorcykel tidigare så bär det nu iväg längst vägarna i Sverige. Mot Dalarna. Ingen karta behövs, det är bara för kärringar tycker farmor och följer sitt hjärta för att få träffa Conny som hon mött via en kontaktannons i tidningen. Iris längtar hem men har inget val. Här är det bara att hänga med. Det blir en helt galen resa som hon sent kommer att glömma.

Iris Karlssons värsta sommar är som en roadmovie genom Sverige i värsta gangsterstil men i sakta tempo. Farmor kör låångsamt. Men snatteri, inbrott, medverkan till rån hinner de med och brottlistan kan bli längre... men allt är så charmerande och galet att man myser hela tiden. En "hundraåringen-som-hoppade-ut genom-fönstret-bok" för alla barn. Fast bättre! Hög fnissfaktor och härligt revansch-slut gör den till en perfekt högläsningsbok eller läsa-själv-bok för småslukarna. Elin Lindell är barnboksdebutant och skriver som om hon inte gjort annat. Hon har illustrerat hela boken urläckert och jobbar till vardags på KP. Se hennes egen hemsida www.elinlindell.com

Vildhäxa - eldprovet

Clara blir en dag riven av en svart jättekatt, och hennes annars så coola mamma överreagerar. Hon gråter, blir jätteupprörd och ringer till moster Isa. Smått hysteriskt talar hon om att rädda dotterns liv.

Clara förstår att något stort hänt när hon senare möter en ängel, närapå blir överkörd och hör den stora katten prata till henne. Men hon fattar inte vidden av förändringen förrän hon hastigt får flytta in hos moster Isa för att lära sig hantera sina nya magiska krafter som häxbarn. Hon får veta att hennes familj tillhör en ätt av vildhäxor, en särskild sort som har en speciell kontakt med naturen och alla vilda djur.

Men vildvärlden är ingen fridsam och hänsynsfull värld att leva i varken för djur eller människor.

Kimira, den fallna vildhäxan, försöker förhäxa och kidnappa Clara. När hon ertappas och anklagas nekar hon till försöket och kräver istället att Clara ska genomgå de fyra eldproven för att bevisa att hon är en vildhäxa och att hon talar sanning. Det är en tuff utmaning för en alldeles ny vildhäxa och Clara måste helt och hållet lita på sin nyvunna kraft.

Vildhäxa, eldprovet är första delen i en planerad serie av den danska fantasydrottningen Lene Kaaberböl. Boken är både spännande och lättläst, en riktig bladvändare för unga slukare!

Fågelryttaren

Förfärliga förändringar stundar i Avantien!
Tanner, femton år, bor med sin farmor sedan den grymme krigsherren Derthsin dödat hans far och fört bort hans mor. Det är nu många år sedan och trots att alla i byn alltid varit beredda på ett nytt överfall så har där nu lagt sig ett oroligt lugn. Man har inte glömt Derthsin men man hoppas att han är död!

Men...Tanners farmor anar nu nya faror och läser spådomar i ben.
Under golvplankorna i deras hem, finns en hemlighet gömd. En del av den hett åtråvärda dödsmasken finns nergrävd där. De andra delarna finns spridda över kungariket. Farmor vet troligen men har aldrig berättat för Tanner. Det är alltför farligt att veta.

Dödsmasken ger makt över bestarna i Avantien. Och ...må den aldrig komma i orätta händer.

Men så kommer det som farmor anat och mångar fasat för. Fiendesoldater anfaller byn. Besten Varlot och en drakkrigaren är fullständigt besinningslösa och dödar ursinningslöst men de vet vad det är ute efter. Dödsmasken.
Farmor skadas svårt och innan hon dör ger hon Tanner i uppdrag att söka rätt på Kartmakaren.
Tanner ger sig av tillsammans med Eldfågeln Zepos för att söka Kartmakaren och hindra Drakkrigaren att få tag på de andra delarna av dödsmasken.
Zepos är en best ur legenderna och Tanner dess utvalde ryttare!

Fågelryttaren är första delen (av tre) i en ny actionfantasy av Adam Blade. Boken uspelar sig före delarna i de tidigare serien Beast Quest och vänder sig till lite äldre barn och är verkligen spännande och fartfyllt från första sidan. Lite onödigt blodigt i min smak, men förmodligen inte i de tänkta läsarnas.

Rum 213

På ett slumpartat sätt har Elvira kommit med på ett sommarkollo. Fast hon anmälde sig en vecka för sent och fast det var tio före i kön. Men ibland ska man ha tur...
Eller otur?

Redan på väg till kollot händer något mysko. På en bensinstation får Elvira syn på en röd bil med registreringsnumret RUM 213. Det är ju rätt ovanligt och hon fnissar för sig själv, men när hon sedan ska bo i rum 213 tillsammans med Bea och Meja på kollot så känns det faktiskt mer än läskigt. Hur sannolikt är det egentligen? Elvira säger inget om det otroliga sammanträffandet.
Sen inträffar det fler mystiska saker. Elviras fina ring, som hon fått av mormor, försvinner. Kameran tar kort med oförklarliga skuggor. Lampan flyttas, fönstret slås igen.
Bea är dödssäker på att hon sett en tunn, rödhårig flicka i deras rum på natten. Tjejerna blir mer och mer osäkra. Allt kan ju faktiskt ha en naturlig förklaring och anklagelserna mot varandra är istället nära till hands. Men så hittar de ett meddelande, skrivet av en okänd handstil, i deras eget rum, på Elviras utrivna dagbokssida...

Rum 213 av Ingelin Angerborn är en gammeldags klassisk spökhistoria, blandat med både kärleksfniss och kompissnack.
Den infriar alla mina förväntningar av mystik, romantik och spänning! Härlig mysrys inför höstens mörka läskvällar. Lyckostar ni som inte har läst den ännu!

Oskyldiga?

Oskyldiga? är en psykologisk thriller med helt vanliga, väluppfostrade och trevliga ungdomar som gör fel, tänker fel och skulden blir livslång.
Alison, Stephen och Jackson vet alla hur Daniel Feeny dog. Men de har lovat varandra att inget säga. De låtsas bara att allt är som vanligt.
För några veckor sedan var Daniel Feeny nära att ta självmord. När han försvinner igen tror alla att han är deprimerad och man befarar att han gjort sig själv illa. Men Alison, Jackson och Stephen vet vad som hänt...
Att läsa Anne Cassidy´s böcker är nervpåfrestande. Man vill ingripa, varna, ställa till rätta! tänker...tur att det bara är en bok. Man blir engagerad och vill veta. Det är suggestivt spännande hela tiden men utan onödigt mycket våld eller blod. Läskigt så det räcker ändå!!

En vän som heter Mia

Peter Pohl är mästare på att beskriva utsatta barn-och ungdomars situation. I "En vän som heter Mia" berättar han om Lina som lever med en mamma som super.
Lina är elva år och tar ett oändligt stort ansvar för sin mamma och för sin lillebror. I skolan berättar hon aldrig något om detta, inte ens för bästakompisen Mia.

På dagis får hon ljuga för att lillebrors dagisfröknar ska lugna sig och inte fråga så mycket. I skolan likaså. Ljuga för att skydda, ljuga för att överleva. Nu närmar sig skolresan och Lina vet att hon aldrig någonsin kan fara. Det är alldeles för dyrt och hon planerar lögnen tillsammans med Mia som inte heller vill åka.

Lillebror Ola har också en bästakompis, Lucas som han ska få sova över hos. Tänk att få ha en vanlig mamma, en mamma som Lucas mamma, eller som Mias, tänker Lina.

Peter Pohl har skrivit en bok som är både lättläst, rolig - i alla fall i dialogen mellan Mia och Lina (för övrigt en mycket fin vänskapsbeskrivning) och som inger hopp. En riktigt BRA bok om ett ämne som tyvärr är mycket vanligare i verkligheten än man kan ana. 20 % av alla barn lever i närheten av anhöriga med alkoholproblem!! Så sjukt många! Så nog behövs PPs böcker alltid.

I den tysta minuten mellan

Torvi har inte träffat sin pappa sedan han var sex år, då han och mamma flyttade till Sverige från Island. Hela pappagrejen har varit en ända stor väntan och ett enda stort SVEK.
Pappa hade sagt att han skulle komma. Men han kom aldrig. Gubbjäveln!
Torvi bestämmer sig att sluta tänka, sluta sakna, sluta hoppas!

Och sen kommer han. Nu! Nu när han gått och dött och all kontakt helt och hållet är körd. Så jävla patetiskt!
Sedan brevet med beskedet om pappa Kettils död kom, har allt varit grått, tungt och allvarligt. Som att springa i vatten.
Torvi är 14 år och ska åka över till Island för att begrava sin pappa. Han ska åka ensam. "Det är din historia, säger mamma. Det är halva du. Du hör faktiskt dit."
Torvi protesterar. Men han åker till slut. Han åker för att lära känna en person som man knappt minns längre? Och som är död?
Han åker för att få svar på tusen frågor om sin pappa. Hur han var och varför och hur han dog. Det är många frågor och många olika, lite vaga svar. Sakta, sakta klarnar bilden av en komplicerad person fram. En manodepressiv person, en alkoholist.
Smittar galenskap undrar Torvi.
Torvi åker iväg på en resa som kommer att ändra en hel del i hans liv. Han träffar sin släkt,han lär känna sin döda pappa, han träffar sin gamla barndomskompis Óli och ...han träffar Ólis syster Lilja.

Viveka Sjögren har skrivit en vacker sorgesång över en förlorad pappa. Det isländska, kärva är fint beskrivet och sonens förvirring, ilska och så småningom förlikning med situationen är spännande och också lite oroande att följa. Kommer han att växa upp med saknade och bitterheten i sitt hjärta? Men med ett foto som farmor gav honom just innan han skulle åka, där pappa står med vind i håret och en blick, omöjlig att fånga. Det ger hopp! Torvi kommer att minnas varenda sekund av den här sommaren.

Och jag kommer att minnas boken som en av sommarens finaste läsupplevelse.

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

En fin debut av Sara Ohlsson från det lilla, läckra förlaget Gilla böcker med den geniala titeln "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag".

Olivia och John - det perfekta paret. Snygga, fina, nästan för bra, lite för parigt, (särskilt då Olivias bästa kompis Emma också är ihop med Johns brorsa, Martin).
De har hållit ihop i tre år men nu vill inte John vara ihop längre. Han har tröttnat, inte bara så där men har tänkt på det ett tag...
Olivias värld rasar. Emma och kompisen Tor peppar. Uppmuntringssnack och Emma har stora planer på återförening.
Hur kan man få tillbaka en kille, få ett ex att bli kär igen "Operation - få- John-tillbaka" inleds under täcknamn "Operation fågelbajs".
1. Visa sig som den perfekta flickvännen, vara snygg, mysig. Skicka små trevliga påminnelseSMS.
2. Funkar inte det så gör honom svartsjuk, flörta lite med andra. Lite, äsch, det kan vara svårt att hålla det på flörtstadiet, särskilt när spriten flödar och kåtheten sätter in.
Olivia är deppad och känner sig usel men peppas av kompisarna. Hon tänker oupphörligen på John. Allt är kaos och förvirring. Plan 1 verkar inte funka heller. Visst är hon snygg och mysig men vad hjälper det? Plan 2 alltså, svartsjukegrejen... Andra killar!
Danjiel är lättsam och kul, jättebra i sängen, en knullkompis. Men han har en tjej och det är inte lätt att bli dumpad och dumpad, igen och igen. Kalle är lite bonnig men ändå fin och väldigt seriös. Funkar ett tag men John skymmer sikten och Kalle är ute ur leken. Olivia blir sviken igen och nu blir det tillslut bara fester och sex som snurrar runt runt och snacket går. Varför är en tjej som bejakar sin sexualitet inte okej. Hon lyssnar ju på sin kropp, hon vill ha närhet. Olivia nästan missbrukar sex, men hon vet inte vad hon vill.
Jo, ett tag är det ju John, men sen... nja. Livet är komplicerat. Mamma och pappa trasslar till saker och ting också.
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är en på-kornet-bok. Lättläst, rolig och sorglig på samma gång. Det blir aldrig för mycket smet och gråt, personbeskrivningarna är bra. En bok som kommer att gå ur hand till hand. En riktig bokslukarbok av rang!
Ytterligare en ny jättebra svensk ungdomsboksförfattare är född! Coolt!

Lägret

Med de hotfulla orden "Barndomen drabbar alla..."inleds boken Lägret av det danska konstnärsparet Oscar K och Dorte Karrebaeck. Boken är vidunderligt vacker och alldeles ofattbart brutal. Texterna utgår från vittnesmål från Auschwitz och bilderna förstärker det hotfulla och hemska.

Det är sommarlov och solen skiner. Barnen anländer i bussar och väntar med små koffertar i händerna och namnskyltar om halsen.
De vuxna, i clownkläder och med clownmasker, tar emot och tar ifrån dem alla tillhörigheter, deras namn, rakar av dem håret och ger dem nummer.
Ovanför ingången står det "Kärleken besegrar alla".

På led får barnen gå förbi barackerna med fina dagisinspirerande namn som: Blåklockan, Tusenskönan, Gullvivan och Smörblomman. Soppan är tunn och brödet torrt.
På hårda britsar får de ligga tillsammans tre och tre. De måste vara tysta. Tre-tretton ristar streck för dagarna med skeden på väggen.
Allt är ödesmättad, hårt, brutalt. Skelettskuggor hotar. Med enahanda löpandebandarbete fördrivs dagarna. Barnen ska göra hästar, stoppa svinhår i svanshålen och måla dem. Skynda, skynda, jobba, jobba, annars blir det lådan. Ingen rast, knappt nån mat.

Det blir kallt, några blir sjuka, några dör. Det är hemskt.

Tre-elva den vackra Teresa ger en fiolkonsert men kastar sig sedan mot elstängslet.

En liten ekorrunge förgyller några dagar men upptäcks snart. Och då blir allt ännu värre igen. Lådan för Tre-sexton och döden för ekorrungen.

Boken avslutas med examen, gratulationer och för stora kostymer. Nu är grindarna öppna, alla kan gå. Vet bara inte vart... många har offrats på vägen.

Oscar K och Dorte Karrebaek skrev för några år sedan tillsammans med några danska kolleger, ett manifest, Av, for sagomel, en slags poetik för bilderboken och med ett starkt stridsrop " Bort med den pedagogiska tvångströjan för barnboken". Låt barnboksutgivingen få samma vilkor som vuxendito och slippa krav på lättillgänglighet, igenkänning och politisk korrekthet.
En liknande diskussion har även förts i Sverige där vi ligger kilometerlängder efter i barnboksmod. Här råder fortfarande en "godnattsagestämning" där många böcker huvudakligen har till uppgift att roa och söva istället för att engagera.
Lägret är definitivt ingen godnattbok, men en stor läsupplevelse och en bok som ställer frågor och som berör.
Ett allålderskonstverk om att hamna i underläge, att byta verklighet, att känna vanmakt och att försöka finna sig tillrätta. En omskakande läsning!

Emblas universum

Embla är i sitt lekrum och bygger en häftig rymdraket. Så kommer lillasyster Anna och vill vara med. Men det går inte. Inte alls. För Embla vill inte.
Absolut INTE! Mamma kommer och försöker medla. "Alla får vara med och leka. Precis som på dagis." Men hon fattar ju INGENTING!
För Embla är astronauten, raketen, alla stjärnorna och planeter. Hela universum och Anna ryms INTE!!

Men här på jorden, i verkligheten...försöker mamma....! Embla argumenterar och förklarar och förklarar och ger exempel om träd och böcker och att Anna faktiskt inte får plats i hennes rymdforskningslek. Embla är faktiskt BOKEN med alla bokstäver som fyller ut hela bokhyllan!

Mamman blir tröttare och tröttare, hela kroppen säckar liksom ihop. Men hon fortsätter och försöker verkligen medla... med familj...och att alla får vara med... och att alla måste få rymmas.

Men... till slut..äntligen, förstår hon att Embla VILL LEKA ENSAM!

Mamma och lillasyster Anna går till köket för att börja med maten. Det blir tyst.

Jättetyst...

Ojoj vilken bok. Om att hävda sin rätt, om att få vara för sig själv. Om att stå emot trycket. Om att få rätt. Och om att ändra sig.

Bilderna förmedlar stämningen och känslan på ett fint sätt. Man kan verkligen se hur Embla, lillasyster och mamma mår. Jättestark text, och spännande bilder i blyerts, färgpennor och collageteknik. Fin layout där texten ibland böljar fram, eller ligger som collagetext.

Majken Pollack är dramatiker, skådespelare och regissör och Emblas universum är hennes debut som författare.

Sara Lundberg är bildkonstnär, illustratör och barnboksförfattare. Tidigare har hon gett ut pekboken Sommar och bilderboken Vita Streck.

Prinsessor och drakar

En bok med omedelbar attraktionskraft. Prinsessor, drakar + Christina Björk och Eva Eriksson. Förväntningarna är stora men dom håller.
Jag faller inte pladask men efter flera genomläsningar med barnbarn så erkänner jag att jag gillar den. Och en bilderbok, sagobok SKA hålla för flera läsningar. Så är det bara. Och det gör den!

Sju prinsessor, en för varje dag i veckan och många fler drakar. Sagor som känns nutida och bekväma att läsa. En prinsessa är bortskämd, en är rädd för tvål och ekorrar, en är ensam, en har tråkigt, en är sur och arg, en fyller år, en är en riktig sömntuta. Alla får hjälp och utmaningar av drakar. I olika former och valörer men helt up to date. En drake finns i datavärlden, en i TV, en gillar smultronvin, en är fruktansvärd och en är liten och röd.
Det blir sju historier som fungerar helt fristående men prinsessorna har en gemensam fest som avslutning. Inga förutsägbara slut, lagom långa sagor.
Fungerar utmärkt som en godnattläsebok; en saga per kväll. Men om du är lika lättövertalad som jag så blir det flera. Många gånger. En kul detalj är att man kan välja saga redan på framsidan. Mina 3-åriga barnbarnspojkar väljer sina favoritprinsessor direkt.
Bilderna är detaljrika och väldigt "Eva Eriksson". Fin presentbok! Härlig sagobok!

Det röda trädet

En bilderbok om en ledsen och olycklig flicka. En så kallad "svår bok" men.... ändå alldeles underbar! Jag läser ALMA-pristagarens bok för mitt sexåriga barnbarn och får läsa den om och om igen. Hon gillar den. Och man ser hur hon funderar och undrar. Hon sitter och bläddrar själv. Studerar bilderna.

Flickan i Shaun Tans bok "Det röda trädet" är deprimerad. Hon kämpar mot mörker och ser möjligheterna segla förbi.

"Ibland börjar dagen utan någonting att se fram emot".
Och allt blir bara värre och värre. Mörkret tynger, ingen förstår.

Men en dag, så står det där du väntat på alldeles framför dig. Lysande och levande... precis som du föreställt dig!

Bilderna är magiska, förtrollande, detaljrika och så vackra att man knappt kan titta sig mätt.
En bok att finna tröst och förtröstan i. För alla åldrar!
Shaun Tan skrev boken för tio år sedan men den här har inte blivit översatt förrän nu, tack vare ALMA-priset. Sån tur att han fick priset så att vi fick boken till svenska!

Hej och tack för ingenting

Elsa står vid stupet. Brevet till mamma är postat, mobiltelefonen ligger krossad mot stenarna, långt där nere i avgrunden där Elsa snart också kommer att ligga.
Kaos. Ett steg närmare och sedan hej och tack för ingenting. I 16 år har hon varit en onödig människa. Nu räcker det!
Men så en röst, en liten människa, en kille, en jävla liten skitunge. Som faktiskt hindrar hoppet och rubbar Elsas cirklar.
Tårarna strömmar och allt släpper. Och det mörka molnet sipprar sakta ut.

Så börjar den oväntade vänskapen mellan Elsa och Sigge och tillsammans sticker de iväg, till Sigges morfar i Stockholm, tror i alla fall Sigges pappa.

Det är bråttom, för Elsa måste snabbt hem till lägenheten i Orminge, så att inte mamma hinner läsa brevet om att Elsa inte längre lever.

Mamma kommer snart hem från sin charterkärlekssemester med en ny idiotkille och Elsa har varit på läger på Öland. Det var där hon bestämde sig att göra slut på det här jävla skitlivet. Så kom Sigge och istället blir det en resa utan pengar utan mat men med ett starkt mål och en udda vänskap.

Som en roadmovie från Kalmar till Orminge.

Omväxlande får vi följa Elsas och Sigges tankar i olika kapitel. En liten existensiell rysare.


Författaren Måns Gahrton berättar i efterordet att han drömt scenen vid stupet med flickan som vill hoppa och pojken som ser på. Att han inte kunde glömma och ville veta vad som hade hänt. Han skriver så att vi får veta.

Så fint att drömma drömmar som blir början på en så bra och intressant historia.